Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Ledarskap

Svårt för läkare att bli heltidschef

Publicerad: 19 mars 2008, 12:14

För många läkare är steget från den kliniska vardagen till chefsstolen långt. Ännu svårare är det att bli chef på heltid – ledarskapet har ingen högre status i kåren.


”När jag blev chef frågade kollegorna om de skulle gratulera eller beklaga sorgen. Och det var ju fruktansvärt, för det är klart att man ska gratulera”.

Så säger en av de läkare som intervjuats för en uppsats vid Lunds universitet om läkare och deras syn på ledarskap. Uppsatsen sätter fingret på ett välkänt fenomen i sjukvården: att läkare ofta har svårt att släppa läkarjobbet för att bli chefer – och inte heller gärna vill bli chefer på heltid.

– Läkaryrket är så dominerande och chefsuppdrag ses som ren administration, konstaterar Michael Rübsamen, som var en av författarna till kandidatuppsatsen i företagsekonomi.

Han saknar själv vårdbakgrund och slogs av hur starkt de intervjuade läkarna i studien, som alla arbetade vid Universitetssjukhuset i Lund, byggde upp sin självbild kring rollen som doktor.

Under intervjuerna kunde författarna konstatera att fastän ledningen för universitetssjukhuset uttalat ambitionen att det är ledarskapet som ska ha företräde var det ytterst få av de läkare som var verksamhetschefer som hade arbetet på heltid. De arbetade kliniskt eller forskade mellan 20 och 50 procent av tiden.

Enligt uppsatsförfattarna sprider ett sådant deltidschefskap två dolda signaler. För det första: Chefskap är inte så krävande. För det andra: Det är inte ett så attraktivt uppdrag – det är roligare att vara läkare.

Och på så sätt fortsätter läkare att tycka att det finaste som finns är att vara doktor och att chefskap är något som vem som helst kan klara av.

Lili Skarby från Cordicon AB är psykolog och konsult. Hon arbetar med organisationsfrågor, ofta inom landstingsvärlden, och tycker inte att det är självklart att läkarnas chefskap på deltid behöver vara ett problem. I vissa sammanhang är det tvärtom en förutsättning.

– Det är en fråga om vilken nivå det är på ledarskapet. Är man sektionschef är man så illa tvungen att vara kliniskt verksam. Om man är medicinskt ansvarig och verkligen ska få igång patientprocessen, då behöver man vara verksam i flödet, säger hon.

– Däremot ska läkarna ha tid avsatt för ledarskapet och de får de oftast inte.

Precis som Michael Rübsamen konstaterar Lili Skarby att läkare oftast ser på chefsuppdrag som ”administration”, vilket hon tycker är att förminska uppdraget. Det rena pappersarbetet skulle administrativ personal kunna sköta bättre, en chef ska ägna sig åt att leda verksamheten.

En orsak till att läkare har svårt att släppa taget om den kliniska delen är att de, med fog, är rädda för att förlora i kompetens. Om de skulle vilja lämna chefsuppdraget riskerar de att inte kunna återgå till sin gamla läkarroll.

För att åtgärda det skulle Lili Skarby vilja se någon form att garanterad ”reaktivering” av läkare som varit chefer under en period. De skulle till exempel få avsatt tid att gå bredvid eller att uppdatera sig.

– Då tror jag att fler chefer vore beredda att släppa taget, säger hon.

Men att så många läkare inte vill bli heltidschefer beror också på att ledarskap inte är någon högstatusverksamhet, precis som ekonomistudenterna i Lund konstaterade.

– Det är många som inte inser att chef- och ledarskap är en egen profession, säger Lili Skarby.

– Jag vill verkligen uppmana läkarna att verkligen fokusera på ledarskapet – och att kräva stöd och resurser. Det är otroligt väsentligt. Annars går andra vårdanställda in och utformar sjukvårdsprocessen ensamma.

Fotnot: Kandidatuppsatsen vid Lunds universitet heter ”Att valla katter – en studie om att accepteras av läkare” och är skriven av Maria Arfwidsson, Katarina Gabrielsson och Michael Rübsamen.

Läs mer om ledarskap på hel- eller deltid i Jobbakuten, Dagens Medicin nr 12/08.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev