Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • Tipsa oss!
  • Lediga jobb
  • Logga in

Ata Ghaderi, har lett arbetet med rapporten från SBU, Statens beredning för medicinsk och social utvärdering.

Ata Ghaderi, har lett arbetet med rapporten från SBU, Statens beredning för medicinsk och social utvärdering. Bild: Stefan Zimmerman

Hetsätning minskar med psykologisk behandling

Psykologisk behandling tycks funka bäst mot hetsätning. Det visar en SBU-rapport som släpps i dag.

Annons:

Hetsätning

Mellan 1 och 4 procent av befolkningen drabbas någon gång i livet av hetsätningsstörning. Diagnosen definieras av att minst tre av följande uppfylls:

  • Man äter mycket fortare än normalt.
  • Man äter tills man är obehagligt mätt.
  • Man äter trots att man inte känner sig hungrig.
  • Man äter ensam på grund av skam över att äta så mycket.
  • Efteråt får man skuldkänslor eller känner sig äcklad eller deprimerad. 

Diagnosen hetsätningsstörning är ny i psykiatribibeln DSM – Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders – och finns med först i den femte upplagan från 2013.

– Kliniskt har man däremot använt diagnosen ganska länge, men det har inte funnits så mycket forskning, säger psykologiprofessorn Ata Ghaderi som har lett arbetet med rapporten från SBU, Statens beredning för medicinsk och social utvärdering.

44 studier av olika behandlingsmetoder gicks igenom. Bland annat undersöktes effekten av KBT, kognitiv beteendeterapi, och IPT, interpersonell psykoterapi, som fokuserar på hur problem i mellanmänskliga relationer bidrar till psykologiska störningar. Båda dessa metoder ledde till att hetsätningen upphörde eller minskade.

– Uppföljningar efter upp till ett år visade att effekterna håller i sig, säger Ata Ghaderi.

Även antidepressiva läkemedel och centralstimulerande lisdexamfetamin, som vanligtvis används vid ADHD, ledde till att hetsätningen upphörde eller minskade. Men till skillnad från vid psykologisk behandling vet man inget om resultatet en tid efter att behandlingen är avslutad. Skillnaden kan dock delvis förklaras med att den psykologiska behandlingen jämförs med patienter som väntar på behandling. Mediciner jämförs med placebo – en striktare metod.

Ata Ghaderi hoppas att de vetenskapliga beläggen ska få effekt ute i vården. Många av de hetsätande patienterna är överviktiga och har därför skickats till fetmaenheter.

– Ibland har de därför hamnat mellan stolarna, och i primärvården är jag inte säker på att man har haft kännedom om behandlingarna. Vi vet att resurserna är begränsade, men vi hoppas att man ökar tillgängligheten till KBT och IPT eftersom vi vet mer om långtidseffekterna där. Och om man sätter in medicin ska man veta att vi inte vet hur de fungerar på lång sikt, så att man följer upp patienten noga.

Hur väl medicinering fungerar på lång sikt skulle behöva studeras mer, enligt Ata Ghaderi.

– Vad vi vet är återfallsrisken stor när man sätter ut läkemedel.

Kommentarer