Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • E-tidning
  • Lediga jobb
  • Logga in

Annika Weiderling, verksamhetschef för Trollbäckens vårdcentral.

Annika Weiderling, verksamhetschef för Trollbäckens vårdcentral.

”Som skattebetalare blir jag upprörd över slöseriet”

Om stressen av sådant man inte kan påverka, som ett rånförsök i tunnelbanan, eller beslut i kommun och landsting, skriver Annika Weiderling, verksamhetschef för Trollbäckens vårdcentral.

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
Annons:

Jag skrek. Jag hade aldrig blivit rånad, och visste inte hur jag skulle reagera. Men jag skrek alltså.

Jag stod i trappan ner till tunnelbanan i Barcelona. Det var varmt och trångt, människor trängde sig. En ung kille gled upp bakom mig och slet i min väska. Med sonen i ena handen och en större väska i den andra var jag ett lätt offer. Jag kände mig såklart väldigt utsatt. Men killen kom av sig och pep iväg med en blick av ”äh, så farligt var det väl inte”.

Händelsen utlöste en primitiv stressreaktion. Hjärtat slog snabbt, axlarna drogs upp, käkarna bet ihop. Jag kan känna igen reaktionen från vardagen på jobbet. Fast jag skriker inte. Inte utåt i alla fall.

Den värsta stressen sägs komma från sådant man inte kan påverka. Som när kommunen omvandlar LSS-boenden till enskilda boenden, så att vi på vårdcentralen blir ansvariga för de svårast sjuka i sina hem. Vi får inte vara med i beslutsprocessen, och kan inte överklaga.

Nytt i år är att alla vårdcentraler i Stockholm bör starta en äldremottagning och en astma/kol-mottagning. De ska utformas enligt gemensam checklista, oavsett hur verksamheten ser ut i dag. Funderar man på vad man eventuellt söndrar av befintlig struktur och arbetssätt? Och vem utvärderar om det verkligen blir några vinster för patienterna? Eller är det bara en politisk produkt?

“Papper med fina ord finns det gott om. Gemene man läser dem inte.”

Papper med fina ord finns det gott om. Gemene man läser dem inte. Och allt ska implementeras i den yttersta linjen, där tid och pengar saknas även för angelägna förändringar. Pengar som kanske försvann i det svarta hålet NKS eller som hjälpte till att bygga detta administrativa luftslott? I alla fall önskar man som verksamhetschef att vi kunde få mer av resurserna till att bedriva vård.

Det senaste hos mig är att socialnämnden i Tyresö kommun har beslutat att delegeringarna för hälso- och sjukvårdsuppgifter inom hemtjänsten i ordinärt boende upphör från och med den 1 januari 2017 om Stockholms läns landsting, SLL, inte ersätter kommunen för dessa insatser. Kommunen uppskattade att kostnaderna på årsbasis var cirka 3,5 miljoner kronor. Hälso- och sjukvårdsdirektören på hälso- och sjukvårdsförvaltningen i SLL beslutade att inte ersätta kommunen, trots att notan, när landstinget tar över uppgifterna, riskerar att bli tio gånger så stor, cirka 35 miljoner kronor.

Som skattebetalare blir jag upprörd över slöseriet. Efter nyår måste välutbildad vårdpersonal göra ett hembesök och övervaka tablettintag varje gång en person ska ta medicin, även om hemtjänsten redan är där och ordnar med toalettbesök och måltider. Var finns arenor för dialog kring detta och andra utmanande frågeställningar?

Vi har olika spelplaner och verkligheter. Jag välkomnar er ut i vår verksamhet för att se hur vi har det. Prata gärna med oss – på vilket sätt tror vi att man kan effektivisera vården med patientens fokus och medarbetarnas autonomi och arbetsglädje i behåll? Vi har också idéer och visioner. Välkomna! 

Kommentarer

Jag är ingen robot:   4 + 4 =   (ange summan i fältet)
Jag godkänner för artikelkommentarer Dagens Medicins regler