Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • Tipsa oss!
  • Lediga jobb
  • Logga in

Helene Hellmark Knutsson

Helene Hellmark Knutsson Bild: Pax Engström Nyström

Ett år efter Experimenten – så vill forskningsministern återskapa förtroendet

Svensk medicinsk forskning har fått sig en törn, säger Helene Hellmark Knutsson (S). I en intervju med Dagens Medicin berättar hon hur förtroendet ska vinnas tillbaka, hur hon ser på utredningarna om Macchiarini-affären och statens framtida roll i forskningen.

Annons:

Det har gått ett år sedan dokumentären Experimenten visades i SVT och kirurgen Paulo Macchiarinis verksamhet på Karolinska institutet och Karolinska universitetssjukhuset exponerades för allmänheten. Andra hade rapporterat om det misstänkta forskningsfusket tidigare, men det var nu som djupa problemen blottlades på ett sätt som fick skandalen att brisera och i dess kölvatten kom utredningar som visade på grova fel.

Sveriges minister för högre utbildning och forskning, Helene Hellmark Knutsson, gjorde något som ingen av hennes föregångare någonsin gjort tidigare. Hon såg till att hela styrelsen för ett universitet byttes ut.

– För mig handlade det om att ge KI en möjlighet till nystart för att återuppbygga sitt förtroende, säger hon när Dagens Medicin träffar henne på utbildningsdepartementet.

Var det verkligen nödvändigt att göra den markeringen?

– Ja, jag tycker att det var nödvändigt, just för att markera behovet för nystart och för att det som hänt var väldigt allvarligt. Det är något vi politiker känner till: att det tar lång tid att bygga upp ett förtroende men det går väldigt fort att rasera.

Var det viktigt för dig att visa handlingskraft?

– Det här var väldigt internationellt uppmärksammat. KI är vårt mest kända forskningsinstitut. Jag tror att det är viktigt att både för oss i regeringen, men även för KI, visa att vi tar en sådan här händelse på allvar för att ha starkt förtroende hos allmänheten, patienter och omvärlden.

Vad har du för tankar kring valet av ny rektor och när ska det vara klart?

– Det är en fråga som ägs av KI. Jag och regeringen har sagt att KI fortsatt ska vara internationellt framstående, men utifrån de regelverk och lagar vi har och även en god värdegrund. Det är otroligt viktigt vilket ledarskap man har och vad det signalerar.

Förutom den statliga utredningen om forskningsfusk som redan hade initierats innan den så kallade Macchiarini-affären, tillsatte Helene Hellmark Knutsson en ny utredning om var gränsen mellan forskning och vård egentligen går. KI menade att det inte var forskning utan sjukvård, och KS hade den motsatta åsikten.

– Och så kan vi inte ha det. Ska förtroendet återskapas måste det vara väldigt tydligt hur regelverket ser ut och att det följs.

Hon påpekar också att det internationellt sett är ovanligt att universiteten själva har ansvaret att utreda misstanke oredlighet i stället för att en oberoende myndighet gör det.

Skulle du vilja att en myndighet hade ansvaret för utredningarna?

– Jag får invänta vad utredningen kommer fram till, men jag tycker det är väl värt att pröva. Och det har funnits en önskan från universitet och högskolor att titta över det här. Det är ett stort ansvar att utreda sig själv.

Strax innan årsskiftet lade hon också fram en proposition om att göra de regionala etikprövningsnämnderna, som i dag är olika myndigheter, till en enda nämnd. Meningen är att det inte riskeras göra olika bedömningar beroende på var i landet frågan hanteras. Men myndigheten ska fortfarande finnas på samma ställen ute i landet och enheterna ska ändå göra egna bedömningar.

Det låter lite som formalia. Vad är egentligen skillnaden?

– Det handlar nog mer om att det kan vara kulturskillnader och annat utifrån att man (med olika myndigheter) har olika chefer.

Betyder det att olika myndighetschefer påverkar besluten väldigt mycket?

– Det är svårt att säga, men för mig är det viktigt att den misstanken inte finns. Återigen, det handlar om förtroendet.

I framtiden kan alltså etikprövningsnämnderna samlas under ett tak, och kanske kommer misstanke om oredlighet i forskning utredas av en myndighet i stället för av lärosätena. Frågan är om staten kommer att ha en större inblandning i forskningen.

– Vi får nog akta oss för att detaljstyra forskningen för mycket. Det är viktigt att det är vetenskapssamhället som underifrån bygger upp den nya kunskapen utifrån en etisk grundsyn.

Finns en framgångshets?

– Ja, och det är viktigt att vi inte bidrar till det. Vi som politiker kan peka ut vilka samhällsutmaningar vi behöver forskningens hjälp för att lösa, det vi har försökt göra i forskningspropositionen. Men vi får inte detaljstyra och säga att ”det här behöver vi ha snabba framgångar i”.

Relaterat material

Kommentarer