Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • E-tidning
  • Lediga jobb
  • Logga in

Åsa Millqvists läkare beslöt att hon inte skulle få hjärt-lungräddningsinsatser vid ett eventuellt hjärtstopp – utan att vare sig diskutera det eller upplysa om det.

Åsa Millqvists läkare beslöt att hon inte skulle få hjärt-lungräddningsinsatser vid ett eventuellt hjärtstopp – utan att vare sig diskutera det eller upplysa om det. Bild: Linnea Rheborg/Bildbyrån

Hjärträddning avskrivs utan patienters kännedom

Sjukvården brister när det kommer till att involvera patienten i beslut om livsuppehållande behandling, visar Dagens Medicins undersökning. Det hände Åsa Millqvist, sjuksköterska och lungcancerpatient. När hon begärde ut sin egen journal såg hon det: Om hjärtat stannade skulle hon inte återupplivas.

Annons:

– Jag blev fullständigt chockad och rädd. Vågar jag åka in till akuten igen om jag skulle få andnöd? Jag kände mig så fruktansvärt kränkt. Vi har ju haft dialoger om att jag har en dödlig sjukdom, men här bestämde läkaren över mitt och min mans huvuden om liv och död.

I december förra året fick Åsa Millqvist diagnosen lungcancer. Efter att tidigare i höstas ha åkt in akut blev hon inlagd på Karolinska universitetssjukhusets lung-allergiklinik med vätska i hjärtsäcken, och ett drän sattes in. Det gjorde ”djävulusiskt ont”, men för varje gång vätska tappades ut mådde hon lite bättre, säger Åsa Millqvist.

Hon har hela tiden följt sin behandling genom att begära ut sina journaler, och nu fick hon plötsligt läsa att en läkare fattat beslut om så kallad 0-HLR – att hon inte skulle bli återupplivad om det behövdes.

– Om man har ett drän kan det framkalla arytmier och man kan få stillestånd, säger Åsa Millqvist. 

Åsa Millqvist vet att sjukdomen kan göra att hon dör inom några år. Men hon ska påbörja immunologisk behandling och hoppas att den ska hjälpa.

– Hade läkaren frågat hade jag sagt att ja, jag vill bli återupplivad, men inte lagd i respirator.

Dagens Medicins undersökning visar att sjukvården brister när det kommer till att involvera patienten i beslut om livsuppehållande behandling. Läkare bör inte fatta beslut om att inte inleda livsuppehållande behandling utan att involvera patienten. Det framgår både av Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd från år 2011, och av professionens egna etiska riktlinjer. I journalen ska det framgå motiv för beslutet, när patienten informerats och vilken inställning hon själv haft. Om samråd inte kunnat ske, ska detta förklaras.

– Det är väldigt väldefinierat. Om en patient är beslutskompetent så har den rätt att delta i beslutet, att säga ja eller nej till HLR. Det ska framgå hur diskussionen har gått, säger hjärtläkaren Anders Ågård.

Han ledde arbetet med gemensamma etiska riktlinjer för hjärt-lungräddning från Svenska Läkaresällskapet, Svensk sjuksköterskeförening och Svenska rådet för hjärt-lungräddning 2013.

– En patient eller anhörig kan inte kräva HLR. Men en central del i HLR-beslutet är att patienten har ett val. Även om chansen att rädda livet är liten, vill en del patienter få den chansen, andra vill avstå.

Det finns ingen övergripande statistik, men Dagens Medicin har tagit del av sju Ivo-fall från de senaste åren där patienter varit missnöjda med informationen och beslut om livsuppehållande behandling. I hälften av fallen riktar Ivo kritik mot vårdgivaren, och Anders Ågårds slutsats är att myndigheterna nu sätter ner foten ordentligt, vilket han hoppas ska få effekt ute i verksamheterna.

– I många fall fattas välgrundade och etiskt försvarbara beslut men det kan bli bättre. Socialstyrelsen och Ivo menar allvar med kraven på delaktighet och dokumentation. Jag kan tänka mig att praxis ändras till det bättre nu när etiken och juridiken är samstämmiga. Det handlar i slutänden om förtroendet för sjukvården.

Åsa Millqvist är kritisk både mot att beslutet fattades – enligt henne efter att läkaren bara träffat henne i ungefär fem minuter i ett mycket sjukt tillstånd – och mot att hon inte informerades.

Hon är också kritisk mot att det inte finns någon förklarande journalanteckning till beslutet.

– Jag kan ju tala för mig men gemene man kan inte det. Jag vill inte hänga ut någon men vi måste följa gällande normer och regler på området och vi måste få till en diskussion om passiv och aktiv dödshjälp.

Åsa Millqvists läkare vill inte svara på frågor om enskilda fall, trots fullmakt. Samma besked ger sjukhusets presstjänst.

Chefläkare Torbjörn Söderström säger att nationella patientenkäten visar att alla sjukhus har utmaningar vad gäller information och delaktighet och att Karolinska inte sticker ut.

