Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • E-tidning
  • Lediga jobb
  • Logga in

Susanna Sandberg, läkare på hudkliniken vid Centralsjukhuset i Karlstad.

Susanna Sandberg, läkare på hudkliniken vid Centralsjukhuset i Karlstad. Bild: Carl Sandin / Bildbyrån

”För att göra ett bra jobb behöver även vi servas”

Susanna Sandberg om snåla vindar och insparade julbord och klappar.

Detta är en opinionstext. Åsikterna som förs fram här är skribentens egna.
Annons:

Det blåser snåla vindar i mitt landsting. Ekonomin är dålig och det måste dras ner. Det beslutades snabbt om inställda julbord för all personal, och att vi inte skulle få någon julklapp.

Först tänkte jag att äsch, det gör väl inte så mycket. Måste man spara så måste man.

Men, nu när julen har varit och man inte fick ta på sig finblusen och samlas kring julbordet med sina arbetskamrater som man alltid gjort, är det något som skaver. Var det verkligen nödvändigt att spara in just det?

Åtta svenska landsting lät bli att ge sina anställda julklappar och julbord i år. Ett av dem är Väst­ra Götaland. Det är deras policy, läser jag. En dålig policy, tycker jag det verkar som. Bara två av fem anställda på Sahlgrenska kan rekommendera andra att jobba där och personalen är utmattad enligt en medarbetarenkät. Snälla tomten, kom till Sahlgrenska nästa år!

På min klinik brukade vi få en kökshandduk i julklapp. Skillnaden mot vad mina vänner som jobbar i andra företag får i julklapp och julbonusar är milsvid.

Men skillnaden mellan en kökshandduk och ingenting är ändå större.

På Karolinska har man börjat anlita stafettläkare. Inte ens Sveriges finaste sjukhus lyckas få tag på tillräckligt med ”riktig” personal. Landstinget är inte en attraktiv arbetsgivare, konstaterar en medarbetare. Jag blir inte förvånad när jag läser att Karolinska och Stockholms läns landsting inte delar ut några julklappar till anställda.

Andelen stafettläkare på Sveriges vårdcentraler är hög. Valhänt försöker man rekrytera, men vad har arbetsgivaren egentligen gjort för att de ordinarie ska trivas och stanna kvar? Sjuksköterskebristen på många vårdavdelningar i landet har varit svår en längre tid. Men det fattas inte sköterskor, precis som det inte fattas läkare, däremot kan de tydligen tänka sig att jobba åt någon annan.

Inte saknar jag den där kökshandduken, men det är något som verkligen skaver när ens arbetsgivare inte ens kan ge oss den symboliska gåvan. Det skaver att man så lättvindigt skär bort det enda lilla extra man ger sina medarbetare på hela året. Det skaver, för att det tydligen inte var så viktigt. Vi är inte så viktiga. Vi är bara en kostnad.

Landstingens klappar har alltid varit extremt blygsamma, och besparingen måste ändå vara försumbar jämfört med andra poster.

Det är vi som är sjukvården. Det går inte att ersätta oss med någonting. Det spelar ingen roll hur många helikoptrar eller operationsrobotar eller splitter nya sjukhusbyggnader det finns. Utan oss står allt stilla.

För att göra ett bra jobb behöver vi servas och pysslas om precis som alla dyra maskiner. Vi behöver vidareutbildningar, en hållbar arbetsbelastning, en trivsam arbetsmiljö, och uppskattning. Till exempel i form av julklappar och julbord.

Sveriges Kommuner och Landsting, skärp er. Hur ska vi kunna ta hand om patienterna om ni inte tar hand om oss? 

Kommentarer

Jag är ingen robot:   2 + 5 =   (ange summan i fältet)
Jag godkänner för artikelkommentarer Dagens Medicins regler