Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • E-tidning
  • Lediga jobb
  • Logga in

Katarina Stolt Simfors, distriktsläkare i Jönköping.

Katarina Stolt Simfors, distriktsläkare i Jönköping. Bild: Stefan Persson/Bildbyrån

”I sjukvården råder ofta varierande grad av kaos”

Detta är en opinionstext. Åsikterna som förs fram här är skribentens egna.
Annons:

Man kan ju få för sig att vi ändå är ganska bra på att organisera saker och ting, mycket ordning och reda inom stat och förvaltning. Men sjukvården passar aldrig in. Där råder ofta varierande grader av kaos. Ibland kan man skylla på influensan. Jovisst. Influensan finns, men det blir som vid första halkan och vinterdäcken. Hur förvånad ska man vara? Vårdplatserna räcker inte till, sjuksköterskor saknas, och akutmottagningen blir en dålig vårdavdelning. Rätt vad det är dör en patient i korridoren.

Men det handlar ju inte bara om sjuka patienter och överbelastad personal, själva sjukvårdsorganisationen har biventrikulär svikt. Det ser olika ut över landet men uppenbarligen råder inte bara intagningssvikt, det är stopp i utflödet också.Färdigbehandlade patienter ligger kvar på vårdavdelningarna och kommer inte ut och vidare, eftersom kommunen också har stas – fast av mer krypto­gent slag.

Kommunen knäar också, säger de, och har platsbrist och framför allt har man inga biståndshandläggare och utan biståndshandläggare, ingen vårdplanering. Och utan vårdplanering ingen utskrivning. En dålig ejektionsfraktion alltså, och ännu mer stas på akutmottagningen.

Den kommunala organisations­svikten hör man inte så mycket om. För det är väl inte bara landstingen som är organisatoriskt krassliga? Vi har ju förstås olika sjukdomspanorama över landet men epidemiologiskt kan man ju gissa att det föreligger vissa smittoeffekter mellan kommun och landsting. Hur mycket obstruktion verksamheten utsätts för beror ju på perspektiv och geografi. Primärvården kan känna sig mer exponerad.

Att som doktor ordinera furixinjektioner som ska ges i patientens hem, borde vara en enkel plätt. Men icke. Tack och lov har vi sjuksköterskor fortfarande, som ännu inte har sagt upp sig, och som kan hjälpa till och ringa alla hundra telefonsamtal till de kommunalt anslutna hemsjukvårdsteamen, som för en distriktsläkare är svårare att få tag på än bak­jouren i kirurgi. Sedan måste vi faxa, jag säger faxa, furixordinationen i tröskverksfaxen som förhoppningsvis skickar ordinationen till hemsjukvårdsteam 5 och inte team 7 eller 10. Ibland kommer listorna fram, ibland inte.

Men fax, säger någon, det finns väl datorer? Men hemsjukvårdens sjuksköterskor får inte läsa läkemedels­ordinationerna i landstingets läkemedelslista, det är något problem med datasäkerheten, därav faxning. Men varför inte ha samma journal­system i landsting och kommun? Vi faxar ju journal­kopiorna också. Ja varför? Det finns inga svar. Jo ett svar. Gemensamt journalsystem, det är för krångligt. Krångligt var ordet.

Så medan vi ringer och faxar, listor­­ ­och journalkopior, i stenålderstakt, växer köerna. Men ge oss de verktyg och förutsättningar vi behöver för att kunna göra det vi vill och behöver göra. Ett bra jobb.

Kommentarer

Jag är ingen robot:   5 + 4 =   (ange summan i fältet)
Jag godkänner för artikelkommentarer Dagens Medicins regler