Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • E-tidning
  • Lediga jobb
  • Logga in

Katarina Johansson, ordförande Nätverket mot cancer.

Katarina Johansson, ordförande Nätverket mot cancer. Bild: Privat, Thinkstock

”Likhet inför lagen – men bara så länge vi är friska”

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
Annons:

Målet med hälso- och sjukvårdslagen är god hälsa och vård på lika villkor för alla. Men 35 år efter att denna ramlag antogs och efter en omskrivning 2017, är fortfarande den vanligaste frågan i sjukvårdsdebatten:

Varför är vården så ojämlik och orättvis och utan juridiska rättigheter för patienten?

Hälso- och sjukvårdslagen har spelat ut sin roll.

Cancer är den allra vanligaste sjukdomen i Sverige. Fortfarande är cancer starkt förknippat med död, men faktum är att 60 procent överlever sin cancersjukdom.

En betydande, och ibland direkt livsavgörande faktor, för hur det ska gå för en cancerpatient beror på vilket postnummer patienten har. Bostadsort och landstingstillhörighet har större betydelse än vad de flesta kan föreställa sig.

Det handlar om hur snabbt ett landsting är på att införa nya läkemedel, om de alls används. Om det finns tillräckligt med personal. Om det finns kompetent personal för just din cancerform. Hur budgetansvariga prioriterat, eller inte prioriterat, just din cancersjukdom, hur villig ditt landsting är att satsa på forskning.

Nya behandlingar är inget som hafsas igenom och godkänns i en handvändning. Tvärtom, de har genomgått noggranna analyser av Europas ledande experter genom EMA, EU:s läkemedelsgodkännande organ. I Sverige av Läkemedelsverket, TLV (Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket) och Socialstyrelsen som gör vetenskaplig genomgång över vilka behandlingar som har relevans, är effektiva, om de bör användas eller inte och i vilken prioriteringsordning. Därtill finns detaljerade vårdprogram från specialistläkarföreningarna. Det finns alltså en gedigen bas att stå på för en läkare eller ett behandlingsteam som ska behandla en patient. Detta beslutsunderlag ser likadant ut oavsett om det gäller en patient i Norrköping, Luleå eller Malmö.

Men här händer det något. Det vetenskapliga underlaget ska nu utvärderas ytterligare och beslut tas på lokal landstingsnivå om vilka behandlingar som ska göras – och hur de i så fall ska utföras – specifikt för patienter i Jämtland, Halland, Norrbotten, Sörmland, Gävleborg, Värmland och alla andra totalt 21 landsting. Det kan dessutom göras olika prioriteringar på olika sjukhus inom samma landsting. Bor du i norrort kan du få en annan behandling än en person med samma sjukdom men som bor i söderort. För att inte tala om din släkting i Dorotea!

Vi är bosatta i ett bra land med tio miljoner invånare med samma lagar för alla. Men bara så länge vi är friska. Blir vi sjuka är vi plötsligt bosatta i 21 olika länder med olika regler, bestämmelser och orättvisor. De lokala landstingsbesluten behöver inte följa nationella riktlinjer eller vårdprogram, landstingen har suverän rätt till helt egna beslut.

I dag kommer ytterligare en utredning om hur ”en ökad följsamhet till nationella kunskapsstöd i hälso- och sjukvården kan uppnås”. Två års arbete ska presenteras av utredare Sofia Wallström, generaldirektör TLV.

Allt annat än ett förslag om en ny lag med tvingande nationella riktlinjer och slut med fritt valt vårdarbete ute i landstingen är ett hårt slag mot patienterna.

Vi kräver att hälso- och sjukvårdslagen rivs upp och ersätta med en lag som ställer krav och som säger ska istället för bör och som ger oss patienträttigheter!

Kommentarer