Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • E-tidning
  • Lediga jobb
  • Logga in

Jonas F Ludvigsson, barnläkare, Universitets­sjukhuset Örebro, professor, Karolinska institutet.

Jonas F Ludvigsson, barnläkare, Universitets­sjukhuset Örebro, professor, Karolinska institutet.

”Inför möjligheten att göra orosanmälningar via internet”

Vi som arbetar med barn behöver ett fungerande webbsystem för orosanmälningar som motsvarar kraven från Datainspektionen, skriver barnläkaren Jonas F Ludvigsson.

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
Annons:

Så står man då där ännu en gång och försöker hitta en pappers­blankett att skriva ut och skicka till socialnämnden …

I rummet intill sitter en flicka på två år med sina föräldrar och jag misstänker barnmisshandel. Skyndsamt försöker jag få iväg en orosanmälan. Ja, enligt lagen har alla inom i hälso- och sjukvården, tandvården, förskolan, skolan, socialtjänsten och kriminalvården en skyldighet att anmäla (allmänheten bör anmäla) om man känner oro för ett barn.

Men socialtjänstlagen (14 kap 1 c § SoL) nöjer sig inte med det – anmälan ska också göras ”genast”.

Vi har ett gott samarbete med socialtjänsten, och ofta går det att först ringa in en anmälan, men nästan alltid önskar social­tjänsten även en skriftlig anmälan. Jag skriver ut papper, letar kuvert, skriver rätt adress, och lägger i akutmottagningens utkorg. Dessutom ber jag en sköterska springa iväg för att faxa, och det gäller att det är rätt nummer till socialnämnden. Vi ringer kommunens växel – denna gång verkar de ha stängt …

“Varje gång jag gör en anmälan så slår det mig att så mycket kan gå fel.”

Det är en omständlig process att göra en orosanmälan! Varje gång jag gör en anmälan så slår det mig att så mycket kan gå fel. Att brevet aldrig kommer iväg. Att brevet aldrig levereras. Att faxen strular eller rent av plockats bort av någon som inte längre förstår vad man ska ha en fax till, eller att någon slår fel nummer …

Men att faxa och skicka in uppgifterna på papper ökar också risken för fördröjning och problem med dubbelinmatning. För de uppgifter jag plitat ned ska ju någon annan sedan föra över till sitt eget system. Och jag tror faktiskt att allt detta arbete gör att en del personer låter bli att göra anmälan – att det aldrig blir av.

Patienter kan i dag läsa sin journal på internet. Vi kan alla logga in på banken för att betala räkningar och kontrollera saldo men jag kan inte skicka in en orosanmälan via internet! Tidigare har vissa kommuner/socialnämnder accepterat webbanmälan via webbsajten ”orosanmalan.se” men efter kritik från Datainspektionen har denna möjlighet tagits bort.

Vi som arbetar med barn behöver ett fungerande webbsystem för orosanmälningar som motsvarar kraven från Datainspektionen. Detta är om något berörda parter bör ta sig an ”skyndsamt”!

Få insatser torde vara så angelägna och lämpliga för SKL som att ta fram ett verktyg för att göra orosanmälningar via internet. 

Kommentarer

Jag är ingen robot:   4 + 7 =   (ange summan i fältet)
Jag godkänner för artikelkommentarer Dagens Medicins regler