Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • Tipsa oss!
  • Lediga jobb
  • Logga in

Thomas Lindén, överläkare, ordförande i Sveriges läkarförbunds etik- och ansvarsråd.

Thomas Lindén, överläkare, ordförande i Sveriges läkarförbunds etik- och ansvarsråd. Bild: Carl Sandin/Bildbyrån

”Läkarens uppdrag är att bevara och skydda liv”

För en professionsorganisation är det svårt att acceptera att dödshjälp skulle vara daglig uppgift, skriver överläkare Thomas Lindén i den pågående debatten om dödshjälp i Sverige.

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
Annons:

Dödshjälp är en fråga som väcker starka känslor. Den berör vår egen rädsla för döden och förlust av autonomi. Därför är det extra viktigt att hålla en god ton i debatten. Många måste få komma till tals i frågor som rör liv och död. Läkarförbundet har bidragit till diskussioner i Sverige såväl som i Europa, Asien och Afrika genom Världsläkarorganisationen WMA. Heidi Stensmyren, ordförande i Sveriges läkarförbund, är även ordförande i Världsläkarorganisationen WMAs etikkommitté.

Utgångspunkten är att dödshjälp i Sverige är förbjudet, i lagens mening mord eller medhjälp till mord, ingen tjänar på att frågan trivialiseras. De flesta lagstiftare, religioner och länder markerar att dödshjälp är fel.

Vår profession är att hjälpa människor leva - inte hjälpa dem att dö. Det är viktigt att förbättra den palliativa vården och använda de möjligheter som finns för att lindra smärta, oro och ångest hos döende, inklusive terminal sedering. Det är också viktigt att vi är kloka nog att avstå från uppenbart utsiktslös behandling och då tydligt övergå till en palliativ målsättning. Om dödshjälp införs finns en stor risk att viljan och resurser till en god och värdig vård i livets slutskede minskar.

På ett WMA-symposion nyligen i Vatikanen, vittnade experter om att patientens önskan om att få hjälp att dö ofta bottnar i en rädsla att ligga samhället eller familjen till last eller på en depression som inte har diagnostiserats. Dessa faktorer är ytterligare skäl att inte legalisera dödshjälp.

“Ju närmare man fanns döende människor, desto mer var man emot dödshjälp”

Opinionsundersökningar ger inte alltid svaret på en svår fråga. Dock gjorde Finland en sådan. 73 procent av allmänheten, 46 procent av läkarna och 42 procent av sjuksköterskorna var för dödshjälp. Dock var endast 23 procent av läkarna beredda att personligen delta. Av läkare i palliativ vård var endast 17 procent positiva till dödshjälp. Ju närmare man fanns döende människor, desto mer var man emot dödshjälp.

Det finns risk för "sluttande planet"; att tröskeln för dödshjälp minskar successivt. I Nederländerna ger man nu barn, psykiskt sjuka och dementa dödshjälp. Det är nu den tredje största dödsorsaken och antalet ökar.

Per definition kräver dödshjälp medverkan av en annan människa. Debattörerna förutsätter att det är en självklar uppgift för läkare. För en professionsorganisation är det svårt att acceptera att dödshjälp ska bli en daglig uppgift, eftersom yrkets kärna sedan urminnes tider är att bevara och skydda liv.

Uppgiften (i Gunnar Hagbergs debattartikel) från USA om att dödshjälp fungerar finfint är felaktig! Jag hör därifrån om läkare som får psykiska problem, som kvarstår trots terapisamtal, efter att ha ålagts delta i dödshjälp. Så kallade "samvetsklausuler" är främmande för svensk sjukvård och är därmed inte en lösning på problemet.

Det är helt naturligt att den medicinska professionens organisation håller en viss stabilitet i frågan och inte genast ser positionerna "för" eller "emot" dödshjälp som lika giltiga bara för att det finns en lobbygrupp eller en aktuell kunskapsöversikt i frågan.

Relaterat material
”Tveksamt att Läkarförbundet tar ställning mot dödshjälp”

Kommentarer

Jag är ingen robot:   5 + 4 =   (ange summan i fältet)
Jag godkänner för artikelkommentarer Dagens Medicins regler