Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • E-tidning
  • Lediga jobb
  • Logga in

Åke Lundkvist och Björn Olsen är verksamma vid Cent­rum för vektorburna infektioner vid Akademiska sjukhuset i Uppsala, en mottagning som tar hand om patienter som tror sig ha kronisk borrelia eller andra svårdiagnostiserade besvär som skulle kunna komma från fästingar.

Åke Lundkvist och Björn Olsen är verksamma vid Cent­rum för vektorburna infektioner vid Akademiska sjukhuset i Uppsala, en mottagning som tar hand om patienter som tror sig ha kronisk borrelia eller andra svårdiagnostiserade besvär som skulle kunna komma från fästingar. Bild: Staffan Claesson/Bildbyrån

Oväntade upptäckter under jakt på borrelia

En av fem patienter som utretts vid Centrum för vektorburna infektioner i Uppsala har muskelantikroppar i blodet. För läkarna på mottagningen är det en gåta.

Annons:

– Vi förstår inte vad det här beror på. Det är helt obegripligt, säger Björn Olsen, professor i infektionssjukdomar och överläkare med ansvar för Centrum för vektorburna infektioner vid Akademiska sjukhuset i Uppsala.

Dagens Medicin har tidigare skrivit om mottagningen som tar hand om patienter som tror sig ha kronisk borrelia eller andra svårdiagnostiserade besvär som skulle kunna komma från fästingar, se nr 46/14. Patienterna kommer från hela landet och har ofta valsat runt länge i vården i jakt på diagnos och behandling.

Hittills har ungefär 150 patienter blivit grundligt utredda. Av dem har bara två bedömts ha en aktuell fästingburen infektion som krävt behandling.

– Vi trodde visserligen att vi skulle hitta få fall, men inte riktigt så här få, konstaterar Björn Olsen.

Däremot har han och kollegorna hittat mycket annat. Ett viktigt fynd är att många har tecken på en inflammation i kroppen.

– Vi har också sett att 20 till 25 procent av patienterna har olika typer av muskelantikroppar, alltså antikroppar som är riktade mot den egna kroppens muskler. Några hade väldigt höga halter medan andra var på gränsen. Ibland var det väldigt ospecifika muskelantikroppar, ibland var de högspecifika. Men det var betydligt fler än vad vi hittar i en normalpopulation, oavsett, säger Björn Olsen.

Ungefär hälften av patienterna med muskelantikroppar hade haft en vektorburen infektion tidigare.

– Men hälften hade inte haft det – så det är inte konsistent på något sätt, säger Björn Olsen.

Vad skulle förekomst av muskelantikroppar kunna vara tecken på?

– Det är tecken på dermatomyosit, en allvarlig bindvävssjukdom som angriper muskler, hud och leder. Nu är det väldigt få av de här patienterna som har uppvisat den typen av symtom, men många har ju angett att de har diffus muskelvärk och så där.

Björn Olsen och hans kollegor planerar att utreda patienterna som visat sig ha muskelantikroppar i blodet vidare inom ramarna för en studie.

– Vi måste gå till botten med det här, säger Björn Olsen och tillägger att idén att över huvud taget testa för muskelantikroppar kom från reumatologisk expertis.

– Vi vände oss till dem för att höra vad man borde ta för prover hos patienter med de här symtomen.  Då föreslog man det här. Men ingen hade väl en aning om att det skulle visa sig vara ungefär 20 procent som hade det här. Enligt expertisen är det helt apart. 

Kommentarer

Jag är ingen robot:   5 + 5 =   (ange summan i fältet)
Jag godkänner för artikelkommentarer Dagens Medicins regler