Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • E-tidning
  • Lediga jobb
  • Logga in

<b>Margaretha Herthelius</b>, ordförande Schizofreniförbundet Sverige, och <b>Harald Wilhelmsson</b>, ordförande Schizofreniföreningen i Skåne.

<b>Margaretha Herthelius</b>, ordförande Schizofreniförbundet Sverige, och <b>Harald Wilhelmsson</b>, ordförande Schizofreniföreningen i Skåne.

”Psykologiska hälsocentraler kan förbättra den psykiska hälsan”

Lättillgängliga psykologiska hälsocentraler kan bli en del i arbetet mot psykisk ohälsa, skriver debattörerna.

Detta är en opinionstext. Åsikterna som förs fram här är skribentens egna.
Annons:

Sjukvårdsminister Gabriel Wikström (S) efterlyste i sitt tal vid Almedalen 2015 strukturella förändringar inom den psykiatriska vården, men även mer fokus på den psykiska ohälsan inte minst hos barn och unga.

Finansministern i den tidigare alliansregeringen, Anders Borg (M), uttalade att den psykiska ohälsans snabba ökning hotade den statsfinansiella balansen.

Vi får räkna med en långvarig situation där den psykiska ohälsan utgör ett stort samhällsproblem. Under 1900-talet arbetade vi framgångsrikt med en rad allvarliga folkhälsoproblem som mödra­dödlig­heten, barnadödligheten, tuberkulosen etcetera. Särskilda organisationer med specifika program i kombination med samhällsförändringar som sundare bostäder och utbildning till alla var framgångsrika.

Vi har nu ett liknande problem i den psykiska ­ohälsan som blivit vitt spridd till olika samhälls­klasser och olika åldersgrupper. Orsakerna varierar stort och det gör även hur ohälsan manifesterar sig hos olika individer.

Linda von Paaschen som är överläkare i psykiatri påpekade i en artikel i Svenska Dagbladet den 13 januari att psykiatrins medarbetare har en ­ambivalens inför diagnostik och diagnosstyrd behandling och att många efterlyser en helhetssyn på individens problem som utgångspunkt för deras insatser.

Många med psykisk ohälsa har inte en psykisk sjukdom men systemen är i dag så inrättade att de kräver att individen redovisar patologi och dia­gnos. 

“Vi får räkna med en långvarig ­situation där den psykiska ­ohälsan utgör ett stort samhällsproblem.”

Både sjukdomsbegreppet och diagnossystemet har också en sådan flexibilitet att det med lite god vilja går att infoga personer som inte har en sjukdom i dem. Detta kan leda till sjukidentitet hos den enskilde och även medicinering med svåra biverkningar och beroende som effekter. Bensodiazepiner och liknande preparat för att lindra existentiell ångest skapar svårhanterliga beroenden för de yngre och fallolyckor för de äldre.

Hur ska då den psykiska ohälsan kunna bemästras? Vi anser att lättillgängliga psykologiska hälso­centraler, PHC, i kombination med insatser för att förbättra skolmiljön och arbetsmiljön, är viktiga åtgärder – helst i kombination med allmän upplysning om att sjukvården är till för de sjuka och att det finns rationell hjälp för dem som upplever sig må dåligt även utanför sjukvårdssystemet. Personalen inom PHC ska arbeta individrelaterat med en helhetssyn på individens problem men utan att diagnostisera eller medicinera dem. Insatserna bör vara sociala, psykologiska, fysiologiska. Psykiskt sjuka personer ska hänvisas till primärvård och svårare fall till psykiatrin.

PHC bör skötas av primärkommunerna eftersom det inte handlar om sjukvård.

Vi anser att samhällseffekterna av den upplevda psykiska ohälsan riskerar att förvärras om personer med lättare psykisk ohälsa hänvisas till primärvården eller psykiatrin som redan båda är både underbemannade och underfinansierade och som behövs för de psykiskt sjuka. 

Kommentarer

Jag är ingen robot:   3 + 7 =   (ange summan i fältet)
Jag godkänner för artikelkommentarer Dagens Medicins regler