Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • Tipsa oss!
  • Lediga jobb
  • Logga in

Bild: Thinkstock

Smer städar i dödshjälpsdebatten

Många av argumenteten i debatten om dödshjälp saknar vetenskapligt stöd. Det skriver Statens medicinsk-etiska råd i en kunskapssammanställning som publiceras i dag, måndag.

Annons:
Ingemar Engström.
Bild: Pax Engström Nyström

Statens medicinsk-etiska råd, Smer, gör inte något ställningstagande i frågan om dödshjälp utan har i kunskapssammanställningen gått igenom aktuell forskning, statistik och andra publikationer som rör dödshjälp, både från Sverige och från länder där dödshjälp är tillåtet. De vanligt förekommande argumenten för och mot dödshjälp i den svenska debatten har sedan prövats utifrån empirisk kunskap.

– Vissa påståenden finns det stöd för, andra inte, säger Ingemar Engström, sakkunnig i Smer, till Dagens Medicin.

Ett argument som ofta används mot dödshjälp är att om metoden skulle införas så skulle det innebära mindre satsningar på palliativ vård.

– Det finns inget stöd för det, snarare tvärtom. De delstater och länder som tillåter dödshjälp har en god palliativ vård och ligger snarast över genomsnittet med jämförbara länder. Så det argumentet faller, säger Ingemar Engström.

Även argumentet att dödshjälp riskerar att användas på sårbara grupper saknar stöd.

– Det är snarast tvärtom vad det gäller Oregonmodellen. De som ber om dödshjälp har högre utbildning, bättre socioekonomiska villkor och så vidare. Så det finns inte riktigt något stöd för det påståendet heller.

Det sluttande planet är ett argument som Ingemar Engström anser används lite slarvigt och odistinkt. Oftast avses en typ av indikationsglidning, det vill säga att allt fler grupper och motiv kan komma att inkluderas.

– När det gäller Beneluxmodellen finns det möjligen en sådan utveckling. På senare år har man exempelvis sett en viss ökning av allvarlig psykisk sjukdom och demens som indikationer. Det är även principiellt möjligt att inkludera barn, även om det bara har hänt vid ett fåtal tillfällen. Det skulle man kunna säga är en form av indikationsglidning.

Enligt statistiken blir dödshjälp vanligare och vanligare i Holland och Belgien där fyra till fem procent av dödsfallen sker till följd av dödshjälp. Samtidigt har Oregonmodellen inga tendenser i den riktningen.

– Där har man haft samma lagstiftning i 20 år och förekomsten är väldigt stabil. Där handlar det om 0,4 procent, alltså en tiondel av hur det ser ut i Europa.

Inte heller alla argument för dödshjälp klarar Smers prövning, exempelvis att en god palliativ vård inte skulle klara av människors svåra symtom.

– I Oregonmodellen handlar de vanligaste motiven inte om symtom. Det patienterna är rädda för är att tappa kontrollen, sitt oberoende och att livskvaliteteten kommer att bli förfärlig.

Ingemar Engström tycker att det är intressant att notera att en tredjedel av dem som får ett recept på ett dödshjälpspreparat utskrivet sedan aldrig löser ut det.

– Det tycks räcka med känslan av kontroll. Om det blir för svårt den sista sträckan så finns möjligheten. Det tycks vara det som driver de flesta, i alla fall i Oregonmodellen.

Smers ambition är att kunskapssammanställningen ska leda till en bättre och sakligare debatt kring dödshjälp. Samtidigt är rådet tydligt med att alla argument inte kan prövas empiriskt. Patientens rätt till självbestämmande, som är ett vanligt argument för dödshjälp, och att dödshjälp inte är sjukvårdens uppgift, som är ett vanligt argument mot dödshjälp, är båda argument som faller under den kategorin.

– Till slut kommer man ändå till att det handlar om en balansering av olika värdeargument. Där finns det inget empiriskt svar på vad som är rätt och fel, utan det är en etisk fråga.

De studier som finns kring svenskarnas inställning till dödshjälp pekar entydigt på att en majoritet vill att möjligheten ska finnas. I dagsläget finns det dock inget politiskt stöd. När Sverige kommer till ett beslut i dödshjälpsdebatten vill Ingemar Engström inte spekulera i.

– Man kan dock konstatera att det är en internationell utveckling att allt fler och fler länder är på väg att införa den här möjligheten. Utvecklingen går åt det hållet.

Dödshjälp

  • Dödshjälp definieras i Smers rapport som ”en insats som ges efter ett uttryckligt önskemål från patienten där avsikten är att insatsen ska orsaka patientens död”.
  • Smer skiljer också på eutanasi, där någon annan än patienten utför den avgörande handling som leder till patientens död och assisterat döende, där patienten själv utför den avgörande handlingen.
  • Internationellt finns det två olika modeller för dödshjälp.
  • Oregonmodellen tillåter endast assisterat döende. Det avgörande kriteriet för att få tillgång till dödshjälp är att man är terminalt sjuk (har högst sex månader kvar att leva). Det är däremot inget villkor att man ska uppleva ett svårt lidande. Patienten ska vara 18 år och beslutskompetent, det vill säga ha förmåga att fatta och kommunicera beslut om sin vård.
  • Beneluxmodellen tillåter både eutanasi och assisterat döende. Det avgörande villkoret för att få tillgång till dödshjälp är att patienten lider outhärdligt och att det inte finns andra sätt att lindra lidandet. Lidandet kan vara fysiskt eller psykiskt. Det finns inget krav på att patienten ska vara i livets slutskede. Både Nederländerna och Belgien tillåter att barn under 18 år får dödshjälp förutsatt att de bedöms som tillräckligt mogna för att kunna tillvarata sina intressen. I Beneluxländerna kan man uttrycka sin önskan om dödshjälp genom förhandsdirektiv, vilket innebär att personer som har förlorat sin beslutskompetens i vissa fall kan få dödshjälp.

Källa: Statens medicinsk-etiska råd


Kommentarer