Ledarskap
Populär smärtbehandling av kotfrakturer gav ingen fördel
Publicerad: 6 augusti 2009, 11:42
Så kallad vertebroplastik var inte effektivare än placebo för att lindra smärtan vid osteoporosfrakturer, enligt två nya randomiserade studier.
Vertebroplastik är en relativt ny metod för att lindra smärta vid kotkompressioner orsakade av benskörhet. Behandlingen går ut på att bencement sprutas in i sammantryckta kotor.
Metoden har mötts av stort intresse, men har hittills utvärderats i få randomiserade studier, enligt australiensiska forskare som står bakom den nya studien.
I deras undersökning ingick 78 patienter med en eller två osteoporotiska kotkompressioner. Patienterna randomiserades till att antingen genomgå vertebroplastik eller ett placeboingrepp utan injektion av cement. Studien var dubbelblind, det vill säga vare sig patient eller försöksledare visste vem som fick riktig behandling eller låtsasbehandling.
Syftet var i första hand att följa upp patienternas smärta, vilket gjordes en vecka efter ingreppet, samt efter en, tre, respektive sex månader.
Resultaten visar att smärtan minskade i bägge grupper, men tyder inte på att vertebroplastiken medförde några fördelar vid något av uppföljningstillfällena. Efter tre månader hade smärtan minskat med cirka 2,6 på en skala i gruppen som fått vertebroplastik, jämfört med 1,9 i kontrollgruppen. Motsvarande resultat sågs när det gällde fysisk funktionsförmåga och livskvalitet. Men inga av skillnaderna de två grupperna emellan var signifikanta.
Studien publiceras i dag, torsdag, i New England Journal of Medicine.
I samma utgåva presenteras en annan randomiserad studie som visar liknande resultat för vertebroplastik vid ryggradsfrakturer. Även här lottades patienterna, totalt 131 stycken, till vertebroplastik eller ett placeboingrepp. Vid uppföljningar efter en månad sågs ingen signifikant skillnad i funktion eller smärtintensitet mellan grupperna. Studieförfattarna påpekar dock att det behövs fler studier för att utreda effekterna på längre sikt.
Läs abstract
■ New England Journal of Medicine 2009; 361: 557-568
■ New England Journal of Medicine 2009; 361: 569-579