Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • E-tidning
  • Lediga jobb
  • Logga in

Susanna Sandberg, läkare på hudkliniken vid Centralsjukhuset i Karlstad.

Susanna Sandberg, läkare på hudkliniken vid Centralsjukhuset i Karlstad. Bild: Fredrik Karlsson/Bildbyrån

”Att utföra abort är att vara en del av svensk sjukvård”

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
Annons:

Vi var ett gäng som trivdes extra bra på gynkursen på läkarlinjen. Det var en fascinerande värld av blod och slem, druvbörd och endometrios och de tre absoluta förlossningshindren. Snart ville vi bli gynekologer allihop.

En dag hade vi ett seminarium med en läkare från en annan specialitet. Han frågade vad vi tyckte om kursen. När han märkte vår ­entusiasm sa han:

– Men tjejer, om ni ska bli gynekologer måste ni ju utföra aborter. Det vill ni väl inte?

Jag och mina kompisar såg på varandra och tänkte på vad kursledaren på gyn hade sagt. Att det enda som skiljer länder med fri abort från länder där abort inte är tillåten är hur många kvinnor som dör av illegala aborter.

Så varför skulle inte vi vilja göra det?

Kvinnor har i alla tider försökt för­hind­ra och avbryta oönskade graviditeter och ta makten över sina liv. Och lika länge har det funnits människor som velat förhindra det och ta makten över kvinnorna. Det är en uråldrig dragkamp. Nu driver abortfientliga organisationer tesen att samvetsfrihet ska gälla vårdpersonal som vill säga nej till att utföra aborter. I Sverige har den kristna amerikanska organisationen Alliance Defending Freedom hjälpt barnmorskorna Ellinor Grimmark och Linda Steen att stämma sina landsting för att de inte fått jobba som barnmorskor och hävda samvetsfrihet, och ej utföra aborter, sätta in spiraler och dela ut dagen efter-piller. Båda förlorade, men Grimmarks advokat har nu drivit fallet vidare i Arbetsdomstolen.

I Italien vägrar 70 procent av gynekologerna utföra aborter på grund av samvetsfrihet, och trots att det är lagligt är det i praktiken svårt att få abort i Italien. I Norge finns samvetsfrihet för vårdpersonal som inte vill delta i aborter. Enligt ett nedröstat lagförslag skulle även distriktsläkare få rätt att vägra remittera för abort. I Spanien säljs inte preventivmedel på vissa apotek på grund av att personalen hävdar samvetsfrihet.

I Sverige har vi inte samvetsfrihet inom vården, men inom kyrkan, där präster får säga nej till att viga enkönade par. Det kan inte vara så roligt att bli hänvisad till någon annan när man vill gifta sig, tänker jag. Man kan få känslan att inte vara accepterad av kyrkan.

Det kan heller inte vara så roligt att bli hänvisad till någon annan när man vill ha spiral, dagen efter-piller eller abort. Man kan få känslan att det man vill ha hjälp med inte är accepterat.

En av de sista dagarna på gynkursen var jag med amanuensen på avdelningen. På ett rum träffade vi en kvinna som rest dit från en annan stad.

Det märktes att hon var ­lättad att det äntligen var dags.

– Du får göra det, sa amanuensen, och stack en vaginaltablett i handen på mig. Jag gick fram till kvinnan, och gjorde som jag blivit tillsagd.

Utanför i korridoren lade amanuensen sin hand på min axel och sa:

– Nu har du gjort en abort.

Orden sjönk in medan jag cyklade hem i solen. Jag är en del av svensk sjukvård, tänkte jag.

Kommentarer

Jag är ingen robot:   2 + 5 =   (ange summan i fältet)
Jag godkänner för artikelkommentarer Dagens Medicins regler