Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • Tipsa oss!
  • Lediga jobb
  • Logga in

Malin Carlbom, arbetsterapeut med egen erfarenhet av funktionedsättning och kronisk sjukdom, Ida Kåhlin, förbundsordförande Sveriges Arbets­terapeuter, Lars Ohly, ordförande Funktionsrätt Sverige, och Sara Riggare, doktorand vid Karolinska institutet och patient med Parkinsons sjukdom.

Malin Carlbom, arbetsterapeut med egen erfarenhet av funktionedsättning och kronisk sjukdom, Ida Kåhlin, förbundsordförande Sveriges Arbets­terapeuter, Lars Ohly, ordförande Funktionsrätt Sverige, och Sara Riggare, doktorand vid Karolinska institutet och patient med Parkinsons sjukdom.

”Större grepp krävs om vården ska bli jämlik”

Om patienter och professioner kan arbeta tillsammans på nya sätt så kan svensk hälso- och sjukvård bli världsledande när det gäller jämlikhet för personer med funktionsnedsättningar, skriver fyra debattörer. 

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
Annons:

Att vi har ett ojämlikt hälsoläge i vårt land är ingen nyhet. Om regeringens mål att sluta de påverkbara hälsoklyftorna inom en generation ska kunna nås krävs att ett omfattande arbete påbörjas snarast.

Det finns inte en lösning. Vi måste jobba på bred front och vi måste jobba tillsammans. Hälso- och sjukvården är nyckelspelare tillsammans med patienter och patientorganisationer. Vi anser, precis som Kommissionen för jämlik hälsa i sitt slutbetänkande, att om vi ska kunna minska hälsoklyftorna så måste svensk hälso- och sjukvård bli mer jämlik.

Personer med olika funktionsnedsättningar tillhör de grupper som ofta möter en ojämlik hälso- och sjukvård. De bakomliggande anledningarna är många: Personer kan tvingas att avstå från vård på grund av ekonomiska aspekter som avgifter för hjälpmedel eller läkemedel, det kan handla om bristande bemötande och kunskap från hälso- och sjukvårdens professioner eller att vårdmiljön är fysiskt, kognitivt eller kommunikativt otillgänglig.

Som Dagens Medicin rapporterat genomför just nu Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, en nationell tillsyn av hälso- och sjukvården för personer med funktionsnedsättning. Genom att granska 600 journaler ska kunskap samlas in om vad som gör hälso- och sjukvården ojämlik för denna grupp. Projektet ska bidra till en ökad kunskap hos hälso- och sjukvårdens personal genom att identifiera brister vid vårdens kontakter som kan medföra att den hälso- och sjukvård som erbjuds inte blir jämlik. Endast själva vården kommer att granskas, inte lokaler och annat kopplat till vårdtillfällena.

“Hälso- och sjukvården måste skyndsamt ställa om mot ett mer personcentrerat arbetssätt.”

Att Ivo genomför denna granskning är naturligtvis glädjande, men vi ser avsevärda risker med att man begränsar sig till själva vårdmötet. Med ett sådant angreppssätt finns det en risk att de stora brister som finns i dag gällande fysisk, kognitiv och kommunikativ tillgänglighet inte kommer att synliggöras.

Hälso- och sjukvården är i dag tydligt utformad efter en frisk (eventuellt tillfälligt sjuk) norm utan funktionsnedsättningar. Det gäller såväl kallelser, tidsbokning, upplägg och kommunikation samt hur vårdmiljön utformas. En person med synnedsättning kan få kallelser från en synmottagning i ett format hen inte kan läsa, en person som är svårt intrycks­känslig kan tvingas vänta i en rörig vänt­rums­miljö, ett undersökningsrum kan sakna personlyft och anhöriga kan tvingas kommunicera med vården på grund av att anpassad kommunikation inte kan erbjudas personen. Detta är bara några exempel som ofrånkomligen leder till en ojämlik hälso- och sjukvård, men som kan undvikas med rätt kunskap och kompetens.

Hälso- och sjukvården måste skyndsamt ställa om mot ett mer personcentrerat arbetssätt där patienten ses som en person med resurser, som är expert på sin situation, och där systemet anpassas för att kunna möta personens behov. Det krävs också att man tänker om och tänker nytt när det gäller användandet av den kunskap som redan finns inom organisationen. Den kompetens om fysisk, kognitiv och kommunikativ tillgänglighet som finns hos professionerna vid exempelvis syncentraler, hjälpmedelscentraler, habiliterings- och rehabiliteringsenheter borde i högre grad också kunna användas för att skapa en tillgänglig och jämlik hälso- och sjukvård.

Vi efterlyser en inventering av nuläget vad gäller jämlikheten i vården avseende fysisk, kognitiv och kommunikativ tillgänglighet, det vill säga de delar som inte ingår i Ivo:s utredning. I inventeringen bör också ingå att kartlägga befintliga resurser. Om inte Ivo har möjlighet att genomföra den så kanske arbetet kan göras av någon annan myndighet, till exempel Myndigheten för vård- och omsorgsanalys.

Vi är övertygade om att om patienter och professioner kan arbeta tillsammans på nya sätt så kan svensk hälso- och sjukvård bli världsledande när det gäller jämlikhet för personer med funktionsnedsättningar. Det vore slöseri med samhällets resurser att inte använda den möjligheten. 

Relaterat material
Ivo granskar vården av funktionshindrade

Kommentarer

Jag är ingen robot:   5 + 4 =   (ange summan i fältet)
Jag godkänner för artikelkommentarer Dagens Medicins regler