Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • Tipsa oss!
  • Lediga jobb
  • Logga in

Undersköterskan Bernadetta Waerner vid Flemingsbergs akademiska vårdcentral extraherar blod från Pinar Kulbay för att screena för diabetes.

Undersköterskan Bernadetta Waerner vid Flemingsbergs akademiska vårdcentral extraherar blod från Pinar Kulbay för att screena för diabetes. Bild: Joel Marklund/Bildbyrån

De letar upp dold diabetes

Var tredje svensk med diabetes vet inte om att han eller hon är sjuk. I Stockholm pågår därför ett pilotprojekt för att hitta sätt att enkelt screena för oupptäckt diabetes.

Annons:

På två vårdcentraler i Stockholm har forskare sedan i mars förra året erbjudit besökare att genomgå screening för att se om de har en odiagnostiserad typ 2-diabetes eller ett förstadium till diabetes. Hittills har knappt 600 personer deltagit, och preliminära siffror visar att fler än 30 procent bar på någon form av odiagnostiserad glukosrubbning.

– Vi ville hitta individer med typ 2-diabetes och pre­diabetes där man med livsstilsförändringar skulle kunna åtgärda och förhindra progressen till medicinkrävande diabetes, säger Eva Toft, specialistsakkunnig i endokrinologi och diabetologi.

Hon är en av projektledarna för Program 4D, ett samarbete mellan Stockholms läns landsting och Karolinska institutet. Projektet syftar till att förbättra vård och forskning inom fyra stora folksjukdomar: artriter, bröst­cancer, typ 2-dia­betes och hjärtsvikt, och i delen om dia­betes är just screening­studien cent­ral.

– I de nationella riktlinjerna som revideras just nu kommer det här med att leta efter diabetes, att screena diabetesriskgrupper, vara högt prioriterat. Det är alltså en angelägen uppgift, säger Eva Toft.

Standardmetoder i dag för att upptäcka diabetes är fasteblodsocker, eller ett glukosbelastningstest. Det senare är en ganska omständlig provtagning där de som undersöks måste dricka en lösning med 75 gram socker och därefter sitta passivt och vänta i två timmar innan prover kan tas.

– Man borde kunna hitta något enklare sätt än sockerbelastning. För patienten kan det nog vara både lite äckligt och bökigt, och tidskrävande. Dessutom ganska dyrt och inte så reproducerbart. Om man gör en sockerbelastning två dagar i rad är det inte alls säkert att man får samma resultat.

Ett mycket mer praktiskt test skulle vara ett så kallat HbA1c-test, ett prov där blodsockernivåer under sex till åtta veckor speglas och som kan tas genom ett enkelt stick i fingret.

– Vi vill pröva, håller det här jämfört med om man gör glukosbelastning? Och hur är det i en grupp som är växande i Stockholmsregionen, nämligen personer med icke-svensk bakgrund och framför allt dem som kommer från länder utanför Europa?

Deltagarna i screeningstudien rekryteras vid Flemingsbergs och Jakobsbergs akademiska vårdcentraler, två förorter i Stockholm som har relativt stora grupper av utomeuropeiska invandrare. Det här har betydelse, eftersom man i tidigare studier sett att risken för att utveckla diabetes är större i dessa grupper än hos genomsnittssvensken.

Att en stor andel av dem som nu screenats är invandrare kan vara en förklaring till att så många hade en oupptäckt glukosstörning. Det tror Kristin Hjörleifsdottir Steiner, allmänläkare vid Flemingsbergs vårdcentral, som tidigare studerat just diabetesförekomst hos den turkiska invandrargruppen i Flemingsberg. Hon har också designat provtagningsmodellen i screeningprojektet så att den ska fånga in så många som möjligt med glukosstörningar, oberoende av vilken samhällsgrupp de tillhör.

– Vi har fått otroligt positiva reaktioner från dem som ingår i projektet, säger Kristin Hjörleifsdottir Steiner.

Samtliga deltagare i projektet har testats med de tre olika metoderna: glukosbelastning, fasteblodsocker och HbA1c.

– Tyvärr hittas de flesta inte med HbA1c, utan med glukosbelastning, vilket ju är lite tråkigt, säger Eva Toft.

Glukosbelastningen har hittills fångat upp omkring 90 procent av dem med glukosrubbningar, medan man med HbA1c upptäckt knappt 50 procent.

– Varianten som vi tror kan bli aktuell är att man tar både HbA1c och fasteglukos. Då kanske man inte riktigt hittar alla, men kanske ändå så många så att vi med gott samvete kan säga att ”jo det här är tillräckligt bra”, tror Eva Toft.

Nästa steg i projektet är att mer riktat leta efter grupper att screena för diabetes.

– Man vet sedan tidigare att screena alla, det är inte kostnadseffektivt, utan man måste hitta dem som är i högriskgrupper.

Därför planerar forskarna nu att samarbeta med andra vårdinrättningar än primärvården. Även pensionärs- och invandrarföreningar är intressant för forskarna, eftersom ålder och viss etnicitet är riskfaktorer.

Tanken är att få så många som möjligt inom de här grupperna att fylla i enkäter som kan ge en finger­visning om de verkligen har hög risk att få diabetes. Om så är fallet ska de sen kunna vända sig till en vårdcentral för att genomgå en riktig diabetesscreening.

– Sedan är frågan vilken behandling som är bäst för de individer som vi upptäcker. I den här mängden har vi hittat att 30 procent har någon form av glukosstörning. Det måste vi ju agera på, säger Eva Toft.

Kommentarer