Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • E-tidning
  • Lediga jobb
  • Logga in

Bild: Thinkstock

”Vifta inte bort invändningarna mot dödshjälp”

En patient ska aldrig behöva oroa sig för att läkaren inte gör sitt bästa för att lindra deras lidande utan ser assisterat självmord som en enkel lösning, skriver Lars Breimer i den pågående debatten.

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
Annons:
Lars Breimer, docent överläkare, Laboratorie­medicinska kliniken, USÖ, Örebro.

Jag har reagerat på hur skevt debattfältet i detta ämne är. Förespråkarna av assisterat självmord är inte bara en politiker, f d generaldirektör, men även ”kändisar” och professorer, som får stort utrymme i dagspressen och andra fora, såsom att debattera i Almedalen. De har lätt att basunera ut sitt budskap på gator och torg medan de som ifrågasätter denna förändring har det avsevärt svårare att få framföra sina argument. Som Stellan Welin observerar – Ingemar Engström skriver i Svenska Dagbladet medan Lars Breimer skriver i Dagens Medicin.

Stellan Welin drar en parallell med abort. Jag tog i Läkartidningen i december upp att i svensk sjukvård finns ingen samvetsklausul. Därför påtalade jag att svenska läkare riskerade att bli ålagda att inte bara utföra bedömning för läkarassisterat självmord utan också medverka i verkställandet. Det finns inget som talar för att majoriteten av läkarna skulle vara positivt inställda till assisterat självmord, vilket Läkarförbundet tydligt tagit ställning till.

I Läkartidningen i oktober beskrev jag hur Sverige hade deltagit i en opinionsundersökning om inställning till assisterat självmord, utfört för den ansedda tidningen The Economist. Undersökningen visade att cirka en tredje­del av de tillfrågade i Sverige var emot dödshjälp.

När man penetrerade specifika moment blev oppositionen starkare. Sverige var något förvånansvärt ett av länderna där folk var kritiska. Därtill anmärkte The Economist på en glidning, framför allt i Nederländerna och Belgien. Dessa fakta har inte lagts fram i debatten och diskuteras. I stället viftas de bort med att det inte skulle hända med systemet som finns i Oregon.

Ofta ses palliativ vård som något som växte fram ur hospice-rörelsen och förknippas med namn som Cicely Saunders och Robert Twycross i England och inte minst vård av cancer- och aids-patienter. Palliativ vård har utvecklats och finns inom andra discipliner i vår sjukvård. Skulle läkarassisterat självmord etableras kommer den palliativa vården att lida skada och riskera bli än mer eftersatt. En patient ska aldrig, över huvud taget, behöva oroa sig för att läkaren inte gör sitt bästa för att lindra deras lidande utan ser assisterat självmord som en enkel lösning.

Det är möjligt att Oregon-modellen är frälsande och saliggörande men jag får intrycket att gemene man i Sverige oroar sig mer för att det skulle kunna börja dyka upp gråmålade bussar på våra gator och vägar. Sverige har haft rasbiologiska institut, tvångssterilisering med mera som visar att vårt land inte är skyddat mot etiskt förkastliga verksamheter.

Relaterat material
”Eutanasins sluttande plan är knappast förenlig med läkaretiken”
”Patienten ska vara den som ­utför sista handlingen”

Kommentarer

Jag är ingen robot:   5 + 4 =   (ange summan i fältet)
Jag godkänner för artikelkommentarer Dagens Medicins regler