Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • Tipsa oss!
  • Lediga jobb
  • Logga in

Bild: Jonas Ljungdahl

”Hur ska sjukvården hantera sina egna kvalitetsregister?”

För att komma vidare i förbättringsarbetet behöver vi ett nationellt kvalitetsregister för ambulanssjukvården, skriver Föreningen för ledningsansvariga inom svensk ambulanssjukvård, Flisa.

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
Annons:
Håkan Klementsson, MD, PhD, ordförande Föreningen för ledningsansvariga inom svensk ambulanssjukvård, Flisa och ambulansöverläkare Blekinge­sjukhuset.

Sveriges kvalitetsregister skapar en bra grogrund för lärande och ständigt förbättringsarbete. De är också en viktig förutsättning för varje modernt hälso- och sjukvårdssystem. Statens femåriga extra satsning på kvalitetsregister närmar sig slutet och man står nu vid ett vägskäl där man måste välja väg hur man ska gå vidare. Syftet med satsningen var att utveckla registren så att deras fulla potential kunde realiseras.

Snabbutredaren Mona Boström redovisade i somras sitt arbete och konstaterade bland annat att en grundligare genomlysning behövs men att det redan nu står klart att befintliga register används alldeles för lite för verksamhetsförbättring.

Så är dock inte fallet med det enda etablerade kvalitets­register som svensk ambulanssjukvård i dag arbetar med, Svenska hjärt-lungräddningsregistret, där kunskaperna från registret resulterat i kontinuerliga förbättringar i omhändertagandet av patienter med hjärtstopp utanför sjukhus. Något som har resulterat i en ökad 30-dagars överlevnad för denna patientgrupp – från 4,8 procent år 1992 till 11 procent år 2014.

Svensk ambulanssjukvård har redan i dag en hög produktivitet men för att kunna höja denna ytterligare krävs ett mer heltäckande nationellt kvalitetsregister för ambulanssjukvården.

Produktivitet i vården brukar definieras som förhållandet mellan vårdproduktionsresurser och vårdproduktion. Svensk ambulanssjukvård är närmast oslagbar när det gäller att använda sina produktionsresurser sett över året i det att 99,8 procent av till­delade resurser (ambulanser) är i drift enligt plan. Detta ska jämföras med till exempel polisen som har mot­svarande mätetal 92 procent (polisen ställer en tredjedel av sina resurser under tre semester­månader) och svensk tillverkningsindustri där man ser 96 procent som ett uppnåbart mål. Med andra ord: Svensk ambulanssjukvård är bra, kanske rent av bäst, på att använda sina tilldelade produktionsresurser. Och detta trots att vi överlåtit arbetsledningen i det dagliga arbetet vad gäller alarmering, prioritering och dirigering till tredje man (en larmcentral).

“Svensk ambulanssjukvård är bra, kanske rent av bäst, på att använda sina tilldelade produktionsresurser.”

Däremot har vi förbättringspotential vad gäller vår förmåga att kunna utvärdera vår vårdproduktion, till exempel huruvida larmcentralen med hjälp av sina index kan styra rätt resurs till rätt patient i rätt tid eller huruvida vi gör det bästa för den enskilda patienten i varje enskilt läge. Samma krav på förmåga bör vi även ha då vi provar nya arbetssätt. Listan kan göras längre.

Men för att komma vidare behöver vi ett nationellt kvalitetsregister för ambulanssjukvården. Arbetet med ett sådant har påbörjats med stöd av Registercentrum Syd, Karlskrona, och preliminära resultat för år 2015 kommer att redovisas första kvar­talet nästa år.

Men frågan om framtida styrning, ansvar, organisation och finansiering av existerande och tillkommande kvalitetsregister är ännu inte löst. Ansvaret vilar därför tungt på regeringen att finna en lösning på detta. En knapp miljon skäl (antalet årliga ambulansuppdrag i Sverige med patient) till en kostnad av drygt 4 miljarder talar också för detta! 

Kommentarer