Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • E-tidning
  • Lediga jobb
  • Logga in

<b>Göran Stiernstedt</b>, nationell samordnare, <b>Anna Ingmanson</b> och <b>Daniel Zetterberg</b>, båda huvudsekreterare i utredningen om effektivare resursutnyttjande inom hälso- och sjukvården.

<b>Göran Stiernstedt</b>, nationell samordnare, <b>Anna Ingmanson</b> och <b>Daniel Zetterberg</b>, båda huvudsekreterare i utredningen om effektivare resursutnyttjande inom hälso- och sjukvården.

”Våra förslag för en mer effektiv sjukvård”

Regeringens nationella utredare Göran Stiernstedt och hans medarbetare avslöjar hur de tycker att sjukvården ska förändras. 

Detta är en opinionstext. Åsikterna som förs fram här är skribentens egna.
Annons:

I dag lämnar vi betänkandet Effektiv vård till statsrådet Gabriel Wikström (S) efter att under två år utrett den svenska hälso- och sjukvårdens effektivitet. Vi konstaterar att Sverige har ett system som för det mesta producerar god vård för den enskilde medborgaren. På vissa områden är resultaten i världstopp. Men hur väl rustat Sverige står för att behålla denna tätposition? Har systemet förmåga till anpassning inför en utveckling med nya förutsättningar, förändrade behov och förväntningar?

Det finns ett antal stora utmaningar inför framtiden. Kostnadsökningstakten är hög och långsiktigt ohållbar. Allt fler och allt sjukare patienter kan omhändertas i öppen vård men Sverige har ett synnerligen sjukhustungt system och står därmed dåligt rustat inför denna utveckling. Integrationen mellan primärvård och sjukhus och mellan landsting och kommun är svag. När det gäller koordination och kontinuitet ligger Sverige långt från toppen i internationella jämförelser. Skillnaderna mellan landstingen när det gäller både resultat och kostnader är fortsatt stora.

“Vi föreslår att den nationella styrningen förstärks. ”

Vår analys påvisar sammantaget brister när det gäller effektiviteten i vården, som stat, landsting, kommuner, verksamheter och medarbetare behöver ta tag i. Resursbrist är sällan problemet men resurserna används fel. Personalen gör fel saker och får svagt stöd i det dagliga arbetet, inte minst på grund av bristerna i vårdens verksamhetsstöd. Det finns en stor outnyttjad potential i att använda digitaliseringens möjligheter, att dra nytta av patientens insatser och förmedla vården smartare, till exempel genom virtuella vårdcentraler.

Vi föreslår att den nationella styrningen förstärks. Utvecklingen i form av bland annat fritt vårdval, ökad specialisering vid vissa sjukhus och krav på mer jämlik vård pekar mot ett mer nationellt system. Frånvaron av sammanhållen och koordinerad styrning blir alltmer påtaglig. Vi föreslår:

• Fasta möten på politisk toppnivå mellan regeringen och samtliga landsting för mer sammanhållen styrning.

• Skyldighet för landstingen att samverka när det är motiverat av kvalitets- eller effektivitetsskäl, till exempel gemensamma investeringar i verksamhetsstöd.

Värdet i vården skapas i mötet mellan personal och patient. Landstingen har i för hög utsträckning styr- och ersättningssystem som detaljstyr och griper in i mötet på ett inadekvat sätt och skapar onödig administration. Vi rekommenderar:

• Att kraftigt minska detaljstyrningen och förenkla ersättningssystemen. Styrningen behöver andas mindre av kontroll och mer av tillit till personalens förmåga.

Sverige är alltför ”sjukhusfixerat”. Den absoluta merparten av vårdens resurser läggs på sjukhusvården och svensken söker sig i mycket högre grad till sjukhusens akutmottagningar än i grannländerna. En förklaring är att primärvården har svårt att klara uppdraget som första linjens vård. Det är inte effektiv vård. Vi behöver vända på begreppen och vi lämnar förslag för att påbörja en sådan utveckling:

• Grundprincipen är vård nära befolkningen, via öppen vård.

• Sluten vård kan utföras även utanför sjukhus, exempelvis i patientens hem.

• Primärvårdens uppdrag tydliggörs: Patientens första kontakt med vården dygnet runt, ”remiss” krävs för akutbesök på sjukhus.

• En omfördelning av resurser från sjukhusvård till primärvård genomförs.

Störst effektiviseringspotential finns där sjukvårdssystemet är mest komplext. Det gäller en liten del av befolkningen, cirka 5 procent, som förbrukar mer än 50 procent av resurserna. Den största gruppen är multisjuka äldre med stora behov av vård och omsorg. Vården för dem är i dag okoordinerad och fragmentiserad. Vi föreslår:

• Primärvård som avser äldre med omfattande behov ska utföras gemensamt med kommunens vård och omsorg.

• Landsting och kommun ska gemensamt resursplanera för denna grupp patienter. Vården ska vara proaktiv i stället för som i dag reaktiv.

• Obligatoriskt vårdval avskaffas för gruppen. I stället ges möjlighet för kommun och landsting att erbjuda vårdval för den sammanhållna vården – val av någon som ”tar hand om hela mej”.

Det finns stor effektiviseringspotential genom ändrade arbetssätt och ändrad arbetsorganisation. Vården planeras i alltför liten utsträckning utifrån patientens behov. Det finns flera tecken på produktivitetsproblem. Personalen ökar kontinuerligt samtidigt som produktionen är oförändrad och överbeläggningarna legio. Vid en jämförelse mellan sjukhus i Norden sticker de svenska sjukhusen ut som minst produktiva. Vi rekommenderar följande:

• Utgå från patientens behov och kontinuitet.

• Intensifiera arbetet med rätt fördelning av arbetsuppgifter mellan olika personalkategorier.

• Ta fram innovativa arbetstidslösningar, belöna till exempel arbete på obekväm arbetstid och erbjud arbetstidsförkortning med oförändrad lön.

• Planera utifrån en genomsnittlig beläggning på kliniknivå på 85-90 procent.

Det finns ett antal utmaningar att ta tag i. Detta kan bara ske genom nära samverkan mellan inblandade parter, det vill säga patienter, professioner, staten samt kommuner och landsting.

Relaterat material

Kommentarer

Jag är ingen robot:   4 + 4 =   (ange summan i fältet)
Jag godkänner för artikelkommentarer Dagens Medicins regler