Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • E-tidning
  • Lediga jobb
  • Logga in

Bild: Thinkstock

Digerdöden kan vara människornas verk

Råttorna har länge fått bära skulden för pestens härjningar i Europa — men detta kan vara fel. En ny studie antyder att det var människorna själva som spred smittan.

Annons:

Den bild vi har matats med, av medeltida städer där horder av svartråttor springer runt i rännstenen och utgör själva källan till sjukdomen, måste troligen avfärdas.

Att råttorna fått skulden är i och för sig inte så märkligt. Pest orsakas av bakterien Yersinia pestis som i sin tur oftast sprids genom loppbett. Under lång tid sågs det som självklart att människorna fick sjukdomen när de blev bitna av loppor som kommit från pestsmittade råttor.

Det har också föreslagits att sjukdomen spreds direkt från människa till människa via loppor eller löss — men den hypotesen har inte varit lika populär.

Forskarna har länge velat ha ett definitivt svar på problemet eftersom ingen annan sjukdom har haft lika stor historisk betydelse.

Från 500-talet och framåt drabbades Europa av tre pestpandemier, varav de två första var förödande.

Den första pandemin började år 541 med den så kallade justinianska pesten och hemsökte sedan medelhavsländerna i 200 år.

Den andra pandemin började med digerdöden 1346—1353 och fortsatte sedan med återkommande utbrott ända till 1800-talets början. Digerdöden tog livet av minst en tredjedel av alla människor i Europa, och de efterföljande utbrotten orsakade också ett kraftigt manfall i de berörda länderna. Stockholm förlorade nästan en fjärdedel av sin befolkning vid pestutbrottet 1710—1711.

En tredje, mycket lindrigare pandemi, startade i början av 1900-talet och pågår ännu. Den är märkbar främst i fattiga länder i Asien och Afrika.

Sjukdomen har alltid varit fruktad även om den i dag är lätt att bota med antibiotika. Den vanligaste formen, och den som oftast förknippas med digerdöden, är böldpest. Den utvecklas när pestbakterierna kommer in under huden som ett resultat av loppbett. Bakterierna sprider sig sedan till lymfkörtlarna. Resultatet blir stora, variga bölder i ljumskarna.

En annan, mindre vanlig, variant är lungpest. Den uppstår när bakterierna sprids från människa till människa genom luften. Sådana utbrott är dock relativt kortvariga eftersom de smittade dör ganska omgående.

Forskare har länge grunnat på vad det var som egentligen hände under de två första pandemierna. Hur spreds sjukdomen? Var råttorna boven i dramat?

I den nya studien, som publiceras i Proceedings of the National Academy of Sciences, har forskarna ställt samman all tillgänglig data över nio pestutbrott i Europa från 1348 till 1813.

Med stöd av uppgifterna har forskarna testat matematiskt vilken typ av smittspridning som bäst kan förklara dödligheten.

Deras svar är lite överraskande. Råttorna friförklaras från all skuld för merparten av utbrotten. Enligt deras resultat spreds sjukdomen i huvudsak inte heller som lungpest, via luften. I stället spreds smittan direkt från människa till människa genom loppor och löss.

Detta förklarar bättre hur pestbakterien kunde förflytta sig så snabbt som den gjorde. Om råttorna hade varit mellanvärdar hade spridningen sannolikt gått långsammare, menar forskarna.

Dessutom har många experter ställt sig undrande till hur svartråttan kunde sprida pest i nordliga länder som Norge och Sverige där arten var glest förekommande och aldrig särskilt vanlig. Ändå drabbades de nordiska länderna oerhört hårt av sjukdomen. När digerdöden kom till Sverige 1350 kan hälften av landets befolkning ha dukat under.

Men sprider råttor aldrig pest? Jo, de verkar helt och hållet ligga bakom den nu pågående tredje pestpandemin. Det kan delvis förklara varför denna pandemi är så lindrig i jämförelse med de historiska utbrotten och deras förfärande dödstal.

Kommentarer