Lagarbete på lasarettet gjorde rent hus med slarviga hygienrutiner

Sjuksköterskan Lena Forsgren är initiativtagare och samordnare av projektet vid Lindesbergs lasarett. Hon har arbetat på sjuk

huset i 20 år och delar sin tid mellan jobbet som intensivvårdssjuksköterska och tjänsten som studierektor för utbildning inom sjukhuset.

Det var känt att sjukhusets hantering av centrala och perifera venkatetrar hade brister och inte följde riktlinjerna.

– Vi upplevde att vi hade fler fall av infektioner än vi borde, och att rutinerna inte fungerade bra. Det förekom bland annat fall av kvarglömda perifera katetrar, berättar Lena Forsgren.

Därför tyckte hon att detta var ett lämpligt område att ta tag i när det blev aktuellt för Lindesbergs lasarett att delta i det nationella projektet Vårdrelaterade infektioner ska stoppas, Vriss. Det här var hösten 2005. Lena Forsgren blev projektledare för en projektgrupp med cirka tio sjuksköterskor som arbetade vid olika avdelningar på sjukhuset. Ytterligare tio personer, bland annat läkare, kopplades till projektet.

Det finns olika   sätt att jobba med förbättringar. I det här projektet användes genom-brottsmetoden, som går ut på att testa många förändringar på en gång under en kortare period och på så sätt komma fram till ett genombrott.

Förbättringarna gjordes efter mottot Göra det lätt och göra rätt . Det skulle vara enkelt att höja hygiennivån genom till exempel mer tillgänglig handsprit, bättre tillgång till skyddsklädsel, nya fixeringsförband plus förbättrade rutiner för rengöring före injicering.

Under hela processen gjordes återkopplingar genom regelbundna mätningar av den basala hygienen på de deltagande avdelningarna.

– När vi kunde visa upp diagram fick vi igång väldigt bra diskussioner som gjorde att folk hade lättare att ta till sig budskapet och ändra sina vanor, säger Lena Forsgren.

En stor del av   sin tid har hon ägnat åt att informera. Avdelningscheferna har varit nyckelpersoner, eftersom de bestämmer hur mycket tid deras enheter kan ge åt projektet. De har löpande försetts med detaljerade månadsrapporter.

– Vi ville ha så många som möjligt med på tåget. Men vi bestämde oss för att inte låsa upp för många personer i själva projektarbetet. Det hade kunnat störa det ordinarie vårdarbetet, fortsätter Lena Forsgren.

Under hösten 2006 började Lena Forsgren summera projektet och i november kom slutrapporten. Resultaten visar på framgång.

Det första huvudmålet var att noll patienter skulle drabbas av infektion relaterad till central venkateter,  CVK  . Detta uppnåddes redan från projektstarten.

Det andra huvudmålet var att noll patienter skulle drabbas av tromboflebit, en inflammation i venväggen i kombination med blodpropp, orsakad av perifer venkateter,  PVK  . Detta mål nåddes efter ungefär halva projektets gång.

Resultaten visar att personalens följsamhet till basala hygienrutiner har förbättrats markant, från att endast tre av tio följde  rutinerna till att nio av tio gör det i dag.

Enligt Lena Forsgren gav projektet en kick för att åstadkomma förbättringar.

– Problem har kommit upp på bordet på ett effektivt sätt, och åtgärdats, säger hon.

Projektgruppen fortsätter nu sitt arbete, men den har omvandlats till en kvalitetsgrupp som ska arbeta med riktlinjer som är gemensamma för hela sjukhuset. Gruppen ska fortsätta mäta förekomsten av  CVK  -relaterade infektioner och tromboflebiter.

Som en extra morot pågår en hygientävling på sjukhuset under våren för att stärka fokus på den basala hygienen.

I dag är Lena Forsgren tillbaka i sitt vanliga arbete. Hon är också sammankallande i kvalitetsgruppen. Personligen har projektet för hennes del inneburit många lärdomar om organisation och förbättringsarbete, konstaterar hon.

– Det finns en tröghet när man arbetar med förändringar på många enheter samtidigt. Vi märkte att vi inte kunde gå så fort fram som vi hade velat. Jag fick lära mig att ha tålamod.

Andra lärdomar var   att det är viktigt att ha ledningens stöd vid förbättringsprojekt och att kunna lägga kraft på informationen.

En positiv upptäckt var erfarenhetsutbytet under projekttiden.

– Kunskap och idéer finns många gånger bland kollegorna. Man behöver inte åka miltals för att hämta hem kunskaper,  säger Lena Forsgren.

Tre faktorer gör det här projektet speciellt värdefullt, anser Marianne Skinnars-Bruno, sjukhusdirektör på Lindesbergs lasarett.

– Det har berört hela sjukhuset på alla nivåer. Det har betytt en nystart för vår kamp mot infektioner – projektet har fungerat som en spjutspets för vårt hygienarbete framöver. Dess utom har blandningen av fakta och dialog gjort att vi kunnat påverka beteenden. Läkarna är förebilder och när de agerar enligt reglerna följer andra efter, säger hon.

Marie Alrutz