Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • E-tidning
  • Lediga jobb
  • Logga in

Annika Weiderling, verksamhetschef för Trollbäckens vårdcentral.

Annika Weiderling, verksamhetschef för Trollbäckens vårdcentral.

”Även vi i vården behöver kanaler av återhämtning”

Läkaren och verksamhetschefen Annika Weiderling med sin första krönika i Dagens Medicin.

Detta är en opinionstext. Åsikterna som förs fram här är skribentens egna.
Annons:

Varje onsdag är det frukt. Då gör barnen en liten utflykt.

Måndagar och torsdagar (tror jag) är det gymnastik. Då ska alla ha rörelsevänliga kläder. De byter inte om eftersom de slarvar bort sina kläder.

Ibland är det föräldrafrukost. Eller möte. Ibland är det friluftsdag. Eller studiedag. Plötsligt är det sportlov. Eller nationaldag. Min son vet inte riktigt vad allt det där är. Men så är han bara sex år. Jag glömmer också dagarna. Men mest glömmer jag frukten. Jag brukar komma på det när vi står i kapprummet. Aha! Attans! Ibland ligger ett äpple kvar på bänken hemma, en apelsin i bilen, en mosad banan i väskan. Ska det vara så svårt? Frukt på onsdagar bara. Frukt på onsdagar! Världens enklaste grej.

“Jag tror att jag tar bättre hand om mina patienter än om min son”

Men det är inte så bara. Mitt huvud snurrar av allt och mer därtill. Ibland kan jag inte sova.

Men det har blivit bättre. Jag vill vara en närvarande mamma, men jag tror att jag tar bättre hand om mina patienter än om min son. Jag tänker mycket på verksamheten också, och medarbetarna. Att vara verksamhetschef är att ha mycket ansvar, möjligen lite beroende på din personliga läggning. Men är man som jag, som funderar och grubblar, då är det som att ha ett företag. Det är uppförsbackar och nerförsdalar. Du svettas, våndas, gläds, gråter, sörjer och svär över it-system, styrkort, ekonomi, vakanser och fåniga regler och riktlinjer.

Mina tankar är överallt och ingenstans, högt och lågt, från arbetsrätt till kaffemaskinen, städavtal, flexmätning, avstämningar, medarbetarsamtal, skyddsrond, någon som mår dåligt, någon som mår bra. Någon vill jobba mer, någon vill jobba mindre, någon vill inte jobba alls. Äppelmos i min förvirrade hjärna. Skamset ser jag på min son. Mamma glömde frukten igen, jag är ledsen, älskling.

Att arbeta med människor förutsätter reflektion. Sannolikt reflekterar vi för lite tillsammans. Vad hände med henne? Vad menade han? Hur lät det jag sa? Förstod de mig? Gjorde jag rätt eller fel? Det är otroligt utvecklande att arbeta i ett vårdande yrke och ha förmånen att träffa olika människor. Men vi måste hitta kanaler av återhämtning. Vad är din oas?

Jag anser mig veta väl hur jag borde bete mig för att må bra. Mina oaser, som för många andra, är sömn, träning, litteratur och musik. Jag kan en del om stresshantering, fysisk återhämtning och kostråd. Ändå, märkligt nog, när jag har som mest att göra – och verkligen borde äta nyttigt, ta långa promenader och sova – så slarvar jag med maten, slutar träna och lägger mig senare och senare. Det är mänskligt, men så dumt.

Att identifiera dessa mönster hjälper mig att bli uppmärksam på mitt beteende. När jag är som tröttast ska jag inte äta lösgodis och se dåliga filmer på Netflix. Då ska jag hellre ta en promenad och sen lägga mig. Och kanske äta den där frukten som jag glömde ta med till skolan. Min son brydde sig inte om att jag glömde, och kanske gör äpplet lite nytta i min trötta kropp i stället. 

Kommentarer

Jag är ingen robot:   4 + 7 =   (ange summan i fältet)
Jag godkänner för artikelkommentarer Dagens Medicins regler