Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • E-tidning
  • Lediga jobb
  • Logga in

Jörg Carlsson, överläkare på medicinkliniken i Kalmar.

Jörg Carlsson, överläkare på medicinkliniken i Kalmar. Bild: Suvad Mrkonjic/Bildbyrån

”Ibland faller rollerna som läkare och människa i sär”

Ibland kan jag känna en kluvenhet mellan min roll som läkare och mina funderingar som Jörg Carlsson.

Detta är en opinionstext. Åsikterna som förs fram här är skribentens egna.
Annons:

Oftast har Jörg och läkaren samma åsikt, men inte alltid.

När jag som läkare informerar den 96-åriga damen med aortastenos om möjligheten till en TAVI (kateterburen aorta­klaff­implantation) måste jag tysta ner en röst som säger att en sådan resursfördelning, att satsa flera hundratusen kronor på några få ytterligare år hos en 96-årig, grovt bryter mot rättviseprincipen. Och då behöver jag inte ens tänka på någon global rättvisetanke, i så fall skulle mer än hälften av den moderna kardiologin behöva ifrågasättas.

Jag är glad för varje jättegammal människa som säger:

– Nej doktor Jörg, det är jag inte intresserad av. Jag har levt ett långt och gott liv, vi får se hur det går utan ingrepp.

Inte sällan är det då anhöriga som veckor efter ett sådant samtal förstör enheten mellan doktor Jörg och Jörg igen.

En annan sådan situation där jag till och med kan brista i min läkarroll är rökningen. Under sommaren hade jag en 78-årig dam som kom in på natten med en akut framväggsinfarkt. Efter att kärlet var öppnat och stentat pratade vi lite om rökningen. Hon berättade att hon hade rökt i 60 år och att en kopp kaffe och en cigarett var det bästa om dagarna. Hon tar hand om sin demenssjuke make och när hon behöver en paus, då går hon ut på terrassen med en kopp kaffe och en cigarett, hämtar nya krafter. Hon har en allvarlig höftartros där ortopederna hade vägrat att operera henne för att hon rökte tre till fem cigaretter per dag och inte var villig att sluta.

Hon hade lagt mitt namn på minnet efter en diskussion i den lokala tidningen där jag hade tagit ställning mot generella stopp av elektiva operationer för rökare utan någon individuell risk-/vinstbedömning. Hon tackade mig för detta, trots att mitt inlägg hade varit framgångslöst:

– Bespara mig något råd om rökstopp nu, är du snäll.

Vad skulle jag säga? En 78-åring som tar hand om sin make. En cigg och en kopp kaffe är hennes tillflykt när jobbet med maken och smärtorna i höften blir för mycket. Då faller rollerna som läkare och som människa (varför kan det över huvud taget bli någon skillnad?) i sär. Det är klart att hon ska röka. Det är klart att hon om några veckor är välkommen för en elektiv ballongvidgning av höger kranskärl efter dagens akutingrepp mot den stängda framväggsartären.

Även Swedeheart kräver rökstopp, annars tappar vi kvalitetspoäng. So what! I sådana ögonblick tänker jag också på en värld där alla mina patienter skulle göra som jag säger: sluta röka, bli normalviktig, motionera lagom, ta dina piller, ät bara kött en till två gånger per vecka, gör si och gör så. Hur skulle vårt samhälle se ut om vi alla skulle vara så: normalviktiga motionärer som inte röker, inte dricker mer än ett glas vin per dag, äter rätt och tänker rätt?

Kommentarer

Jag är ingen robot:   4 + 4 =   (ange summan i fältet)
Jag godkänner för artikelkommentarer Dagens Medicins regler