Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • Tipsa oss!
  • Lediga jobb
  • Logga in

Domen slår fast att forskning ska kunna granskas

I sitt beslut om Gillberggruppen slår Europadomstolen fast att forskningens trovärdighet bygger på att den kan granskas, skriver barnläkaren Leif Elinder.

Annons:

För andra gången begärde professor Gillberg – ledare för en grupp barnpsykiatriska forskare – att Europadomstolen skulle ompröva beslut i svenska domstolar, som handlade om att forskning ska kunna granskas. 

För andra gången har nu Europadomstolen funnit att Sverige inte brutit mot Europakonventionen när staten dömt forskare, som olagligt förstört sitt forskningsmaterial. Flera i Gillberggruppen dömdes nämligen för tjänstefel, när de olagligt förstörde ett viktigt forskningsmaterial om adhd/damp, som svenska domstolar fastslagit skulle kunna granskas av utomstående.

Forskarna försvarade sin olagliga handling med hänvisning till ”patientsekretess”.  Den aktuella forskningen handlade om 42 Göteborgsbarn, som ovetande om sina diagnoser följts under 15 års tid. Syftet var att ta reda på vad som hände med barnen om psykiaterna inte ingrep. En märklig omständighet var att nästan alla barn fram till 22 års ålder gång på gång infann sig till omfattande undersökningar utan att de erhöll vare sig diagnos eller behandling. Studien utmynnade i över 20 vetenskapliga publikationer och fyra doktorsavhandlingar.

Utifrån sin forskning larmade forskarna i medierna (DN Debatt, 1997-03-20 med flera) att över 100 000 svenska barn var drabbade av neuropsykiatriska avvikelser och att dessa barn var i behov av att bli upptäckta för att få psykiatriska diagnoser och bli föremål för medicinska åtgärdsprogram. Resultatet har blivit att tiotusentals barn – barn som tidigare uppfattats som friska – nu diagnostiseras och behandlas med amfetaminliknande preparat. Det är därför viktigt att en forskning, som bidragit till en sådan utveckling, kan granskas.

Studien handlade inte om patienter utan obehandlade försökspersoner, vilka (fortfarande?) inte erbjudits rekommenderad behandling. Påståendet att en anonymisering skulle vara omöjlig håller inte. Forskare kan inte utlova absolut sekretess, utan måste planera sin forskning så att den kan granskas. Om detta är de skyldiga att upplysa sina försökspersoner.

Kammarrättens domar innebar att forskningsmaterialet kunde granskas av två utomstående – en barnläkare och en sociologiforskare – vilka under strikt sekretess/straffansvar kunde få tillgång till materialet. Domstolarnas beslut innebar således inte att materialet kunde granskas av vem som helst, vilket den ledande forskaren (C Gillberg) påstod i Dagens Medicin (2003-05-06).

I studien lät forskarna minst elva personer ta del av forskningsmaterialet, inklusive fyra av sina barn. Om forskarnas barn bedömdes behöriga, varför då inte en barnläkare (undertecknad) med trettio års prickfri tjänstgöring?

Efter kammarrättens domar om att psykiatriforskarnas forskning skulle kunna bli föremål för en granskning, begärde forskarna först en utomstående granskning av Vetenskapsrådet. Rådet accepterade uppdraget och presenterade namn på tre oberoende forskare. Då tog forskarna tillbaka sitt erbjudande. Som skäl angav forskarna att forskningsmaterialet på 100 000 sidor ”inspekterats” av Etiska rådets ordförande och att han friat dem. Påstående visade sig vara falskt.

Ärendet handlar således inte om ”patientsekretess” utan om forskare som till varje pris söker undkomma en utomstående granskning. Det handlar om en etiskt tvivelaktig långtidsstudie på barn och en forskning som inte är trovärdig. Sverige saknar en oberoende instans dit misstankar om oredlighet kan anmälas för utredning, beslut och sanktion. Sverige delar ut Nobelpris. Vi förväntas kunna ställa upp på en forskning som är trovärdig. Trovärdigheten bygger på att forskning skall kunna granskas. Europadomstolen har nu slutgiltigt fastslagit att den regeln skall gälla.

Kommentarer