Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • Tipsa oss!
  • Lediga jobb
  • Logga in

Ulrika Sandén, doktorand innovationsteknik, Lunds tekniska högskola, Fredrik Nilsson, professor och prefekt design­vetenskaper, Lunds tekniska högskola, Lars Harrysson, lektor socialt arbete, Lunds universitet, och Hans Thulesius, docent allmänmedicin, FoU Kronoberg och Lunds universitet.

Ulrika Sandén, doktorand innovationsteknik, Lunds tekniska högskola, Fredrik Nilsson, professor och prefekt design­vetenskaper, Lunds tekniska högskola, Lars Harrysson, lektor socialt arbete, Lunds universitet, och Hans Thulesius, docent allmänmedicin, FoU Kronoberg och Lunds universitet.

”Patientens resa bör stå i centrum”

Trots att läkare och annan personal ofta är fokuserad på patienten i varje enskilt möte går helheten ändå lätt förlorad, skriver fyra debattörer.

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
Annons:

En färsk rapport från Myndigheten för vård- och omsorgsanalys visar att patientens ställning i vården inte har stärkts trots lagstiftning. Detta har skapat en diskussion om patientcentrering, senast i Dagens Medicin nr 11/17.

Patientcentrering är viktigt men för att få genomslag måste hela processen, från första kontakt med vården genom utredning och behandling samt eventuell eftervård, inkluderas i begreppet. Vi har i flera studier intervjuat cancerpatienter och närstående och sett att möten inom vården ofta är patientcentrerade på ett fragmentiserat sätt: Läkare och annan personal är ofta fokuserade på patienten i varje enskilt möte men helheten går ändå förlorad.

På innovationsområdet är brukarperspektivet centralt men i sjukvårdens förändringsarbete tillsätts ofta patientperspektiv utifrån ett sekundärt behov. Vi föreslår att hälso- och sjukvården omfokuserar så att patienten i första hand ses som en resurs med unika kunskaper. I dagens disciplinorienterade sjukvård ställer detta synsätt krav på adaptiva arbetssätt med aktiva överlämnanden och gemensamt om­händer­tagande. Ett sådant initiativ går över professions-, avdelnings- och kompetensgränser men bör ge vinster för både patient och samhälle. Patienten får bättre kontroll och tillfredsställelse, och samhället får en kostnadseffektivare vård.

“Forskning visar att närstående till cancersjuka lever under hög risk för stressrelaterade sjukdomar. ”

Vi har studerat cancerpatienter och deras när­stående, en utsatt grupp då sjukdomen rör frågor om liv och död. Men också en grupp som samhället satsar på. Som cancerpatient går man igenom utredning och behandling inom olika discipliner som kirurgi, onkologi och rehabilitering. Dessa fungerar som silon, ofta helt avskilda från varandra, och många vittnar om hur de som patienter och närstående tvingas informera de olika vårdgivarna om vad de andra gör. Forskning visar att närstående till cancersjuka lever under hög risk för stressrelaterade sjukdomar. Våra studier visar att det saknas kontinuitet och sam­verkan i vårdkedjan. Den ena avdelningen läser inte den andras journal. En klar majoritet av våra informanter uttrycker värme och engagemang i för­hållande till vårdgivarna som personer men samtidigt syns frustration kring bristen på koordinering, mängden kontakter, tillgänglighet och vården i stort.

Brist på samordning gör att varje möte kan vara patientcentrerat utan att vården för den skull är patientcentrerad. Det leder till frustration och ineffektivitet. Vi föreslår ett system som tar utgångspunkt i de processer som patienterna genomgår under sin resa i hälso- och sjukvården. Konkreta förslag för en effektivare sammanhållen vård och minskad frustration för patienten:

  • Fokusera på patientens hela resa. Det räcker inte med att varje del försöker sitt bästa. En övergripande samordnande funktion med befogenheter att kräva samarbete och koordinering behöver skapas.
  • Gemensamma möten med alla involverade parter och specialister i informationsutbytet. Detta ger patienten möjlighet att ta ansvar för sin egen hälsa.
  • Öka det formella informationsutbytet. Ge patienten möjlighet att öppna upp journalen så att personal från olika avdelningar kan se vad de andra gör.
  • Ge patienten möjlighet att skriva anteckning i sin journal.
  • Samverkan. Inför en gemensam journalföring för hela landet.
  • Resurser. Kombinera införandet av nya funktioner och arbetsuppgifter, såsom kontaktsjuksköterska, med motsvarande resurstilldelning.
  • Tillgänglighet. Kroniska patienter och deras närstående bör ha ett telefonnummer dit de kan ringa. I våra intervjuer har flera uttryckt en lättnad när palliativ vård har tagit över för de har då fått ett telefonnummer där någon alltid svarar.
  • Ta tillvara teknikens möjligheter. Vi ska inte längre behöva faxa, ha olika journalsystem runt om i landet eller manuella bokningssystem.

I dag vittnar både patienter och närstående om en ensamhet i vårdprocessen. Genom att se hela patientens resa tvingar vi fram samverkan mellan discipliner, professioner, patienter och närstående. Gemensamhet utmanar ingens kunskap, utan ställer bara krav på att dela med sig av den.

Kommentarer

Jag är ingen robot:   4 + 7 =   (ange summan i fältet)
Jag godkänner för artikelkommentarer Dagens Medicins regler