Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • E-tidning
  • Lediga jobb
  • Logga in

Helena Ullgren, Jeanette Winterling, Kristina Olausson och Patrik Göransson.

Helena Ullgren, Jeanette Winterling, Kristina Olausson och Patrik Göransson.

"Hur ska vi uppnå en likvärdig cancerrehabilitering i Sverige?"

Det måste satsas på rehabilitering i vårdkedjan för att skapa möjligheter till ett bra liv under och efter cancerbehandling, tycker företrädare för svensk cancervård.

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
Annons:

Genom att tidigt se och bemöta fysiska, psykiska, sociala och existentiella behov av rehabilitering kan vi förebygga sjukdom och lidande innan, under och efter cancerbehandling. Det kan handla om att få hjälp med fatigue, sväljningsproblem, smärta, koncentrationssvårigheter, lymfödem och rädsla för återfall. Komplexa besvär kräver högspecialiserad multimodal interprofessionell rehabilitering.

Nationellt vårdprogram för cancerrehabilitering (2017) tydliggör ojämlikheter och brister. På många ställen i landet saknas tillgång till viktiga resurser som lymfterapi eller vårdformen inneliggande rehabilitering och till viktiga kompetenser, så som arbetsterapeut, dietist, fysioterapeut, kurator, psykolog med flera. Interprofessionella team för rehabiliteringen saknas också på flera ställen.

Samtliga landsting måste skapa förutsättningar för:

• att rehabiliteringsbehov återkommande bedöms

• att Min vårdplan inklusive rehabiliteringsplan upprättas och följs upp iillsammans med patienten 

• att patienter får tillgång till adekvat stöd och vid behov till ett interprofessionellt team

Ansvaret för att identifiera rehabiliteringsbehov och upprätta en individuell rehabiliteringsplan ligger på kontaktsjuksköterskan, en nyckelroll för en fullvärdig, integrerad och jämlik cancerrehabilitering. Ett stort problem är att många patienter med cancer i praktiken inte får någon kontaktsjuksköterska eller rehabiliteringsplan.

Samtidigt behöver de kontaktsjuksköterskor som finns få förutsättningar för att utföra ett gott arbete genom bland annat formella krav på att kontaktsjuksköterskan ska vara kliniskt erfaren och utbildad specialistsjuksköterska. Därutöver behöver nuvarande nationella uppdragsbeskrivning förtydligas med att kontaktsjuksköterskan ska kunna prioritera att utföra ovanstående åtgärder och det inte bara blir en resurs på ”papperet”.

Inom varje verksamhet som behandlar patienter med cancer behöver det finnas tillgång till specialistkompetent rehabiliteringspersonal och dessutom ett interprofessionellt team. I dag är tyvärr vården ojämlik, det finns helt enkelt inte specialistkompetens på alla ställen i landet och det är ofta otydligt vem som är ansvarig. De som behandlar patienterna måste därför ha tillräcklig kompetens om rehabilitering och ta ansvar för att deras patienter får den rehabilitering de behöver.

Varje cancervårdsprocess måste upprätta övergripande riktlinjer och rutiner för att cancerberördas individuella behov ska bedömas, bemötas och behandlas samtidigt som tillgång till specialistkompetent rehabiliteringspersonal behöver säkras.

Vi behöver nu våra beslutfattares uppmärksamhet och fokus på allvar! Patienter, närstående, hälso- och sjukvård, ja vi alla vinner på att den som behandlats för cancer kan leva ett bra liv och komma tillbaka till arbetsliv och andra viktiga funktioner i familjer, föreningar och samhället.

Jeanette Winterling, ordförande, och Patrik Göransson, styrelseledamot, Svensk förening för psykosocial onkologi och rehabilitering, Swedpos, samt Kristina Olausson, ordförande, och Helena Ullgren, styrelseledamot, Sjuksköterskor i cancervård.

Kommentarer