Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • E-tidning
  • Lediga jobb
  • Logga in

Darius Barimani, styrelseledamot i Socialistiska läkare.

Darius Barimani, styrelseledamot i Socialistiska läkare. Bild: Privat, Thinkstock

”Varför kallar vi oss inte alla för socialister?”

Nedmonteringen av svensk sjukvård går hand i hand med framväxten av privata vårdalternativ som bara är tillgängliga för en privilegierad elit med kapital eller privata sjukförsäkringar, skriver Darius Barimani, läkare på kirurgkliniken vid Visby lasarett, och styrelseledamot i Socialistiska läkare.

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
Annons:

Världshälsoorganisationen har kallat fattigdom det som dödar flest människor i världen och den största orsaken till dålig hälsa och lidande. Det går inte att komma åt fattigdomen utan att tala om ekonomisk ojämlikhet. Det omvända sambandet mellan socioekonomisk status och risk för sjukdom har kallats den mest universella och bestående observationen i folkhälso­vetenskapen någonsin. Så om vi vill att människor ska vara friskare, varför kallar vi då oss inte alla för socialister?

En vilja att hjälpa, empati och känsla för rättvisa är sentiment som borde ligga till grund för den som valt att bli läkare. Om vissa inte kan hålla med om det senare är de genom den egentligen väldigt radikala hälso- och sjukvårdslagen förbundna till detta, genom bland annat följande:

2 §: ”Målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Vården skall ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård skall ges företräde till vården.” och

2 c §: ”Hälso- och sjukvården ska arbeta för att förebygga ohälsa.”

För oss som läkare är det minst lika mycket vår plikt att förebygga sjukdom som det är att behandla sjukdom när den väl har uppstått. Ojämlikhet när det gäller hälsa är inte ett medicinskt problem i första hand utan ett samhällsproblem och det ligger därför i den förebyggande delen av vårt uppdrag att verka för ekonomisk jämlikhet, med andra ord socialism.

Ordet fattigdom får kanske många att tänka globalt, men det är högst aktuellt även här. Nedmonteringen av svensk sjukvård går hand i hand med framväxten av privata vårdalternativ som bara är tillgängliga för en privilegierad elit med kapital eller privata sjukförsäkringar.

I yrkesgruppen är vi få till antalet, med litet politiskt inflytande. Men läkaren har en stark position inom samhället och det vi säger respekteras. Vi måste inse denna potential och försöka göra något radikalt med den. Läkarförbundet och Sylf borde i den nuvarande situationen lägga ner mycket mer av sin kraft i arbetsmiljöfrågor. Min lön och mina jouravtal är inte det som för närvarande bekymrar mig mest.

Vi måste organisera oss över yrkesgrupperna och öka vårt samarbete med sjuksköterskorna, det är ju deras ofta fruktansvärda arbetsmiljö och villkor som det handlar om när vi gång på gång sitter och svär över vårdplatsbristen på morgonmötena.

Vårdkaoset är något som engagerar personer oavsett politiskt hållning. Det är ju trots allt man själv och ens anhöriga som (än så länge) riskerar att hamna på våra hälsofarliga akutmottagningar vilken klass de än tillhör, men vi måste också inse vilken typ av politik det är som skapat denna situation. Vissa tycker kanske fortfarande att det är alldeles för radikalt att kalla sig för socialist men för er som tror att sjukvården som den är utformad i dag är rationell och kanske till och med neutral vill jag påminna om hur långt ute på den extrema högerkanten den faktiskt befinner sig!

Så ut med er på gator och torg, snacka ihop er med kollegor alltifrån sjukhusfysiker till städare och gör något. Vi kan sitta på morgonmöte med chefen och tala budget och kosmetiska förändringar i åratal utan att något händer. Du behöver inte ha läst nationalekonomi eller vara en duktig politiker för att göra något. Sjukvårdspolitik/ekonomi är otroligt komplext och det var inte det vi utbildades för. Vi utbildades för ett arbete som under rådande omständigheter är svårt att utföra på ett patientsäkert sätt. Allt vi behöver göra är att ställa krav på vår direkta omgivning om drägliga villkor för oss och våra patienter, resten får de fixa! 

Kommentarer

Jag är ingen robot:   4 + 4 =   (ange summan i fältet)
Jag godkänner för artikelkommentarer Dagens Medicins regler