Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • Tipsa oss!
  • Lediga jobb
  • Logga in

Ulrica Bergström, verksamhetschef, rörelse­organens centrum Västerbotten, Gösta Bucht, professor emeritus geriatrik, Umeå universitet, sakkunnig vårdfrågor SPF Seniorerna och Olle Svensson, professor emeritus ortopedi, Umeå universitet.

Ulrica Bergström, verksamhetschef, rörelse­organens centrum Västerbotten, Gösta Bucht, professor emeritus geriatrik, Umeå universitet, sakkunnig vårdfrågor SPF Seniorerna och Olle Svensson, professor emeritus ortopedi, Umeå universitet. Bild: foto: Tomas Södergren (Bucht)

”Det är värt att lägga resurser på att minska fallskador hos gamla”

Myndigheterna gör väldigt lite för att förebygga fall­skador hos äldre, trots att de ofta ger en stor invaliditet och funktionsnedsättning, skriver tre debattörer.

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
Annons:

Det är bättre att rigga staket vid stup än att bygga sjukhus nedanför. Med den idén har Sverige minskat alla olycksfall dramatiskt – utom fall­skador hos gamla som i dag tar över 80 procent av sjukhusdagarna för olycksfall. Förebyggandet av olycksfall är resultatet av framgångsrika kampanjer, som minskat barn-, flyg-, vägtrafik- och arbetsolyckor. Dödande barnolycksfall var för 2016 endast 17 procent av utfallet för 1971.

Men detta gäller inte fallskador hos äldre. Varför? Samordning och återkoppling saknas.

Vi vet vilka faktorer som ligger bakom och vilka risker som går att åtgärda.

En anledning till att fallskador negligerats är att de är så vanliga att de upplevs som ödesbestämda och opåverkbara; samma tankefel som man tidigare gjorde för övriga olycksfall. Trots att fall­skadorna är vanligare än alla andra olycksfall tillsammans så väcker de inte samma uppmärksamhet som anhopningar av dödsfall, naturkatastrofer och flygkrascher. Eftersom fall/frakturer hos gamla sker i hemmet vid vardagliga aktiviteter så trivialiseras skadorna. Det är fel, ty konsekvenserna för gamla och sjuka är värre än hos yngre. De äldre som skadas är de mest svår­behandlade, där profylax skulle betyda mest.

“Eftersom fall/frakturer hos gamla sker i hemmet vid vardagliga aktiviteter så trivialiseras skadorna”

Regeringen har en nollvision för trafiken. (Den vore lätt att genomföra: En generell hastighetsbegränsning på 5 km/h, normal promenadtakt. En smula opraktiskt och dyrt, dock.) Satsa i stället en bråkdel av de resurserna på fall/fraktur hos gamla. Myndigheterna gör mycket litet, jämfört med vad de satsar på andra mindre ovanliga skador.

Man prioriterar de yngre och friskare, som i dag har större politiskt inflytande. Visserligen har regeringen lovat att halvera antalet fallskador hos äldre – ett realistiskt mål snarare än en vision – men man har inte lagt två strån i kors för det.

I nästa val kommer 27,5 procent av väljarna att vara 65 plus. Politik i en demokrati är att bli omvald. Är det då inte förvånande att frågor som fallskador äldre sopas under mattan? Det handlar ändå om jämlikhet och rättvisa.

Det gäller inte främst att lura liemannen – utan att lägga liv till åren, snarare än år till livet, ty fall­skadorna hos gamla ger ofta en stor invaliditet och funktionsnedsättning. Flertalet av äldre med höftfraktur återfår inte sin tidigare gångförmåga och en femtedel dör inom ett år.

De resurser som måste satsas är sällsynt lönsamma investeringar. Det krävs inte heller några stora tillskott, utan mycket skulle kunna åstad­kommas om man bättre utnyttjade de befintliga resurserna. Vad som krävs är gammeldags, tråkig och grå byråkrati, lite uppiffad med modern it, att identifiera personer med upprepade fall och skador, för att hindra att de behöver komma till akuten som patienter.

Vi måste använda samma metoder som de tidigare så framgångsrika förebyggande projekten, inriktade på helheten, inte enbart enskilda delmål, som ofta är fallet i medicinska studier där man söker renodla genom att utesluta gamla och sjuka. När det gäller fallskador hos gamla måste man anlägga andra aspekter, ty det är just de gamla och sjuka som är den viktigaste gruppen. Konceptet är enkelt: Registrera upprepade fall och gör multiprofessionella bedömningar vad som går att göra för att minska risken för nya fall.

Alla måste med: Patienter, anhöriga, vård- och omsorgspersonal, i samarbete mellan stat, kommun och landsting, ja alla som har med gamla att göra.

Vi har minimerat alla andra olycksfall, varför inte fallskador hos gamla? Det går att göra – med enkla beprövade metoder. 

Kommentarer

Jag är ingen robot:   2 + 5 =   (ange summan i fältet)
Jag godkänner för artikelkommentarer Dagens Medicins regler