Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • E-tidning
  • Lediga jobb
  • Logga in

Lars Rocksén, Ingrid Broms, och Kurt Myrland är några av de som skrivit under debattartikeln i SvD.

Lars Rocksén, Ingrid Broms, och Kurt Myrland är några av de som skrivit under debattartikeln i SvD.

Därför manifesterar de för bättre arbetsmiljö

Vårdupproret går vidare. Nu skriver 81 undersköterskor, sjuksköterskor och läkare i en debattartikel att både personalens och patienternas hälsa står på spel. Dagens Medicin har pratat med några av dem.

Annons:

Ingrid Broms, sjuksköterska, Göteborg
”Jag har jobbat på en medicinavdelning på Sahlgrenska men jag sa upp mig i somras. Jag tyckte att arbetsmiljön var ohållbar och kunde inte stå för den vård vi bedrev. Nedskärningar och utglesad bemanning och omorganisation har lett till ökad belastning och mycket övertid. Hos oss införde de treskift och det var helt omöjligt att få ihop ett schema med återhämtning. Det var fruktansvärt slitsamt.

Många har slutat och det har varit en osund personalomsättning som gjort att vi har tappat jättemycket kompetens. Det kommer in ny personal som det tar energi att lära upp och det blir inte så mycket utrymme för kompetensutveckling. Det är en tuff situation för de nya också om de inte har en erfaren person att bli uppbackad av.

Manifestation 4 september

”En annan vård är möjlig” är parollen för manifestationer på över 20 orter i landet, där vårdpersonal, patienter och anhöriga tänker delta. Flera fackförbund har ställt sig bakom manifestationen, såsom Vårdförbundet och Sveriges Arbetsterapeuter.

På onsdagen skrev 81 undersköterskor, sjuksköterskor och läkare under en debattartikel i Svenska Dagbladet där de skriver att situationen är ohållbar.

När personal har slutat har fler och fler vårdplatser stängt, patienter bollas mellan avdelningar och skrivs hem för tidigt. Vi skriver avvikelser men får inget gehör. Det vi har skrivit flest avvikelser på är när bemanningen har varit undermålig, till exempel när sjuksköterskor med mindre än ett års erfarenhet varit ensamma på ett pass. Folk har fått fel mediciner, olika mätningar har misslyckats för att personalen inte har hunnit med eller glömt bort, man har inte haft koll på vätskebalans. Det har saknats syrgas för att ingen har beställt.

Det som är bra med denna manifestation är att det är flera olika professioner och patienter och anhöriga som står eniga. Jag hoppas att man ska ta det på allvar. ”

Lars Rocksén, ST-läkare i anestesi och intensivvård i Örnsköldsvik
”Diskussionen på ronden handlar inte längre om hur vi ska ge den bästa behandlingen utan den första och viktigaste frågan är vilka patienter vi kan skriva ut och skicka vidare. Då börjar man glida på de medicinska indikationerna. Det finns otaliga exempel på när svårt sjuka patienter skickas i en eller två timmar i ambulans för att det inte finns en säng på sjukhuset. Det sker också dagligen strykningar av planerade operationer för att det saknas vårdplats för patienten efter operationen.

Vårdplatssituationen i Sverige är under all kritik. Vi har lägst antal i hela OECD. Vi är underbemannade med för få sjuksköterskor och undersköterskor och sjukskrivningstalen bland sjuksköterskor är skyhöga. En grupp är de som blir sjukskrivna av fysiskt tungt arbete, den andra gruppen är ofta yngre och blir sjukskrivna på grund av stress och utbrändhet. Läkare säger upp sig i större utsträckning, den dåliga arbetsmiljön är den starkaste drivkraften för stafettsystemet.

Det förekommer vårdskador på grund av överbeläggningar på alla nivåer och det förekommer att personal går hem gråtande.”

Kurt Myrland, specialistundersköterska demens, Askersunds kommun
”Vi har för låg bemanning och för tung arbetsbörda, och man får aldrig återhämta sig helt. Det är svårt att få vikarier, i helgen blev jag inbeordrad några timmar både lördag och söndag. De boende ska ju ha den vård de har krav på, men det innebär att vi blir stressade och inte får ut våra raster. Ibland tvingas vi ta bort insatser som vi inte hinner med, som dusch och städning. Tyvärr funderar folk på att lämna, de orkar inte. Det gör jag också. Jag trivs jättebra och vill gärna jobba kvar men just nu är det för tungt. Det går ut över oss och familjelivet.”

Annica Safrani, barnmorska på förlossningen i Sollefteå
”I centraliseringsivern har man ledarskapet längre och längre från där vi är. Vi är ett bra gäng och har bra resultat på vår verksamhet men nu har vi en chef som sitter i Sundsvall tio mil bort. Om vi behöver pengar för att våra saker inte fungerar optimalt, eller om vi har rutiner som behöver åtgärdas måste det gå i långbänk. Det är frustrerande. Folk går in i väggen och blir sjukskrivna och säger att de måste byta jobb, det är en stor maktlöshet.”

Jessica Smolander, läkare på njurmedicinska kliniken, Karolinska universitetssjukhuset Stockholm
”Det handlar framförallt om sjuksköterskornas situation, man drar ner och drar ner och de förväntas ställa upp ändå. Vi som läkare vill vara med och stötta dem, för vi arbetar i team med sjuksköterskor och undersköterskor. Vi fungerar inte utan dem”.

Relaterat material
Manifestation mot försämrad vård sprider sig

Kommentarer

Jag är ingen robot:   4 + 7 =   (ange summan i fältet)
Jag godkänner för artikelkommentarer Dagens Medicins regler