Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • E-tidning
  • Lediga jobb
  • Logga in

Katarina Stolt Simfors, distriktsläkare i Jönköping.

Katarina Stolt Simfors, distriktsläkare i Jönköping. Bild: Carl Sandin/Bildbyrån

”Första linjens sjukvård följer egentligen en cirkel”

Om primärvården fungerar kan kontakterna vara långa och stabila. Och ibland blir det riktigt underhållande också, skriver Katarina Stolt Simfors.

Annons:

Första linjens sjukvård, ja det ska vara vi i primärvården det. Men man ska inte inbilla sig att det alltid är distriktsläkaren som står längst fram vid frontlinjen och blickar ut mot ett lämmeltåg av ohälsa. Nej, vi sitter ganska bra vid skrivbord och undersökningsbritsar. De verkligt tappra är sjuksköterskorna i telefonrådgivningen. De klarar ut förvirring, missnöje och slussar rätt. De löser problem när resurserna är slut. De anstränger sig för mottagningstider och behov, trots tidsbrist och fullbokade kalendrar. Ibland kommer de till korta. Det är inte roligt att inte kunna möta efterfrågan och förväntningar. 

Ibland tänker jag att uttrycket första linjens sjukvård är missvisande, det ger intryck av ett första avstamp mot något högre, annorlunda. Egentligen är primär­vården en cirkel­rörelse. Är du patient hos oss är du inte allvarligt sjuk, eller så är du verkligen allvarligt sjuk och palliativ och omhändertagen av primärvårdens basala palliativvård.

Och vidare, är du patient hos oss är dina sjukdomar inte så komplicerade, eller så är sjukdomstillståndet mycket komplicerat och multisjukt och organsviktande. Eller så är din kropp allmänt trasslig och rörig, multidisciplinär och multisymtomatisk, och möjligen dissociativ till den milda grad att sjukhusets alla inblandade specialistkliniker verkar ha sjunkit ihop i en enda lång frustration och remitterat ut dig, utan rediga svar och fynd eller någon annan sammanhållen tanke angående din problematik, till primärvården med ett ”Tacksam för fortsatt omhändertagande”.

Om primärvården fungerar kan våra kontakter vara långa och stabila. Vi lär känna var­and­ra. Kanske är det detta som sjukhuset hoppas på.

Men bra vård kräver sina resurser. Hos oss kan man vara kvar, patienten har olika krämpor över tid. På sjukhusets avdelning har samma
krämpa olika ­personer över tid. Vi kan kämpa mot fragmentiseringen.

“”Jag vill kolla kastrullen i blodet och ha nytt Simsalabim.””

Och det som är slitsamt kan också ge arbets­glädje och tillfredställelse. Och faktiskt, vi hjälper ju folk.

Och ibland blir det roligt också. Patienterna muntrar upp oss medvetet. Ibland muntrar de upp oss lite omedvetet också, men vår munterhet är inte någon elakhet, vi vet hur svårt det är med alla namn och termer. Vi blir bara lite varmare i hjärtat när vi förstår hur alla kämpar och försöker, alla på sitt sätt. I telefonrådgivningen: ”Sjukhuset har sagt att jag behöver boka läkartid för jag har haft en åtta.” ”Åtta, hur menar du nu?” ”Nej vänta, tjuga var det. Eller? Nej nu minns jag, tia hette det visst.”

Eller: ”Jag vill kolla kastrullen i blodet och så vill jag ha nytt recept på Simsalabim.”  En multikompetent telefonsyster förstår genast att det handlar om kolesterol och Simvastatin.

Slutligen, den lilla damen: ”Jag vill ha nytt recept på Pedofil”

”Vad?!”

 ”Nej men oj jag menar Panodil, förlåt.”

Och patienten brast ut i stort och hjärtligt skratt, mer uppiggande än en kafferast. 

Kommentarer

  • Ingrid Eckerman 2016-11-29 19:26:13

    Vilken bra beskrivning! Det enda tråkiga är att den är publicerad i Dagens Medicin, inte i AllmänMedicin. Men vi kan kanske få den dit också?

Nyhetsbrev

Vill du ta del av våra nyhetsbrev?

Klicka här!

Nyheter från startsidan

Nyhetsbrev

Vill du ta del av våra nyhetsbrev?

Klicka här!

Senaste numret av Dagens Medicin – här finns det digitalt

Sök i vår databas!

Nyhetsbrev

Vill du ta del av våra nyhetsbrev?

Klicka här!

Våra seminarier