Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • Tipsa oss!
  • Lediga jobb
  • Logga in

Bild: Joel Marklund/Bildbyrån

”Vården sviker unga med svåra tarmsjukdomar”

Det är dags att landsting och regioner beslutar om bättre resurser, skriver sju ungdomar från Unga magar/Mag- och tarmförbundet.

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
Annons:

I dag är det Internationella IBD-dagen. Vi är fem miljoner människor som lever med IBD runt om i världen. Att drabbas av en svår och livslång inflammatorisk tarmsjukdom, såsom Crohns sjukdom och ulcerös kolit, IBD, är ett hårt slag. Allra helst när man är i tonåren.

Och det som känns så hårt är att många av oss som är allvarligt sjuka känner sig svikna av sjukvården. I Mag- och tarmförbundets och Netdoktors pågående upplysningskampanj IBD-koll vittnar patienter, det vill säga vi, om allvarliga brister i den vård och behandling vi erbjuds.

Undersökningen visar på omfattande brister.

“Var tredje av oss i undersökningen saknar en fast läkarkontakt.”

Var tredje av oss i undersökningen saknar en fast läkarkontakt. Och en av fyra svarar nej eller vet ej på frågan om de kan ta direktkontakt med en mag-tarmmottagning om de drabbas av ett skov. Detta är särskilt allvarligt eftersom det rör sig om svårt sjuka personer.

Dessutom är det oftast vi unga på väg ut i vuxenlivet som drabbas. För oss är det särskilt viktigt med ett gott och förtroendefullt omhändertagande inom sjukvården. Att ha en fast läkarkontakt på en mag-tarmmottagning ska vara en självklarhet. Likaså att få bästa möjliga vård och behandling.

Men tyvärr är det en helt annan bild som framträder i vår upplysningskampanj. Närmare 1 500 personer med IBD har deltagit. Den samlade bilden är att sjukvården sviker många av oss. En tredjedel känner inte att de fått vara delaktiga i beslut som rör deras behandling. En av deltagarna skriver:

”Det är ett helvete att ha en IBD-sjukdom. Jag känner mig ensam i min situation. Jag känner ingen tillhörighet till min mottagning. Personal byts ut ofta och jag träffar många olika personer vid komplikationer.”

IBD-vården har länge varit eftersatt i Sverige. Det är verkligen dags att landsting och regioner beslutar om bättre resurser och det är dags att hälso- och sjukvården rannsakar sig själv. Vårt omhändertagande måste präglas av såväl god kontinuitet som hög kvalitet. Så är det tyvärr inte i dag.

Kommentarer