Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • E-tidning
  • Lediga jobb
  • Logga in

Nytt nationellt referenslabb för resistensbestämning i Växjö

I Smålands djupa skogar pågår arbetet för fullt mot antibiotikaresistenta bakterier. Här finns ett internationellt referenslaboratorium för resistensbestämning som nyligen även utnämnts till nationellt dito av Folkhälsomyndigheten. 

Annons:
Gunnar Kahlmeter, professor och överläkare på klinisk mikrobiologi i Växjö.
Bild: Thomas Ecke

Vad innebär utnämningen för er i praktiken?

– Det är till oss svenska laboratorier förväntas vända sig när de behöver hjälp. När laboratorier råkar i knepigheter så är det meningen att vi ska kunna bistå dem och att de ska kunna skicka bakterier för vidare undersökning till oss, säger Gunnar Kahlmeter, professor och överläkare på klinisk mikrobiologi i Växjö. Vi bistår också med utbildning av personal inom området ”resistensbestämning”.

Han fortsätter.

– Det kan man säga att de hade tagit för vana redan innan vi blev utnämnda till referenslaboratorium. De visste ju om vår internationella status.

På referenslaboratoriet pågår arbete med kvalitetssäkring, att ta fram nya metoder och att sprida kunskap. Ofta handlar det om rådgivning till behandlande läkare som råkat i bekymmer med multiresistenta bakterier till synes utan behandlingsalternativ.

Förutom det så fungerar laboratoriet även som ett vanligt kliniskt mikrobiologiskt laboratorium som sköter patientdiagnostik åt Region Kronoberg och Landstinget Blekinge.

Hur gick det då till när laboratoriet i Växjö blev internationellt referenslaboratorium för resistensbestämning?

I början av 2000-talet fick Gunnar Kahlmeter, ofta betraktad som nestor inom området, i uppgift att ta fram ett enhetligt och standardiserat sätt att mäta antibiotikaresistens inom Europa. Då fanns inom EU ett amerikanskt system som många europeiska länder använde samt sex olika europeiska system. Detta innebar att en bakterie kunde kallas för resistent i Frankrike, men känslig i Tyskland och vice versa.

– Flera personer hade gjort försök med att ena de här systemen till ett men det hade misslyckats och ansågs vara ett ganska hopplöst uppdrag.

Varför ansågs det omöjligt?

– Bakom varje system så fanns det en kommitté med 20-25 års tradition och 10-15 starka vetenskapsmän som alla tyckte att de gjorde det här bäst. Så uppdraget ansågs knepigt och nästan omöjligt. Men på något sätt lyckades jag övertala alla att nu var det dags, säger Gunnar Kahlmeter.

Och istället för att försöka kompromissa och samordna de olika systemen till ett så blev det istället ett helt nytt europeiskt system.

– När systemet byggdes så behövde man se att det fanns en praktisk resistensbestämningsmetod som skulle överföra de mer teoretiska delarna av systemet till praktiskt handlande på laboratorium. Och då fick mitt laboratorium förtroende att utveckla och underhålla det.

Allt eftersom det europeiska systemet växt i omfång och täckningsgrad har även länder utanför Europa velat var med. Nu senast Australien, Sydafrika och Kina.

Vad önskar du inför framtiden?

– Den viktigaste åtgärden av alla är att resten av världen får gå samma väg som Sverige. Det vill säga att få en ekonomi som ger möjlighet att erbjuda befolkningen friskt vatten, kontrollerad avloppshantering, ökad kunskap och folkhälsa. Det gör mer positivt för resistensområdet än nya antibiotika eller något annat som man traditionellt skulle fundera över, säger Gunnar Kahlmeter.

Han fortsätter.

– Det finns inget som är så effektivt kör infektionssjukdomar på porten som goda levnadsförhållanden för hela befolkningen.

Kommentarer

Jag är ingen robot:   4 + 7 =   (ange summan i fältet)
Jag godkänner för artikelkommentarer Dagens Medicins regler