Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • E-tidning
  • Lediga jobb
  • Logga in

Jörg Carlsson, överläkare på medicinkliniken i Kalmar.

Jörg Carlsson, överläkare på medicinkliniken i Kalmar. Bild: Suvad Mrkonjic/Bildbyrån

”Det är ändå patienten som måste acceptera riskerna”

Detta är en opinionstext. Åsikterna som förs fram här är skribentens egna.
Annons:

Hon är drygt 70 år gammal och har varit med om flera allvarliga sjukdomar. Hon är vänlig, ödmjuk och försöker undvika att säga Du till mig. Jag har än så länge träffat henne två gånger. Första gången låg hon på undersökningsbordet för en koronarangiografi. Hon har en aorta ascendens aneurysm samt en aortainsufficiens och vid angio­grafin såg vi några förträngningar i kranskärlen. Thorax­kirurger brukar fixa det genom att sätta in en kärlprotes med en ny klaff i samt by pass-kärl. Det är inte den enklaste proceduren, men rutin.

I hennes fall fick vi dock ett nej till operation. Hon är Jehovas­ vittne och hon är tydlig med att avstå blod­trans­fusioner även om det skulle leda till hennes död. Hon är inte ett konstruerat fall som diskuteras på en kurs i medicinsk etik – hon sitter framför mig på mottagningen. Hon är en äldre dam som behöver en prognostiskt viktig operation.

Jag berättar att vår samarbetspartner sagt nej. Hennes tro är en gåta för mig, egentligen inget annat än trams. Men lika tramsigt är det för mig att inte acceptera en patient som vill ha en behandlingsbegränsning. Operation ja, blod nej.

Jag accepterar patienternas önskemål om behandlingsbegränsningar om inte sådana leder till en ren rysk roulette. Det är i slutändan patienten som måste acceptera riskerna. Om det, trots särskilda risker som är orsakade av patienten själv, finns en rimlig chans att lyckas så bör vi hjälpa patienten. För mig är det lika oförståeligt med Jehovas vittnen, rökare eller feta patienter som ökar sina risker genom tro eller livsstil. Men när de kommer till mig och behöver behandling, får de den bästa hjälpen jag kan ge.

Icke skada-principen har två sidor: skada genom att försöka hjälpa och skada genom att vägra hjälpa. Det kräver en noggrann övervägning och vi får inte slösa med resurserna som ska räcka till alla. Men att utöva makt över patienter genom att neka nödvändiga ingrepp med rimliga risker, det får vi inte göra. Sådan makt­utövning tillåts dock dagligen inom svensk sjukvård.

På vårt sjukhus hade damen tidigare blivit opererad av en duktig kirurg som började en livsnödvändig kolektomi vid Hb 60 g/l. Hon klarade det utan blod. Det finns gott om litteratur som bekräftar att det med rimliga risker går att operera hjärta och kärl utan blodprodukter. Att inte acceptera en sådan patient är egentligen inget annat än att åberopa samvetsfrihet: Det skulle kunna betraktas stå i strid mot läkar­konstens klassiska etiska principer, att låta en patient dö trots att man kan hjälpa honom genom blodtransfusion. (Detta i motsats till sken­argumentet mot samvets­frihet där man konstruerar en läkare som är Jehovas vittne och vägrar ge blod­trans­fusion – vilket såklart är ren nonsens eftersom Jehovas vittnens tro inte tillhör kärn­värdena av läkarkonsten).

Jag har nu kontaktat ett annat sjukhus där man förhoppningsvis accepterar henne. När vi skildes åt efter mottagningsbesöket sa jag hur ofattbar hennes tro är för mig. Sedan kramade jag om henne.

Kommentarer

Jag är ingen robot:   2 + 6 =   (ange summan i fältet)
Jag godkänner för artikelkommentarer Dagens Medicins regler