Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • E-tidning
  • Lediga jobb
  • Logga in

Malin Westling svarar på frågor om osteoporos.

Malin Westling svarar på frågor om osteoporos. Bild: Britt Mattsson/Bildbyrån

Detektivarbete ska förebygga benskörhet

Sedan två fysioterapeuter börjat söka upp patienter som kan ha benskörhet har fler fått hjälp.

Annons:

Fysioterapeuten Malin Westling beskriver sitt jobb som ett detektiv­arbete. Hon är en av två fysioterapeuter som sedan i fjol arbetar som osteoporoskoordinatorer i Region Gävleborg.

Malin Westling ansvarar för patienter i Gävle och hennes kollega Kristin Vandér för patienter i Hudiks­vall och Bollnäs.

Båda har till uppgift att hitta patienter som kan ligga i riskzonen, eller som redan utvecklat benskörhet, osteoporos. De ska erbjuda dem information, undersökning och förebyggande behandling, till exempel styrke- och balansträning, läke­medelsbehandling och olika fallpreventiva åtgärder.

“Mitt jobb är att informera och identifiera riskpatienter. Själva behandlingen sker sedan inom primärvården.”

– En del patienter hittar vi ­i Svenska ­frakturregistret där vi kan ­hämta ­­ut uppgifter om exempelvis patienter som varit på akuten med en handledsfraktur. Via journalen kan vi sedan söka efter orsaker som visar att det finns anledning att gå vidare och undersöka om de kan ha osteo­poros, och därmed risk att få nya frakturer, berättar Malin Westling.

Hon kontaktar patienterna via brev där hon informerar om sjukdomen och frågar om de är intresserade av en bentäthetsundersökning. Hon får svar från 90 procent.

– Många blir glada över att vi uppmärksammar dem och vill veta mer om benskörhet och vad de kan göra för att slippa frakturer.

Efter sina bedömningar får osteoporoskoordinatorerna skriva remisser till bentäthetsmätningar, något som läkare annars gör.

Även om det är spännande att vara detektiv och söka rätt på riskpatienter via journalerna är det mest givande att träffa dem personligen, tycker Malin Westling.

– De flesta som blir inlagda på sjukhuset efter till exempel en höftfraktur träffar jag på avdelningen. Då kan jag skaffa mig en uppfattning om deras livs­situation och prata med dem om risken för frakturer och ta ställning till hur vi ska gå vidare och om vi ska göra en undersökning.

Om bentäthetsmätningen visat på osteoporos remitterar Malin Westling patienten vidare till primär­vården där särskilda osteoporossjuksköterskor samordnar vården.

– Jag har bra kontakter med sjuksköterskor och läkare i organisationen och har inga problem att hitta rätt vägar för patienten. Mitt jobb är att informera och identifiera riskpatienter. Själva behandlingen sker sedan inom primärvården.

Som stöd i sitt arbete har de båda osteoporoskoordinatorerna en konsultläkare som de kan rådfråga.

Malin Westling arbetar även mer utåt­riktat. För några veckor sedan var hon ute på gator och torg i Gävle för att sprida kunskap.

– Det var kul. Många hade frågor, och jag kunde ge råd om fysisk aktivitet och andra livsstilsfaktorer som kan påverka, säger hon.

Under det år som regionen arbetat mer aktivt för att fånga upp patienter med benskörhet har Malin Westling haft kontakt med runt 1 000 patienter. Hur stor andel av dem som verkligen visat sig ha osteoporos och i vilken grad arbetet bidragit till att förebygga frakturer vet hon i dagsläget inte. Men en utvärdering är på gång.

Kommentarer