Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • Tipsa oss!
  • Lediga jobb
  • Logga in

Lars Sandman och Per Carlsson vid Prioriterings­centrum, Linköping ­universitet, samt Kjell Asplund, ordförande, Statens medicinsk-etiska råd, Smer.

Lars Sandman och Per Carlsson vid Prioriterings­centrum, Linköping ­universitet, samt Kjell Asplund, ordförande, Statens medicinsk-etiska råd, Smer. Bild: Katja Kircher

”Sponsring bör styras av etiska överväganden”

Mottagande av resurstillskott riskerar att flytta makt över prioriteringar från vårdgivaren till utomstående aktörer, skriver debattörerna.

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
Annons:

Hälso- och sjukvården brottas ständigt med resursbrist vilket kräver både svåra prioriteringar och effektiviseringar. Samverkan med externa aktörer som erbjuder resurstillskott för att finansiera vårdinsatser, lokaler eller utrustning kan i det läget verka lockande.

Under senaste året har flera exempel på externa resurstillskott uppmärksammats – ett läkemedels­företag sponsrar diagnostik av patienter i behov av ett läkemedel som företaget saluför, en forskningsstiftelse skänker medel till dyr utrustning för en patientgrupp som de företräder och som landstinget sedan förväntas finansiera driften av, ägaren av ett bygg­bolag finansierar bygget av en vårdenhet som vård­givaren sedan förväntas driva.

Bör vården bara tacka och ta emot, eller finns det en etisk problematik kring dessa resurstillskott? Samtidigt, för att utveckla svensk hälso- och sjukvård och hantera de utmaningar man står inför krävs samverkan mellan olika aktörer.

“Rapporten pekar på ett antal potentiella etiska problem.”

I en rapport från Prioriteringscentrum vid Linköpings universitet, som tagits fram på initiativ av Statens medicinsk-etiska råd, Smer, analyseras företeelsen vårdsponsring utifrån den etiska plattformen för prioriteringar. Rapporten pekar på ett antal potentiella etiska problem. Det gäller till exempel när vårdgivaren förväntas bidra med egna resurser för att komplettera resurserna från läkemedelsföretaget, forskningsstiftelsen eller motsvarande. Detta är resurser som skulle kunna användas för andra möjligen mer angelägna ändamål.

Andra potentiella problem kan vara att makten över prioriteringarna förskjuts från vårdgivaren till externa aktörer, inte minst då initiativet till resurstillskottet kommer från en extern part med egna intressen. Likaså finns det en risk för att vårdgivaren, i sin entusiasm över ett resurstillskott, gör mindre ingående analyser av om den insats som finansieras har tillräcklig nytta för patienterna eller om den innebär ett förändrat professionellt ansvar.

Vi bedömer att vårdsponsring i nuläget är en företeelse av relativt liten omfattning men att den är växande. Utifrån dessa och andra potentiella etiska problem ger Prioriteringscentrum ett antal förslag i rapporten, som även Smer ställer sig bakom.

  • Vi anser att life science-industrins samverkansregler behöver utvecklas så att det framgår att värderingen av olika projekt bör analyseras utifrån den etiska plattformen för prioriteringar och andra etiska riktlinjer.
  • Vi anser att liknande samverkansregler även bör finnas för andra näringslivsaktörer och för ideella aktörer med omfattande samverkan med landstingen.
  • Donationer som ställer krav på motprestationer från vårdgivaren bör betraktas som en typ av vårdsponsring. Det bör framgå av regelverket vilken motprestation från vårdgivaren som är rimlig.
  • Samverkansprojekt med extern finansiering av vård bör vara tydligt avgränsade i tid, ha ett tydligt syfte och därmed en tydlig utvärderingsplan.
  • Likaså bör det finnas en tydlig strategi för hur utfallet av en sådan samverkan ska hanteras inom ramen för ordinarie vård vid avslutat projekt.

I sin roll som rådgivare till regeringen och riksdagen föreslår Smer utöver detta att socialdepartementet överväger att ge lämplig myndighet i uppdrag att:

  • Kartlägga och pröva om de vårdsponsringsavtal som upprättats är förenliga med gällande regelverk,
  • Överväga om det behövs en särskild förordning alternativt förtydliganden i kommunallagen eller motsvarande samt,
  • Ta fram nationella riktlinjer om vårdsponsrings­avtal inom hälso- och sjukvården.

Kommentarer