Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • E-tidning
  • Lediga jobb
  • Logga in

Sten Axelson Fisk, styrelse­ledamot Socialistiska läkare.

Sten Axelson Fisk, styrelse­ledamot Socialistiska läkare.

”Alienationen slår särskilt hårt mot oss vårdarbetare”

När vi inte har förutsättningar att ge god sjukvård innebär det en större psykisk påfrestning på personalen än om en bildörr blir dålig eller ett brev förfelas, skriver Sten Axelson Fisk, styrelse­ledamot Socialistiska läkare, i ett debattinlägg. 

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
Annons:

Bristen på arbetskraft och beroendet av hyrpersonal inom sjukvården är två stora problem som dagens sjukvård brottas med. För närvarande briserar en bemanningskris på flera av landets akutmottagningar.

Sveriges Kommuner och Landsting har nyligen presenterat en lista med 60 åtgärdsförslag för att öka ordinarie bemanning och bli kvitt hyrläkare och hyrsjuksköterskor. Första punkten är ”öka stoltheten och arbetsglädje. Ta fram plan tillsammans med medarbetare och fackliga representanter.” Denna åtgärd är glädjande nog riktad mot problemets kärna: den ökande alienationen bland vårdarbetare.

Alienation är ett begrepp som är användbart för att förstå den bemanningskris sjuk­vården just nu genomgår. Alienation beskriver upplevelsen av att arbetet är främmande eftersom produkten av arbetet tillfaller någon annan och arbetaren därför inte kan vara sig själv under arbets­processen. Begreppet introducerades av Marx i beskrivningen av arbetarklassen i den tidiga kapitalismens industri. I takt med att sjukvårdssystemet har förändrats, med inspiration från just industrin, har alienationen blivit ett alltmer aktuellt begrepp även inom sjukvården.

Tillfredsställelsen av att få bota, lindra eller trösta en patient är en viktig motivation i arbetet. När detta försvåras av att inflytandet över arbetssituationen minskar, arbetstempot trissas upp och byråkratisk administration tar mera tid blir lönen det som spelar störst roll och alienationen tar över. Därmed blir hyrläkarmodellen ett logiskt alternativ. Läkaren eller sjuksköterskan slipper ansvar för överbelagd och underbemannad verksamhet och får mer av frihet och pengar.

“Tillfredsställelsen av att få bota, lindra eller trösta en patient är en viktig motivation i arbetet.”

Alienationen i ett kapitalistiskt samhälle beror också på att mänsklig interaktion i stor utsträckning äger rum på varumarknaden, där den ena parten är köpare och den andra är säljare och ömsesidig misstro är grundförutsättningen för mötet. I takt med att resursbristen inom sjukvården orsakar en växande brist på vårdplatser tvingas vårdpersonal alltmer agera grindvakter till det fåtal vårdplatser som måste reserveras för de sjukaste. I den situationen riskerar även den offentliga sjukvårdens vårdplatser att förvandlas till varor som läkaren har makten över och patienten får tillgång till genom uppvisande av en given kombination av sjukdomshistoria, symtom och undersökningsfynd.

Sjukvården har gått från att vara anslagsfinansierad till en finansiering som sker utifrån marknadsekonomiska principer som bygger på konstgjorda mått av ”vårdproduktion”. Känslan av främling­skap inför arbetet ökar när en hög omsättning av patienter på en avdelning uppmuntrande beskrivs som ”hög vårdproduktion” samtidigt som det för vårdpersonal innebär att skicka hem patienter som hade önskat, och i utvalda fall gagnats, av att få stanna ytterligare något dygn. På detta sätt slår alienationen särskilt hårt mot vårdarbetare. När vi inte har förutsättningar att ge god sjukvård innebär det en större psykisk påfrestning på personalen än om en bildörr blir dålig eller ett brev förfelas, för att inte tala om de risker som vi utsätter patienterna för.

De av SKL:s förslag som syftar till ökat medarbetarinflytande har potential att bryta denna alienation. Vad vi behöver är en fortsättning på den rörelse med vårdpersonal, allmänhet och patienter som sedan den 4 september har kämpat för medarbetarinflytande och mera resurser till sjukvården i 26 svenska städer. Redan denna organisering innebär en kollektiv känsla av att den sjukvård vi bemannar och kämpar för tillhör oss. Gemen­skapen föder andra drivkrafter än de individuella och ekonomiska och minskar alienationen.

Utmaningen för framtiden är att fortsätta bygga en politisk rörelse som vågar spränga budgettak och föra kontrollen över sjukvården till golven så att vi kan känna glädje, stolthet och ansvar för vårt arbete.

Endast så bryter vi alienationen som får vårdpersonal att vilja bli hyrpersonal. 

Kommentarer

Jag är ingen robot:   3 + 7 =   (ange summan i fältet)
Jag godkänner för artikelkommentarer Dagens Medicins regler