Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • Tipsa oss!
  • Lediga jobb
  • Logga in

Anna Sarkadi och Margareta Kristenson, professorer i socialmedicin.

Anna Sarkadi och Margareta Kristenson, professorer i socialmedicin.

"Fler socialmedicinare skulle förebygga ohälsan"

"För 15–20 år sedan var socialmedicinkursen på läkarprogrammet flera veckor lång. I dag är socialmedicin och dess delämnen relativt osynliga på de flesta läkarutbildningar i Sverige", skriver Anna Sarkadi och Margareta Kristenson, professorer i socialmedicin.  

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
Annons:

Läkarstudenterna i Lund säger i Expressen den 28 maj att de vill ha mer undervisning i socialmedicin för att svara mot behovet av att förstå sociala faktorers betydelse för att forma hälsa och välbefinnande hos människor.
Vi kunde inte hålla med dem mer. Den socialmedicinska kompetensen är unik genom att vara den enda medicinska specialitet som utöver kunskap om sjukdomar och deras orsaker har kompetens inom epidemiologi, sjukvårdsorganisation och implementering.

Utifrån en förståelse för hälso- och sjukvårdspolitiska åtgärder kan socialmedicin bidra till evidensbaserade lösningar för en mer jämlik hälsa i Sverige. Vi kan ju inte acceptera en skillnad i överlevnad på 40 procent i bröstcancer mellan kvinnor utifrån deras utibildningsnivå eller skillnader i medellivslängd mellan olika delar av samma stad.

För 15–20 år sedan var socialmedicinkursen på läkarprogrammet flera veckor lång. I dag är socialmedicin och dess delämnen relativt osynliga på de flesta läkarutbildningar i Sverige. Undantaget är Linköping. Inte så konstigt alltså att läkarstudenterna i Lund inte har mött det socialmedicinska synsättet, som just ser människan som en integrerad del av sin psyko­sociala och kulturella miljö.

Men det är inte bara kursen i socialmedicin på läkarprogrammet som är borta. Överlag är det tyvärr så att socialmedicin för en tynande tillvaro. I hela landet finns det sammanlagt fem utbildningstjänster till specialistläkare i socialmedicin, så de unga läkare som faktiskt vill bli socialmedicinare har ingen reell chans till det.Och de är inte så få, att döma av mailflödet till vår förening efter en artikel om socialmedicin i Läkartidningen nr 34–35/16. 

Varför har då socialmedicin­undervisningen långsamt monterats bort från läkarprogrammen? Kanske var vi inte tillräckligt tydliga med hur läkare med social­medicinsk kompetens kan bidra till en effektivare vård och bättre patientutfall? Kanske hade huvudmännen svårt att placera en social­medicinare i landstingens och regionens organisation?

Kanske spelar det inte så stor roll varför. Det viktiga nu är att tänka framåt. Många av dagens socialmedicinare arbetar med forskning, men skulle kunna lockas till arbete med hälso­övervakning och planering för en mer hälsofrämjande och jämlik hälso- och sjukvård.

Även förskola, skola och socialtjänst skulle ha stor nytta av social­medicinare med kunskaper inom utvärdering och implementering och hur man främjar hälsa och förebygger ohälsa.

I utsatta områden har förre socialläkaren Jan Halldin föreslagit socialmedicinska team för att ta sig an utmaningar som ingen enskild aktör själv rår över (Dagens Nyheter Debatt den 8 januari). Det finns även ett behov av kliniska socialmedicinare som har spetskompetens i att möta samhällets mest utsatta grupper.

Det finns således en framtid för läkare som vill arbeta med systemet som ”patient”. Att få undervisa vetgiriga studenter i detta viktiga ämne är därför oerhört lockande.

Anna Sarkadi, professor i socialmedicin, ordförande Svensk socialmedicinsk förening.
Margareta Kristenson, professor i socialmedicin, ledamot Svensk socialmedicinsk förening.

Kommentarer

Jag är ingen robot:   5 + 4 =   (ange summan i fältet)
Jag godkänner för artikelkommentarer Dagens Medicins regler