Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • Tipsa oss!
  • Lediga jobb
  • Logga in

Liten anatomi problem vid sten hos bebis

Njurstens­operationen av en fyra månaders pojke innebar stora svårigheter. Efter att ett flertal metoder prövats utan lycka ledde några ovanliga behandlingsval fram till ett framgångsrikt resultat.

Annons:

Den drygt fyra månader gamla pojken hade infektion och hög feber då han kom till Drottning Silvias barnsjukhus i Göteborg hösten 2006. Urinodling visade att orsaken till infektionen var en stenbildande bakterie, och en misstanke föddes hos läkarna att pojken också drabbats av njursten.

Mycket riktigt avslöjade röntgen två stenar, en i vänster njure och en i övre delen av vänster urinledare. Analyser skulle senare visa att det handlade om vanliga kalkstenar som inte orsakas av bakterier.

– Att stenarna upptäcktes på grund av infektionen var så gott som en slump. Annars hade man nog inte tänkt i de banorna i första taget. Njursten hos barn är mycket ovanligt, och när det väl förekommer är barnen oftast minst tio år gamla. Att en fyra månader gammal bebis drabbas är extremt sällsynt, säger Klas Lindqvist, överläkare vid verksamhetsområde urologi, Sahlgrenska universitetssjukhuset/Sahlgrenska, en av de läkare som behandlade pojken.

Fara för blodförgiftning
Läget var akut. Urinen som delvis blockerades av stenen i urinledaren gav ett högt tryck i njurbäckenet. Samtidigt härjade infektionen i området. Situation var som gjord för att bakterier skulle tränga ut i blodet och orsaka blodförgiftning. Stenarnas storlek i kombination med pojkens små organ gjorde det troligt att stenarna inte skulle passera ut av sig själva.

– Eftersom barnet var pytte­litet var vi tvungna att göra en del behandlingsstrategiska val som vi inte hade gjort hos en vuxen, säger Klas Lindqvist.

Läkarna övervägde först en stötvågsbehandling för att bli kvitt stenarna. Det hade varit det självskrivna alternativet hos en vuxen, men storleken på patientens kropp försvårade saken. Avståndet mellan njuren och lungorna var för litet för att lungorna skulle kunna skyddas mot de blödningar som stötvågorna kan orsaka.

Valet föll i stället på så kallad perkutan nefrolitotripsi, en titthållskirurgisk metod där stenarna förstörs med hjälp av ett laser- eller ultraljudsinstrument. Metoden används normalt vid problematiska fall hos vuxna. 

Tanken var att föra in instrumentet i njurbäckenet från ryggen via en kanal som i ett tidigare moment skapats då man avlett urinen från bäckenet med en tunn kateter. Men efter två försök gav läkarna upp. Kanalen var för trång, trots att man använde en mindre typ av instrument som annars används vid titthållsingrepp i urinledarna hos vuxna.

– Situationen var mycket problematisk. Det gick inte längre att använda kanalen in till njurbäckenet. Men på grund av infektionen var vi tvungna att lösa situationen på en gång och försöka att etablera en ny väg in till njuren, säger Klas Lindqvist.

I detta skede beslöt läkarna att försöka upprätta en ny kanal från huden in till njuren. Problemet var nu att njurbäckenet var tömt på urin och sammanfallet. Därmed ökade svårigheten att träffa rätt med nålen som används för punktionen av njurbäckenet via huden.

Ny kanal kunde upprättas
Det kvarstående alternativet var att expandera njurbäckenet med kontrastvätska via en slang genom urinröret, blåsan och urinledaren. Då skulle njurbäckenet bli tydligt vid röntgengenomlysning och göra det lättare att träffa rätt vid punktionen.

Problemet var bara att området kring njurarna redan badade i kontrast från de tidigare försöken att föra in titthålsinstrumenten, och njurbäckenet var svårt att urskilja. Men på inrådan av en röntgenläkare tog läkarlaget paus i en halvtimme, och när man kom tillbaka hade kroppen reabsorberat kontrasten.

En barnkirurg som medverkade vid operationen såg till att instrumentens storlek kunde anpassas efter det lilla barnets anatomi så att slangen med kontrast kunde föras upp i urinledaren. Äntligen kunde en ny kanal upprättas och ingreppet utföras med framgångsrikt resultat. Pojken blev kvitt sina njurstenar och mår i dag bra.

– Ibland blir det inte som man tänkt sig. För att komma vidare och lösa problemet var det i det här fallet avgörande att vi hade samlad kompetens från olika specialiteter på plats, säger Klas Lindqvist.

Kommentarer