– Vi försöker slipa våra rutiner så att de blir lätta att följa. Vi måste ha bra strategier för att ta reda på om patienten har förstått informationen och vill vara delaktig.

 

Kommentarer

  • Maria Jacobsson 2017-02-16 13:01:42

    Det är absolut inte så enkelt som det framställs i artikeln. Det som framförallt är viktigt enligt föreskrifterna är att vården för patienter i livshotande tillstånd planeras och att patienter är så involverade som möjligt i planeringen. När det gäller information ska den vara individuellt anpassad. I föreskrifterna finns egentligen inte bestämmelse om information, utan om att den information som ges ska dokumenteras och att patientens inställning ska dokumenteras - om det finns en sådan. Det som är viktigt att informera patienten om är om vilken vård som planeras, vilken vård som kan erbjudas - inte om den som inte kan erbjudas. Det är bättre att tala om för patienten vilken vårdande och lindrande behandling som står till buds - än om alla de olika alternativ som inte är ändamålsenliga att erbjuda. Det kan i många fall bara vara skrämmande och oetiskt. Men det är ju en bedömning som måste göras från fall till fall - vilken information som den enskilde patienten vill ha och behöver.

  • Onkologen 2016-12-03 20:49:29

    Tyvärr är det inte alltid lika enkelt i verkligheten som det framhålls i artikeln och ovanstående kommentarer. Alla patienter är unika och enligt mina erfarenheter är det inte alls alla patienter och anhöriga som uppskattar att man lyfter denna fråga. I vissa fall kan relationen och förtroendet för sjukvården tom ta skada om frågan lyfts i ett skede där patienten inte själv tänkt i dessa banor. En del patienter vill inte ha detaljerad information om sin prognos och då är det inte alltid självklart att diskutera begränsningar av livsuppehållande åtgärder. Jag har inget lösning på detta problem utan kan bara konstatera att det är svårt och att det finns risk att det blir fel hur man än gör.

  • Lex Kaj 2016-12-01 04:19:04

    "Patientsäkerheten är ett skämt i Sverige om svensson visste hur illa det var skulle det bli revolution" Från nedan och tillägg: IVO - Inspektionen för Vård och Omsorg är ett skämt. Hanterar idag tungt patientskadefall/patientdöd och har sedan våren 2016 tagit del antal vittnesmål motsvarande patientdöd/skador är djupt chockerad! IVO duckar för problemställningarna lika mycket som politiker och läkarelit Stockholm. Gällande patientdödsfall jag hanterar skulle motsvarande händelse USA föranlett åtal och miljonskadestånd. Under granskning framkommit ytterligare två patientdödsfall som vållats på motsvarande sätt som det dödsfall jag hanterar är en mardröm. Från patientskadeperspektiv ger heller inte ett skit för Folkhälsominister Gabriel Wikström VärldsAidsdagen 1 december 2016. Svensson skulle bara veta det jag vet skulle bli revolution men allt tystas ned Stockholmselit och dess svans. Budbäraren är en av vårdens okrönta hjältar och Stockholm förträder bara ondska och död!

  • BE 2016-11-30 22:15:41

    Det är en viktig diskussion att lyfta. Tyvärr finns inte längre varken plats eller tid till några "goda samtal" med patienter eller anhöriga. Det är trångt på sjukhusen. På mitt sjukhus är det fyrbäddsalar, blandat med tre bäddsalar och det saknas samtalsrum. Självklart skulle man vilja hinna ta hand om sina patienter på ett annat vis, självklart vill man informera och diskutera. Men man drar sig också för att prata om sådana känsliga ämnen när många öron lyssnar. Det finns mycket att förbättra inom vården!

  • En till 2016-11-30 14:48:54

    Jag såg av en slump samma sak i min svårt sjuka pappas journal. Jag kände mig också väldigt kränkt av att något tagit detta beslut över huvudet på min pappa, som var läkare och under sitt yrkesverksamma liv talade om hur viktig dialogen med patienten är. Jag orkade inte tjafsa med sjukhuset om just detta. Pappa slapp hjärtstillestånd och dog av andra skäl, på grund av sin grundsjukdom. Men jag blir fortfarande ledsen när jag tänker på hur liten respekt som visades mot pappa när han sjönk undan i sin sjukdom. Det orkade jag tjafsa om. Jag gjorde en anmälan till patientnämnden om delar av detta, fick en ursäkt i ett svar - men det kändes som en läpparnas bekännelse. Ilska och sorg sköljer över mig när jag tänker på det.

Nyhetsbrev

Vill du ta del av våra nyhetsbrev?

Klicka här!

Nyheter från startsidan

Nyhetsbrev

Vill du ta del av våra nyhetsbrev?

Klicka här!

Senaste numret av Dagens Medicin

Sök i vår databas!

Nyhetsbrev

Vill du ta del av våra nyhetsbrev?

Klicka här!

Våra seminarier