Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • Tipsa oss!
  • Lediga jobb
  • Logga in

Ingen myndighet är fri från påverkan

REPLIK Låt marknadskrafterna fortsätta stå för kostråden – men öppet, skriver Lars Werkö.
Annons:

Per Wikholm och Lars-Erik Litsfeldt har visat hur osäkra myndigheters råd är och har initierat en diskussion rörande de kostråd som myndigheter och expertgrupper under årtionden har producerat, se bland annat Dagens Medicin nr 44/07.

Den kritiske betraktaren borde redan tidigare ha insett att dessa råd vilar på tvivelaktiga vetenskapliga studier och ofullständig information.

Den pågående diskussionen styrker behovet av att betona detta i vidare kretsar. När en rådgivande vetenskaplig kommitté diskuterar fram en konsensus kan intressenter med tvivelaktiga motiv påverka resultatet. Att så varit fallet har nu Livsmedelsverkets expertgrupp för kost- och hälsofrågor för första gången erkänt, se Dagens Medicin nr 43/07.

Det lät inte så när SBU för tio år sedan i en sammanställning om förebyggande insatser lät den amerikanske forskaren Walter C Willett komma med ett kritiskt budskap rörande kosten. Detta föranledde Nils-Georg Asp, vd för Stiftelsen svensk näringsforskning (intresse­organisation för livsmedelsbranschen) och då expert åt Livsmedelsverket att i stiftelsens tidskrift varna:
”Man kan fråga sig varför SBU och Folkhälsoinstitutet vid detta viktiga möte har valt att ensidigt föra fram åsikter från några amerikanska epidemiologer i stället för de nya nordiska/svenska näringsrekommendationerna som grund för preventiva insatser.”

Därpå följde ett upprop med rubriken: ”Sverige har inte råd med motstridiga kostbudskap!”
Där framförde han bland annat följande: ”Kostråd kan i dag i stor utsträckning ges i positiva termer – vi kan tala om hurdan mat man blir frisk av snarare än det omvända. Livsmedelsproducenterna är med oss och ser en europeisk nisch för svenska sunda, rena och etiskt acceptabla livsmedel.”

Man förstår att Asp kan säga att ”livsmedelsproducenterna är med oss”, eftersom han avlönas av dem som vd. Det är också anmärkningsvärt att han åtog sig att ”tala om hurdan mat man blir frisk av”.
men nu medger alltså Livsmedelsverkets experter den svaga evidensen för sina uttalanden. Att konsensus i en expertgrupp där specialintressen är företrädda varken har praktiskt eller vetenskapligt värde borde de flesta nu förstå. Många oberoende debattörer har därför efterlyst en sann vetenskaplig sammanställning av vad vi verkligen vet och före­slagit att regeringen uppdrar åt förslagsvis SBU att kritiskt granska det vetenskapliga underlaget för kostråden.

Jag är en varm förespråkare för evidensbaserad medicin, men det bästa får inte bli det godas fiende. Tommy Cederholm fram­håller helt riktigt att metodiken för randomiserade kontrollerade studier var utarbetad för läkemedelsprövning och därvid varit väsentlig. Den har dock fått oförtjänt rykte att vara överlägsen all annan tillämpad forskning. När det gäller kost och hälsa, där påverkan pågår i årtionden och där människor ständigt ändrar sina vanor, kan man inte använda en sådan experimentell metodik.

Som alla framhåller är kost­registrering notoriskt osäker. En bättre, väl validerad metod för kostregistrering utarbetades emellertid med stöd av Medicinska forskningsrådet på 1990-talet, för att användas i de av WHO:s cancergrupp påbörjade studierna av kost och cancer. En delstudie i Malmö har använt denna metod och resultat har publicerats som visat att hög fetthalt i kosten inte orsakar några sjukdomar. Livsmedelsverket har valt att förbise dessa i sitt ivriga betonande av fettets farlighet.

Efter att i 50 års tid ha följt de olika uttalanden om kost och hälsa som myndigheter i många länder har gjort, har jag kommit till insikten att ingen myndighet lyckas att helt frigöra sig från politiska eller kommersiella påtryckningar; inte heller att bli helt fri från enskilda forskares vetenskapliga prestige.
När det gäller våra levnadsvanor (som till exempel fett i kosten) finns skäl att ställa frågan:
”Behöver vi en myndighet som talar om hur vi ska leva?”

Hittills har marknadskrafterna bestämt budskapet, men i hemlighet, och lyckats få det kamouflerat som allvetande myndigheters uttalanden. Låt marknadskrafterna fortsätta att stå för informationen – men öppet, så att människor ska veta vem och vad som ligger bakom alla varierande uttalanden samt kunna bedöma deras trovärdighet utan att förledas att tro att den allvetande (?) staten står bakom.

Lars Werkö

Lars Werkö
är professor MD, FRCP

Läs samtliga artiklar i debatten om kostråden

Kommentarer