Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Söndag18.04.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Ledarskap

Samtalen runt fikabordet ny upplevelse för tysk doktor

Publicerad: 9 April 2008, 08:27

Samma yrke men ett annat land kan innebära större skillnader än man tror. Tyske läkaren Ralf Nagel uppskattar efter ett halvår i Sverige mindre hierarki och mer teamarbete, men förvånas över köer på 450 dagar.


Efter fem år som läkare på olika sjukhus i Tyskland ville Ralf Nagel ha förändring.

Han fastnade för en annons från Landstinget Gävleborg och sedan ett halvår tillbaka är han ST-läkare i allmänmedicin vid Björksätra hälsocentral i Sandviken.

– Det är stor skillnad att arbeta som läkare här jämfört med i Tyskland. Här är det mycket mer teamarbete och det ger en trevligare atmosfär, säger han.

Ralf Nagel tror inte att skillnaderna i arbetssätt beror på att han bytt sjukhus mot primärvård.

– Jag tror att det beror på kultur­skillnader. När man jobbar som läkare i Tyskland jobbar man alltid ensam. Det finns inget uttalat samarbete mellan kollegorna, det är mer en tävling om vem som är bäst.

Den tyska vården är mycket mer hierarkisk än den svenska, anser Ralf Nagel. Det är svårt för en tysk assistentläkare, som motsvarar underläkare, att prata med en specialist och samma sak gäller mellan specialist och överläkare och över­läkare och högre chefer, berättar han.

– Den som är överordnad säger bara ”gör så här och så här” och sedan diskuterar man inte. Det finns ingen kommunikation mellan de olika hierarkiplanen.

Det gör att de unga läkarna har svårt att trivas på jobbet, menar han.

– Det är synd. Alla som börjar läsa medicin har ju en anledning till det, men min känsla är att läkare i Tyskland tappar den känslan efter en tid. Man jobbar för att tjäna pengar. Jag pratar ofta med mina kompisar i Tyskland om varför så många tyska läkare vill komma till ett annat land.

Ralf Nagel konstaterar att han bara har en arbetsplats här i Sverige att jämföra med. Men åtminstone på Björksätra hälsocentral upplever han klimatet som helt annorlunda.

– Här kan man verkligen prata med cheferna, det var en helt ny upplevelse för mig. Och man får feedback också när någonting är bra, i Tyskland får man oftast bara feedback om något har gått fel.

Att komma med synpunkter eller ta upp problem är därför mycket lättare i Sverige, anser han.

– Att prata öppet om problem går knappast i Tyskland. Man måste tänka sig noga för om hur man kan säga det man vill ha sagt och det funkar nästan aldrig ändå. Det kan handla till exempel om fackliga frågor, att vi läkare tycker att något inte fungerar som det ska.

Ralf Nagel tycker att mycket i den svenska vården fungerar bättre än i Tyskland. Men visst finns det också saker som är negativa.

– När jag får en remissbekräftelse och det står att patienten står i kö och det kommer att ta 450 dagar, då tror jag faktiskt inte att det är sant, erkänner han.

Väntetider finns det också i Tyskland, men systemet fungerar helt annorlunda och vänte­tiderna är betydligt kortare, berättar han.

– Om du behöver en kardiolog, så går du till en kardiolog. Nästan alla typer av specialister har mottagningar som patienten själv kan söka sig till, det gör det lite enklare.

Också för läkaren tycker han att det tyska systemet är smidigare.

– Varje allmänläkare har ”sina” specialister som han remitterar till, då kan det gå snabbare att få en tid. Men patienten behöver inte gå till just den specialisten, utan väljer läkare själv.

Att begripa sig på det svenska sjukvårdssystemet är därför inte helt lätt för en nykomling, tycker han.

– Det är svårt att se hur organisationen fungerar, vem som egentligen är ansvarig för något. Det är tur att jag har kollegor att fråga, så att jag inte remitterar patienten var som helst, säger han, lite på skämt.

Också när det gäller diagnostiken kan Ralf Nagel sakna vissa rutiner från Tyskland.

– I Tyskland brukar man till exempel använda ultraljud ganska mycket. Jag tror att man kunde förkorta vissa utredningar om man kunde sätta in ultraljud redan på hälsocentralen. Då ser man på en gång inte bara om buksmärta är orsakad av appendicit, utan också om man ligger rätt med sin terapi vid hjärtsvikt.

Till plussidan för Sverige räknar Ralf Nagel hur relationerna mellan olika yrkesgrupper inom vården ser ut.

– Sjuksköterskorna här i Sverige har mycket mer kompetens än i Tyskland. I Tyskland måste till exempel läkaren ta blodprov, på en avdelning med 30-35 sängar kan det ta upp till en och en halv timme i början av arbetsdagen. Jag är imponerad av vad sjuksköter­­skorna gör här, det gör jobbet mycket lättare.

Att systemet är mindre hierarkiskt märks också i de sociala kontakterna med arbetskamraterna, anser han.

– Man fikar med varandra och pratar inte bara om jobbet. Vi tänker till exempel köpa hus och då frågar alla hur det går med det. De är inte bara intresserade av Ralf Nagel som läkare, utan också av Ralf Nagel som person. Det är jätte­skönt att känna.

En annan sak som han upplever som en viktig skillnad är relationen till patienten. I Sverige tar patienterna själva större ansvar för sin kropp och sin hälsa, vilket märks i mötet med läkaren.

– Jag kan diskutera med patienten på en helt annan nivå här. Om jag pratar med patienten och förklarar att ”det här är inte bra, gör så här och så här i stället” så följer patienten råden i mycket högre utsträckning än i Tyskland.

Tiden som är avsatt för varje patient­besök hos en allmänläkare är också bättre tilltagen än i Tyskland, berättar han.

– Jag har vänner som har egen praktik i Tyskland och när en av dem var på besök här och tittade i min tidbok så blev han verkligen förvånad över att en akuttid var 15 minuter. I Tyskland är man glad om man har fem minuter. 30 minuter för ett återbesök har man inte heller där.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev