Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • Tipsa oss!
  • Lediga jobb
  • Logga in

Människor med psykossjukdomar behöver trygg ekonomi

Det socialpolitiska negligerandet av personer med psykossjukdomar måste synlig­göras och gottgöras, skriver debattörererna Ulla Elfving Ekström, Lena Flyckt, Fanny Kempe och Ami Rohnitz.

Annons:

Människor med sjukdomsdiagnosen psykos, till exempel schizofreni, har genom de nya regler som styr sjukförsäkringen fått katastrofalt försämrade möjligheter till återhämtning och rehabilitering. Trots evidensbaserade vårdprogram och nationella riktlinjer, har denna patientgrupp helt förbisetts av politiker.

Den så viktiga tidsbegränsade sjukersättningen har tagits bort för personer i åldern 30 till 64 år och ingen annan ersättning har kommit i stället. Insjuknar man i psykos, är i behov av en flerårig behandling och rehabilitering men saknar sjukpenninggrundande inkomst, tvingas man nu att söka försörjningsstöd, tidigare kallat socialbidrag, hos socialtjänsten.

Psykos orsakas av en kombination av ärftlig sårbarhet och miljöfaktorer. Det psykotiska tillståndet kännetecknas av förlorad verklighetsförankring. Det inre blir kaotiskt, splittrat och tillvaron ogripbar. Den innebär en katastrof i den inre världen och får ofta svåra konsekvenser i den yttre, som dock går att reparera om tid ges.

Man behöver de första åren efter insjuknandet ofta 100 procent sjukskrivning på grund av avsaknad av arbetsförmåga. Detta kan även gälla vid återfall i sjukdomen då man behöver en ny återhämtnings­period.

Innan den första kontakten med sjukvården har etablerats har en långsam psykosutveckling ofta ägt rum, med stora avbrott i personens normala personlighetsutveckling. Psykos leder till en djupgående personlig och psykosocial kris.

När man insjuknar i psykos har man ofta svårt att hantera relationen till myndigheter. Man riskerar lätt att hamna utanför systemen och till exempel förlora rätt till sjukpenning och a-kassa.

Den akuta psykosfasen följs av en längre instabil period, ett till två år, ibland längre. Forskningen har visat att det under denna tid finns stor risk för suicid, återinsjuknande och depressioner. Därefter inträder en stabiliserande fas, som också tar tid, ibland år. Att normalisera sitt liv, återfinna sig själv och ett meningsfullt sammanhang är av avgörande betydelse för återhämtningen. Man behöver ofta dagliga stödinsatser från sjukvården samt kommunens social­psykiatri.

Den tidsbegränsade sjukersättningen var en trygg ekonomisk garant i återhämtningen. Till ersättningen var knutet bostadstillägg vilket möjliggjorde att man kunde få en lägenhet på den öppna bostadsmarknaden eller behålla det boende man hade innan sjukdomen bröt ut.Människor med psykosproblematik har svårt att hantera stress och riskerar då återfall i psykos. De behöver en trygg och förutsägbar social och ekonomisk situation.

Att nu tvingas ansöka om försörjningsstöd hos socialtjänsten, försätter patienter i en mycket svår situation. För att få stödet måste personen först avyttra alla realiserbara tillgångar, till exempel en bostadsrättslägenhet eller det sparkapital som kanske föräldrar sparat för att säkra barnets framtid.

Försörjningsstödet försvårar även möjligheten att skaffa eller behålla ett boende. Personen hänvisas till otrygga tillfälliga inkvarteringar genom socialtjänsten. Återhämtning samt stabilitet i sjukdomen förhindras.

Som utförsäkrad, i samverkan mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen, kan man under en arbetslivsintroduktion få aktivitetsstöd. Saknar man sjukpenninggrundande inkomst ges lägsta nivå/ aktivitetsstöd brutto 223 kronor per dag, fem dagar per vecka. Detta innebär att den som tidigare haft lägsta nivå/tidsbegränsad sjukersättning samt bostads­tillägg får sin bruttoinkomst sänkt från cirka 10 000 kronor per månad till 4 460 kronor!

Och då behöver man ändå ansöka om försörjningsstöd med de konsekvenser som ovan beskrivits vilket även blir följden om man har arbetsförmåga men inte lyckas få ett arbete.

En handläggare på arbetsförmedlingen sade att dagens intensifierade och slimmade arbetsliv har förlorat marginaler, förståelse och tolerans då det gäller människor med psykiska funktionshinder, att det är mycket svårt att finna en arbetsplats som tar emot.

Trygghetslagar har blivit otrygghetslagar som kommit att försvåra för personer med psykos­diagnos i deras strävan efter att hantera sin sjukdom och komma vidare i sina liv.

Regeringen bör ta sitt ansvar för att ekonomiska ersättningssystem, rehabilitering och en anpassad arbetsmarknad ges människor med psykossjukdomar/psykiska funktionshinder. Det skulle innebära en stor samhällsekonomisk besparing och integrering som motverkar okunskap, fattigdom samt stigmatisering.

Många människor med psykossjukdomar kan arbeta om de ges rätt stödsystem. Forskningen har visat att löneanställning under skyddade former i det öppna arbetslivet är en överlägsen rehabiliterings­metod då den är funktions- och livskvalitetshöjande samt skyddar mot återinsjuknande.

Regeringen bör snarast ansvara för en helhetssyn och konsekvensbeskrivning då det gäller villkoren för denna patientgrupp efter de förändringar som skett inom lagstiftningen.

Det socialpolitiska negligerandet måste synlig­göras, bromsas upp och gottgöras.

Ulla Elfving Ekström,
ordförande i Intresse­föreningen för schizofreni och liknande psykoser (IFS/CS) i centrala Stockholm.

Lena Flyckt,
psykiater och docent.

Fanny Kempe,
kurator, representant för kuratorer inom psykosvård.

Ami Rohnitz,
ordförande inom RSMH Stockholms län.

Kommentarer