Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • E-tidning
  • Lediga jobb
  • Logga in

Gruppövningar hjälper anhöriga att läka smärtsamma sår av sorg

Här behandlas sorg som ingen annanstans. Med dramatiseringar, musik och samtal lär sig deltagarna i en sorgbehandlingsgrupp vid Universitetssjukhuset Örebro att läka såren efter en bortgången anhörig.

Annons:

2001 förlorade Per-Arne och Gunilla Edlund sin dotter i bröstcancer. I deras fall läkte inte tiden alla sår. Den inledande, förlamande chocken, saknaden och sorgen övergick i ett långvarigt trauma, en komplicerad sorg.

Makarna kände sig låsta, de kom inte vidare och beslöt till sist att kontakta den särskilda sorgbehandlingsgrupp som finns i Örebro läns landsting. Sedan våren 2006 går de båda i sorgterapi. Även om de är ett par behandlas de som individer.

När Dagens Medicin besöker Universitetssjukhuset Örebro demonstrerar Per-Arne Edlund själv en av de terapeutiska övningar som används i sorgbehandlingsgruppen. Två medpatienter gestaltar hans fru respektive hans döda dotter. Den iscensatta familjen stöttar honom med lugnande ord: "Du kan vara lugn och trygg", manar de.

Per-Arne Edlund har gjort övningen förr och vet att det fungerar.

– Nu känns det tryggt, meddelar han sina terapeuter Bert Palmblad och Kristina Elgenstierna, och får signal att sätta sig igen.

Varje torsdag eftermiddag jobbar de åtta deltagarna i sorgbehandlingsgruppen med denna och många andra övningar som varsamt lotsar dem mot bättring. Kristina Elgenstierna försöker förklara hur det fungerar.

– Att behandla komplicerad sorg är som att rensa ett varigt sår. För att få det att läka måste man först försiktigt skrapa av sårskorpan och sedan se till att få bort varenda gnutta var, säger hon.

Hon själv är kurator och gestaltpsykoterapeut medan Bert Palmblad är psykiatrisjuksköterska och psykodramatiker.

Sedan 1999 har de ansvarat för den terapigrupp som fortfarande inte har någon like i Sverige.

Det som startade som ett försöksprojekt med behandling av sörjande anhöriga till cancerpatienter, är nu en permanent verksamhet, öppen för alla som förlorat en nära vän eller anhörig för mer än ett år sedan. Det är nämligen först då som den komplicerade sorgen framträder.

– Vanlig sorg är en naturlig reaktion och icke patologisk. Det vi har att göra med här är sorg som utgör ett hinder för ett normalt liv. Några nyckelkriterier är att personen undviker vissa situationer som påminner om den döde, att de behåller symboler, kläder eller hela, oförändrade rum, och att de bär på många ambivalenta känslor: ilska, bitterhet, sorg, ledsnad, förklarar Bert Palmblad.

Metoden som de använder är ursprungligen dansk och kallas "Den nödvändiga smärtan". Den har inslag av många terapeutiska teorier, bland annat psykodynamisk teori och sorgteori.

Med sina respektive bakgrunder har Bert Palmblad och Kristina Elgenstierna även fört in inslag av gestaltterapi och psykodrama.

Förhållningssättet liknar det kognitivterapeutiska. Genom olika övningar tvingas patienten att möta de sorgesvårigheter och hinder som han eller hon inte orkat konfronteras med tidigare. Samtal, reflektion, symboler, musik, bilder, beröring och dramatiseringar används.

Viktigt är att deltagarna får iscensätta samtal med den döda, säga sådant de skulle vilja ha sagt innan personen dog eller i samband med dödsfall och begravning.

– För en kvinna blev vändpunkten när hon till slut vågade se på polisens fotografier av hennes döda dotter som hängt sig. När hon såg att dottern såg fridfull ut kunde hon komma över sina egna skräcktankar om dotterns död, berättar Kristina Elgenstierna.

Målet är att få den sörjande att erkänna förlusten och ge efter för känslorna av sorg. Så småningom ska en nyorientering ske, där ångesten övervinns och nya relationer och nätverk upprättas. Till slut tar patienten ett slutgiltigt farväl av den döda.

Hur lång tid det tar att nå dit varierar. Vissa går i terapi i några månader, medan andra fortsätter i flera år.

– Man måste gå tills man är klar, konstaterar Kristina Elgenstierna och berättar att patienterna förbinder sig att göra just detta med ett särskilt kontrakt.

Det handlar om den där sårskorpan, menar hon. Om patienterna hoppar av innan den är bortpillad och varet borttvättat, blir de aldrig av med sorgesåret.

Resultaten av Örebrobehandlingen är inte vetenskapligt utvärderade ännu. Enkätuppföljningar har gjorts kontinuerligt av de sammanlagt 50 deltagarna i åldern 18 till 68 år, men analyserna av dessa är inte klara.

Metoden har dock vetenskapligt stöd. I juni 2005 publicerade till exempel Journal of the American Medical Association, Jama, en jämförande studie där en metod snarlik den som används i Örebro visade goda resultat.

51 procent av de patienter som genomgick sorgbehandling kom över de symtom som förknippats med sorgen. I den jämförelsegrupp som enbart fick samtalspsykoterapi i grupp, var motsvarande resultat 28 procent.

Ett av de gestaltterapeutiska verktyg som används i Örebro. "Tomma stolen", där patienten iscensätter samtal med den döda, har också visat goda resultat i vetenskapliga studier.

– Det vi kan säga i nuläget utifrån enkätsvaren är att vi överlag har positiva utfall. De som deltagit har blivit av med symtom som hjärtklappning, sömnsvårigheter och panikångest, berättar Bert Palmblad som ser att det finns ett stort behov av liknande grupper i landet:

– Vi har 40 personer i kö och tar också emot tillresande patienter från andra landsting på specialistläkarremiss.

Både han och Kristina Elgenstierna märker ett gryende intresse för metoden. De föreläser på universitet och högskolor med vårdprogram och anordnar kurser för vårdpersonal.

Framför allt försöker de föra fram rådet att acceptera och ta emot patienternas sorg.

– Ofta ser inte vårdgivare skillnad på sorg och depression. Läkare och andra bör tänka på att sorg är färsk i minst ett år efter ett dödsfall. Att någon är ledsen är normalt och kräver inte medicinering annat än i undantagsfall, säger Kristina Elgenstierna.

Kommentarer

Jag är ingen robot:   2 + 5 =   (ange summan i fältet)
Jag godkänner för artikelkommentarer Dagens Medicins regler