Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • Tipsa oss!
  • Lediga jobb
  • Logga in

Professorerna Anna Ehrenberg och Eric Carlström.

Professorerna Anna Ehrenberg och Eric Carlström.

”Sjuksköterskebristen kan inte lösas med lägre kompetens”

”Det behövs en rejäl satsning för att ta Sverige ur sjuksköterskebristen”, skriver professorerna Eric Carlström och Anna Ehrenberg. 

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
Annons:

Sjukvårdens svagaste länk och starkaste tillgång är alla de, närmare en halv miljon medarbetare, som dagligen går till jobbet och gör en kvalificerad insats för sina patienter. I dag leder bristen på sjuksköterskor till stängda vårdavdelningar, inställda operationer och försämrad vårdkvalitet.

Media rapporterade i december att var tionde vårdplats på Sveriges 23 största sjukhus står tom på grund av bristen på sjuksköterskor. I Vårdfokus den 12 december 2016 talade sjukvårdsminister Gabriel Wikström (S) om bättre arbetsmiljö, fler utbildningsplatser för sjuksköterskor, bristen på specialistsjuksköterskor och lönesituationen. Han framhöll vikten av att ”sjuksköterskor får utlopp för hela sin kompetens”.

Varför råder det då brist på sjuksköterskor? Skälen är flera: högre tempo och snabbare omsättning av patienter, ökad belastning i vårdarbetet, begränsade karriärmöjligheter, skiftarbete, låg värdering av sjuksköterskors kompetens, bristande möjlighet till inflytande, avsaknad av omvårdnadskompetens på ledningsnivå och en sedan länge kritiserad lönepolitik.

Ett åtgärdsförslag är att bemanna vården med personal med låg eller ingen kompetens för att utföra vårduppgifter, trots att sjuksköterskor med en akademisk utbildning ökar vårdkvaliteten. Forskning visar att på sjukhus med 60 procent legitimerade sjuksköterskor med kandidatexamen och med ansvar för i medeltal sex patienter är dödligheten bara en tredjedel jämfört med sjukhus där färre sjuksköterskor har kandidatexamen och ansvarar för fler patienter.

Ett annat sätt att åtgärda bristen är den ökning med 5 550 utbildningsplatser i sjuksköterskeutbildningen och specialistsjuksköterskeutbildningen som sker 2015-2018.

En alltför sällan uppmärksammad risk för en tilltagande sjuksköterskebrist är den känsliga kedjan mellan forskning, tillgång på kvalificerade lärare, och kompetenta sjuksköterskor. Här ser vi som arbetar med forskning och högre utbildning en svaghet i utbildningssystemet, som faller tillbaka på svårigheten att rekrytera kvalificerade lärare till sjuksköterskeutbildningen.

För att återknyta till Gabriel Wikströms uttalande att det är nödvändigt att ”ge sjuksköterskor utlopp för hela sin kompetens” krävs det lärare som kan förmedla sådan kompetens.

De stora pensionsavgångarna som bidrar till brist på sjuksköterskor gäller också de lärare som utbildar sjuksköterskor. Speciellt allvarligt är detta då det handlar om disputerade sjuksköterskor som samlat på sig så mycket akademiska meriter att de inte bara kan leda undervisning och förmedla forskningsresultat, utan också handleda och examinera på alla nivåer. För att fylla på med kvalificerade lärare och handledare behöver fler doktorander antas och finansiering av omvårdnadsforskning stärkas.

Det behövs en rejäl satsning för att ta Sverige ur sjuksköterskebristen. En av de svagaste länkarna är tillgången på kvalificerade lärare. Den kan dock stärkas genom särskilda och långsiktiga satsningar på forskning och forskarskolor inom omvårdnad och vårdvetenskap. En sådan strategi kan stärka omvårdnadens legitimitet och den akademiska kompetensen i den praktiska vården.

Vi rekommenderar att vårdgivare och lärosäten gör gemensamma prognoser, inte bara över det kommande behovet av sjuksköterskor utan även över förutsättningarna för att bedriva utbildning. Förmågan att utbilda är en känslig kombination av utbildningsplatser, verksamhetsförlagda utbildningsplatser, forskning och tillgång på disputerade lärare. Med utgångspunkt från en sådan prognos behöver nya strategier utformas.

Lärosätena och sjukvårdshuvudmännen behöver utveckla:

• Prognoser på förmågan att utbilda, handleda och examinera på alla nivåer, dvs. tillgången på disputerade lärare, docenter och professorer
• Särskilda satsningar på medel för forskning och fler doktorander
• Särskilda satsningar på nationella forskarskolor inom omvårdnad och vårdvetenskap
• Karriärvägar för disputerade sjuksköterskor i hälso- och sjukvården

Eric Carlström är professor och Anna Ehrenberg är professor, för Nationella nätverket för forskarutbildning inom omvårdnad och vårdvetenskap.

Kommentarer

Jag är ingen robot:   4 + 4 =   (ange summan i fältet)
Jag godkänner för artikelkommentarer Dagens Medicins regler