Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • Tipsa oss!
  • Lediga jobb
  • Logga in

Utmattningssyndrom är en kulturellt betingad diagnos unik för Sverige

Den biologiska skillnaden mellan utmattningssyndrom och depression har inte belagts vetenskapligt, skriver forskaren Marcello Ferrada-Noli.

Annons:

Socialstyrelsen ska inom en snar framtid återkomma med ett förslag avseende handlingssätt vid sjukskrivning. I det ursprungliga förslaget ifrågasatte man bland annat praxisen att sjukskriva vid lindriga former av utbrändhet/utmattningssyndrom. Detta ledde till kraftiga reaktioner från aktörer i högsta grad associerade med begreppet utmattningssyndrom samt behandlingsföretag.

Både docent Aleksander Perski och psykiater Jörgen Herlofson, deltagare i den arbetsgrupp som bearbetade Socialstyrelsens riktlinjer för utmattningssyndrom 2003 samt huvudmän för privata Stressmottagningen respektive Empatica AB, tillbakavisade Socialstyrelsens sjukskrivningsförslag huvudsakligen på etisk grund.

Ytterligare, professor emeritus Marie Åsberg – också deltagare i den ovan nämnda arbetsgruppen vid Socialstyrelsen och forskningsverksam vid Stressrehab vid Danderyd sjukhus – hävdade inför allmänheten att diagnosen utmattningssyndrom är en biologisk sjukdom, och att allt tyder på att utmattningssyndrom och depression ”det är två olika sjukdomar”.

Professor Åsberg återgav också en biologisk iakttagelse som enligt henne skulle göra att fler länder godtar diagnosen: ”Ett sätt att se skillnaden är att testa hur patientens stresshormoner fungerar. Hos den deprimerade är det biologiska stresssystemet överkänsligt medan hos den utmattade är känsligheten för låg”, hävdade Marie Åsberg i Dagens Nyheter den 15 augusti. Fyndet refererades i Dagens Nyheter den 17 augusti till en artikel i Biological Psychiatry.

Påståendet ovan kan ha avgörande konsekvenser för det nuvarande resonemanget kring sjukskrivningsförslaget. Om utmattningssyndrom skulle ha unika biologiska egenskaper är begreppet sannolikt att betraktas av många som en vetenskaplig medicinsk diagnos som kräver viss sjukskrivning, och – självfallet – behandling och ”rehabilitering”. Detta skulle även inkludera dem som har drabbats av normala existentiella kriser och som uppvisar liknande symtom.

Här är det viktigt att konstatera att diagnosen utmattningssyndrom – enligt Åsbergs, Herlofsons, Perskis (med flera) framtagna riktlinjer till Socialstyrelsen 2003 – är att användas i diagnostikprocessen ”endast om en depressionsdiagnos inte föreligger”. Detta resonemang – att termen ”utmattningssyndrom” inte ska användas när en depression har utvecklats - upprepas vid flera tillfällen i Socialstyrelsens dokument om riktlinjerna för utmattningssyndrom.

Emellertid visar en närmare analys av det åberopade rönet i Biological Psychiatry att det fyndet inte refererade till diagnosen utmattningssyndrom utan till 29 selekterade långtidssjukskrivna, varav hela 26 patienter hade huvuddiagnosen ”major depression”. Över hälften av patienterna hade dessutom som underliggande faktor både arbets­relaterad och privatrelaterad stress.

I själva verket jämförde man alltså patienter med diagnosen depression – och som i mindre proportion hade rapporterat arbetsstress som enda underliggande faktor – med friska individer. Alltså har en skillnad i de biologiska mätningarna mellan just diagnosen utmattningssyndrom och diagnosen depression ej påvisats eller belagts i den studie som oriktigt har tolkats i media.

Därmed finns det helt enkelt inga vetenskapliga belägg för att diagnosen utmattningssyndrom entydigt skulle ha de orsakssamband som dess förespråkare åberopar, och inte heller för att antalet sjukskrivningar motsvarar ett egentligt sjukfallstal i medicinsk och epidemiologisk mening.

Urvalet i den kommenterade studien i Biological Psychiatry innefattade individer som uppfyllde huvudkriterierna sjukskriven över 90 dagar, diagnosen ”depression” eller ”maladaptive stress syndrome with depressed mood”, och självrapporterad arbetsstress som en huvudunderliggande faktor. Författarna hävdar därtill att individer med dessa egenskaper skulle svara för den ökning av långtidssjukskrivningar som nyligen inträffat i Sverige.

Faktum är att antalet långtidssjukskrivningar med de diagnoser som sammanfattas i den studien minskar i Sverige sedan tre år tillbaka. Men trots den faktiska minskningen i antal har de psykiska sjukdomarna blivit de vanligaste orsakerna till sjukskrivningar, som en följd av att sjukdomarna i rörelseorganen under de senaste åren har minskat. Detta stödjer också min slutsats att de ”epidemiologiska” variationerna av dessa diagnoser mest är att betrakta som kulturellt betingade.
Alltsedan Socialstyrelsen 2006 fastställde att det ofta är ”huvudsakligen patientens egen berättelse som ligger till grund för bedömningen av hur sjukdomen påverkar arbetsförmågan” kan man sannerligen betvivla att sjukskrivningarnas tal motsvarar talet av egentliga sjukdomsfall.

Allt tyder på att det svenska ”utmattningssyndromet”, i stället för en internationellt användbar diagnos, ändå skulle kunna finna utrymme i DSM series, det vill säga den klassifikation av psykiatriska sjukdomar som används i internationella sammanhang, under rubriken ”Cultural bound syndroms”. Där återfinns ett tjugotal nationsbegränsande syndrom som ”amok”, Malaysia, ”brain fag”, Västafrika, och ”falling-out”, Karibien.


Gemensamt för dessa är enligt DSM den överväldigande ”distress” som individen kommunicerar genom ”symtomen” och uttalat behov av socialstöd. Detta erbjuds i den svenska kulturen i form av långtidssjukskrivning, och som i sin tur kan förklara missuppfattningen att svenskar skulle ha världens högsta andel av ”psykiskt sjuka”.

Marcello Ferrada-Noli

Marcello Ferrada-Noli
är med dr i psykiatri och professor i internationell hälsa vid Högskolan i Gävle, samt forskare vid Karolinska institutet.

Kommentarer