Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • E-tidning
  • Lediga jobb
  • Logga in

Margareta Randén, Magnus Lagerlund, Johan Ahlgren och Elisabeth O Karlsson.
För Svensk onkologisk förening och Svenska onkologi­chefsgruppen.

Margareta Randén, Magnus Lagerlund, Johan Ahlgren och Elisabeth O Karlsson. För Svensk onkologisk förening och Svenska onkologi­chefsgruppen.

”Framtidens patienter kommer att behöva fler cancerläkare”

Öppna dörrarna för nya kollegor i cancervården genom att finansiera fler utbildnings­platser, skriver fyra företrädare för Svensk onkologisk förening och Svenska onkologi­chefsgruppen.

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
Annons:

För bara några decennier sedan var en cancerdiagnos detsamma som en dödsdom. Så är det inte längre. Cancer är i dag till stor del en botbar sjukdom eller en sjukdom man kan leva med länge. 

Många faktorer har bidragit till framstegen:

• Den sista tidens teknikutveckling har lett till förbättrad diagnostik och resulterat i tidig upptäckt av cancer, vilket ökat möjligheterna till en framgångsrik behandling.

• Strålbehandling kan ges med högre precision och mindre biverkningar.

• Vi vet mer om varje typ av cancer och kan individualisera behandlingarna på ett sätt som inte var möjligt tidigare. Dessutom har vi fått tillgång till nya potenta läkemedel.

I dag saknas, enligt Cancerfondens rapport, cirka 70 cancerspecialister i Sverige. Det säger en del om hur ansträngd dagens situation är och inger oro för den utveckling vi bara sett början av. Hittills har debatten präglats av frågan hur vi ska ha råd med alla nya läkemedel. Frågan borde snarare vara: har vi den kompetens som krävs för att kunna ge dem?

Vi är många som ser kompetensförsörjningen som den största utmaningen för framtidens sjukvård. Cancer­vården kan tjäna som ett tydligt exempel på denna utmaning. Låt oss illustrera detta med några siffror: 

• Antalet individer i Sverige som insjuknar i cancer varje år har ökat med nära 40 procent på 20 år, från 43 000 till drygt 60 000. 

• Prevalensen av individer med cancer i Sverige har ökat med 82 procent under samma tid, från 262 000 till 478 000. 

• Överlevnaden i cancer har ökat 20 procent. 

• Antalet behandlingsmöjligheter i form av nya läkemedel och nya kombinationer av läkemedel har fyr- eller femdubblats. 

“I dag saknas cirka 70 cancerspecialister i Sverige.”

Vid bröst-, prostata- och tjocktarmscancer finns i dag mellan fyra och tio olika behandlingslinjer; vid tumördiagnoser som tidigare stått utan behandlingsmöjligheter finns i dag flera fungerande terapier. Vi cancerläkare har blivit fler, och många tycker att vi därför borde klara det ökade antalet patienter. Men så enkelt är det inte. Det går inte ihop då antalet patienter blir fler samtidigt som behandlingsmöjligheterna ökat. Här följer ett räkneexempel som kan illustrera vår situation: Antag att 12 000 (drygt en fjärdedel) av de patienter som fick cancer 1995 blev aktuella för behandling på en cancerklinik. Vi antar vidare att varje patient i genomsnitt genomförde sex läkar­besök i samband med dessa behandlingar, totalt 72 000 besök. Det fanns vid denna tid cirka 220 specialister i onkologi vilket innebar 327 besök per specialist. 

I dag får som nämnts ovan, en större mängd av patienterna behandling, samtidigt som behandlingsregimerna blir flera. Detta kräver fler läkarbesök. Vi bedömer därför i dag att cirka 20 000 (en tredjedel) av cancerpatienterna kommer till en onkologklinik. Om antalet läkarbesök i genomsnitt ökar till tio per patient motsvarar det 200 000 läkarbesök. För­delat på 452 specialister (antalet 2014) motsvarar det 442 besök per specialist. Varje specialistläkare förväntas således hantera närmare 40 procent fler läkarbesök i dag än för 20 år sedan.

Förutom denna ökade arbetsuppgift har vi ålagts mer administrativa bördor. Kraven som ställts i den nationella cancerstrategin, att patienter ska få sitt ­tillstånd bedömt vid multidisciplinära konferenser, har införts för de flesta diagnoser. Den ökade kunskaps­mängden kräver ständig kompetensutveckling.

Vi är en del av en generationsväxling där allt fler väljer att arbeta deltid. Detta leder till mål­konflikter då sjukvården också ställer krav på deltagande i utvecklingsarbete och forskning. Ålders­strukturen är snedfördelad hos landets onkologer, pensionsavgångarna är fler än påfyllnaden av nya specialister. Mot denna bakgrund vill vi säga att dagens och framtidens patienter behöver fler cancerläkare.

Budskapet till landets landstingsledningar är: Öppna dörrarna för nya kollegor i cancervården genom att finansiera fler utbildningsplatser. 

Kommentarer