Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • Tipsa oss!
  • Lediga jobb
  • Logga in

Professor Carina Blomström-Lundqvist.

Professor Carina Blomström-Lundqvist. Bild: Carl-Magnus Hake

”Tunga nyheter inom flimmerablation”

Årets kongress bjöd på två viktiga studier som visar nyttan av kateterablation vid förmaksflimmer. Professor Carina Blomström-Lundqvist ser gärna att de hjälper till att öka intresset kring ablation av förmaksflimmer hos beslutsfattare.

Annons:

– Överlag görs för få ablationer i Sverige och det beror på att vi har för få abladörer. Arytmienheterna får inte tillräckligt med resurser. Förhoppningsvis kan de här två studierna hjälpa oss att ändra på det. Det är två tunga nyheter inom vårt fält, säger hon.

Den ena studien, Captaf, var Carina Blomstöm-Lundqvist själv ansvarig för och hon presenterade resultaten i går, tisdag, på en så kallad hotlinesession. I studien ingick 155 patienter från flera sjukhus i Sverige och ett i Finland och som alla fått pröva en läkemedelsbehandling mot sitt flimmer men inte fått tillräcklig effekt. Deltagarna lottades till att antingen få ytterligare läkemedelsbehandling eller få flimmerablation.

Liknande studier har gjorts förut, men enligt Carina Blomström-Lundqvist bjöd studien på två nyheter som gör den unik:

– Dels använde vi livskvalitet som den primära effektvariabeln. Det är egentligen självklart eftersom syftet med behandlingen är just att förbättra livskvalitet. Men ingen har vågat göra det förut då man inte trott effekten skulle slå igenom med de formulär som används. I stället har man mätt 30 sekunders flimmerepisoder, säger hon.

– Dels fick patienterna använda hjärtmonitorer som kontinuerligt registrerar den totala flimmerbördan, vilket är en mycket mer exakt metod än att bara intermittent mäta antalet flimmerepisoder, vilket man gjort förut. Hjärtmonitorer är någonting man behöver använda mer i framtiden, inte minst när man utvecklar nya behandlingar.

Efter i median ett års uppföljning hade livskvaliteten förbättrats betydligt mer i ablationsgruppen än i kontrollgruppen, medan skillnaden i flimmerbörda till möjlig fördel för ablation inte var statistiskt säkerställd.

– Slutsatsen är att studien befäster ablation som en effektiv metod i denna patientgrupp som är i ganska tidigt sjukdomsstadium, samt att vi bör använda implanterbara monitorer i högre utsträckning särskilt då nya ablationsmetoder utvecklas, säger Carina Blomström-Lundqvist, som är verksam vid Akademiska sjukhuset i Uppsala.

Livskvalitet är en subjektiv variabel. Kan placeboeffekten ha spelat in, då studien inte var blindad?

– Man kan ha den invändningen. Samtidigt kommer patienterna tillbaka till sjukvården för ytterligare ablationer. Det skulle de inte göra om effekten var placebo, säger Carina Blomström Lundqvist.  

I den andra studien som hon lyfter fram från kongressen ingick patienter med hjärtsvikt med försämrad vänsterkammafunkton och samtidigt förmaksflimmer.

– Hos patienter med mer avancerad hjärtsvikt förkommer förmaksflimmer hos runt hälften. Så gruppen är ganska stor, men man har trott att de kanske inte skulle ha någon nytta av ablation för att de är så sjuka och att de även ska få mer komplikationer, säger Carina Blomström-Lundqvist.

Men när resultaten från studien Castle-AF presenterades i söndags visade det sig att ablation gav en tydlig fördel, jämfört med att ge konventionella arytmiläkemedel.

Patienter som lottats till ablation fick nämligen både en bättre totalöverlevnad och lägre sannolikhet att läggas in på sjukhus.

– De här är resultaten borde öppna för att fler patienter med hjärtsvikt och förmaksflimmer får behandling med ablation, säger Carina Blomström-Lundqvist.

 

 

Kommentarer

Jag är ingen robot:   2 + 6 =   (ange summan i fältet)
Jag godkänner för artikelkommentarer Dagens Medicins regler