Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • Tipsa oss!
  • Lediga jobb
  • Logga in

<b>Caroline Asplund</b>, distriktsläkare i Gustavsberg, och <b>Marina Tuutma</b>, distriktsläkare i Karlstad, båda ledamöter i Svenska distriktsläkarföreningens styrelse.

<b>Caroline Asplund</b>, distriktsläkare i Gustavsberg, och <b>Marina Tuutma</b>, distriktsläkare i Karlstad, båda ledamöter i Svenska distriktsläkarföreningens styrelse.

”Utan primärvården stannar sjukvården”

Sveriges allmänläkare är inte livegna. Tänk om hela den lilla kåren plötsligt skulle tröttna på dålig arbetsmiljö, dålig bemanning, bristande fortbildning, listan är lång, skriver två distriktsläkare.

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
Annons:

I Sverige utgör allmänmedicinska specialister ungefär 16 procent av läkarkåren. I andra länder är andelen allmänläkare dubbelt så hög.

Sveriges allmänläkare är inte livegna. Tänk om hela den lilla kåren plötsligt skulle tröttna på dålig arbetsmiljö, dålig bemanning, bristande fortbildning, ja listan kan göras lång. Det finns mycket annat man kan göra som allmänläkare. Man kan omskola sig till organspecialist, bli skol­läkare eller företagsläkare. Bli konsult, helt enkelt sluta eller pensionera sig.

Om alla tänkte så skulle primärvården läggas ner.

Då öppnar sig ett intressant scenario. Miljontals personer skulle förlora sin fasta läkarkontakt. Sveriges helt osorterade befolkning med krämpor eller sjukdomar skulle på egen hand få söka sin hjälp. Remisstvång är inte möjligt liksom krav på förberedande utredning. Vem skulle fixa det?

“Det är inte svårt att föreställa sig hur kaotisk situationen skulle bli”

Kardiologerna får ta hand om minsta känning i bröstet eller litet extraslag. Ortopederna får bedöma alla som har ont i muskler eller skelett. All stress, oro eller nedstämdhet faller på psykiatrins bord. Kirurgin får ta bort små födelsemärken. Sen har vi de som tror att de har en ryggsjukdom där problemet egentligen sitter i själen. Ont i magen kan ha helt olika orsaker. Vem ser patienten som helhet? Och vem tar hand om de många som har olika problem samtidigt?

Det är inte svårt att föreställa sig hur kaotisk situationen skulle bli utan en fungerande primärvård och dess allmänläkare. Ändå är primärvården i Sverige underprioriterad och skaran allmän­läkare i krympande. Redan saknas 1 500 allmänläkare och tillgången kommer enligt Socialstyrelsens beräkningar att minska med upp till 29 procent de närmaste åren. Samtidigt ser vi att det totala antalet läkare i Sverige ökar, men antalet nya specialister i allmänmedicin blir färre.

Om man vågar anta utmaningen att bli generalist finns det för få utbildningsplatser. Enligt hälso- och sjukvårdslagen är landstingen skyldiga att anställa läkare för specialisttjänstgöring i en omfattning som motsvarar det planerade framtida behovet. Alltså bryter landstingen mot lagen när de utbildar för få allmänläkare. Landstingen får inget straff för att de inte uppfyller lagens intentioner, men blir ändå förlorare genom att orsaka sänkt vårdkvalitet, sämre tillgänglighet och ojämlik vård för sina patienter.

Ett uppdrag som generalist kräver goda kunskaper, fortbildning är nödvändig. Kompetenta, välinformerade specialister i allmänmedicin är något som våra patienter starkt efterfrågar och har rätt till. Sverige saknar, i motsats till andra EU-länder, reglering av kompetensutvecklingen av läkare. Enligt enkäterna från Sveriges läkarförbund är allmän­läkare den specialitet som har minst tid för fortbildning. Det finns ett EU-direktiv för fortbildning och vi hade hoppats att regeringen skulle bemyndiga Socialstyrelsen och arbetsmarknadens parter att reglera fortbildning för bland annat läkare, men man hänvisar till befintlig lagstiftning.

Så ni som bestämmer och har makt, det är dags att satsa på den helt oumbärliga primärvården som dessutom är mycket kostnadseffektiv. Detta för både sjuk­vårdens, ekonomins samt patienternas bästa.

Relaterat material
Oroväckande arbetsmiljö i primärvården

Kommentarer