Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • E-tidning
  • Lediga jobb
  • Logga in

Anders Blanck, vd, och Karolina Antonov, chefsstrateg för Lif - de forskande läkemedelsföretagen.

Anders Blanck, vd, och Karolina Antonov, chefsstrateg för Lif - de forskande läkemedelsföretagen. Bild: Gunilla Lundström

”Svensk läkemedelsanvändning på väg att bli omodern”

Staten måste se till att nya läkemedel verkligen kommer patienterna till del, skriver Lif.

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
Annons:

Fem år efter att den brittiska Richards-rapporten visat att Sverige låg näst sist av fjorton jämförbara länder i användningen av nya läkemedel visar en uppdaterad rapport i år att problemen fortfarande kvarstår. Sverige ligger fortfarande näst sist. Lif har nu låtit göra en specialkörning av data från årets undersökning som också visar hur mycket den svenska användningen avviker från medelvärdet.

Bilden blir genast mer komplex när man tittar på de olika terapiområdena. Den svenska rankningen har förbättrats på vissa områden och försämrats inom andra. Den svenska användningen är högre när det gäller ett äldre läkemedel för stroke, men användningen av de nyare blodproppsläkemedlen är endast en tredjedel av användningen i de andra länderna. Användningen av TNF-alfa-läkemedel är högre än genomsnittet, men Sverige har ändå fallit i den relativa jämförelsen. Fyra läkemedelsgrupper – de äldsta och nyaste cancerläkemedlen, äldre hepatitläkemedel och demensläkemedel – används som genomsnittet för övriga länder. Men för tio läkemedelsgrupper är den svenska användningen lägre än medelvärdet för övriga länder. Och skillnaderna är inte små: För sju av grupperna är användningen 25 procent lägre eller mer. Allra störst avvikelse ses för de nya typerna av diabetesläkemedel där Sverige bara använder en femtedel av de dygnsdoser per invånare som de andra länderna använder.

“Sverige har de senaste 20 åren halkat ned från tredje till sjunde plats vad gäller förväntad livslängd. ”

Sverige har de senaste 20 åren halkat ned från tredje till sjunde plats vad gäller förväntad livslängd. Det är intressant att notera att just länder som gått om oss – Frankrike och Spanien – ligger högst i rankningen i Richards-rapporten och dess uppföljning. Frågan är om det är en slump. Förväntad medellivslängd är ett trögrörligt hälsomått och även om den inte har sjunkit i Sverige så finns det anledning att på allvar fokusera mer på den relativa kvaliteten i den svenska vården jämfört med andra. Det är dags att vidga den svenska debatten om ojämlikhet inom landet till att också mer strukturerat göra jämförelser med andra länder, för att visa vilka möjligheter till behandling som svenska patienter inte får tillgång till.

Det är mycket positivt att Sveriges Kommuner och Landsting och Tandvårds- och Läkemedelsförmånsverket ökat sitt samarbete för att säkerställa att nya läkemedel kommer till användning utan fördröjning och på ett likvärdigt sätt i hela landet. Det adresserar jämlikhetsfrågan inom landet. För att klara av att hantera ojämlikhet jämfört med andra länder krävs emellertid ytterligare åtgärder.

Det är nu hög tid att staten tar ett tydligare ansvar för innovation och skapar incitament för att nya läkemedel verkligen kommer patienterna till del. Detta kan till exempel göras genom att villkora det särskilda statsbidraget som ges till landstingen för att täcka kostnaderna för läkemedelsförmånen, så att landstingen faktiskt ska ha använt nya läkemedel innan statsbidraget betalas ut.

Men den stora utmaningen är att ställa om svensk hälso- och sjukvård från en produktionsmaximerande vårdapparat till en nyfiken och forskningsintensiv verksamhet som fokuserar på kvalitet i stället för enbart på kvantitet. Enda vägen framåt är genom att uppmuntra och använda innovationer som leder till ständig modernisering av vården och kontinuerligt bättre resultat för patienterna.

Läs Lifs rapport här

Kommentarer