”För att skapa kontakt krävs luft i systemet” - Krönikor - Dagens Medicin

Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • E-tidning
  • Lediga jobb
  • Logga in

Viktor Madsen, AT-läkare, Västra Götaland.

Viktor Madsen, AT-läkare, Västra Götaland. Bild: Simon Hastegård/Bildbyrån

”För att skapa kontakt krävs luft i systemet”

Likt en isbrytare skär man genom hård hud och kommer rakt in i människors oskyddade inre värld, skriver AT-läkaren Viktor Madsen om mötet med patienter. 

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
Annons:

Att arbeta inom vården är speciellt. Man kommer nära patienter, fysiskt men kanske mer intressant mentalt. Likt en isbrytare skär man genom hård hud och kommer rakt in i människors oskyddade inre värld. Mannen på hundra kilo med farliga tatueringar börjar gråta när det ska bedövas i fingret. Den prydliga äldre damen berättar om sin plågsamma ensamhet. I psykiatrin är försvarsmekanismerna sedan tidigare ofta redan trasiga. Den mänskliga kontakten blir ibland omedelbar och påtaglig. Ibland befinner man sig i olika världar och kontakt blir omöjligt att uppbringa.

Under mina studier arbetade jag extra inom psykiatrin. Jag minns ett speciellt tillfälle, en äldre överviktig man med schizofreni och svår ångest­problematik som behövde duschas. Där stod jag i förkläde och stövlar, tvålade in, skrubbade under hudveck. Vi kom överens om att försöka få till någon form av hårlinje där hår och skägg liksom vuxit ihop till en enda enhet. Vi talade inte så mycket, men i situationen uppstod något slags lugn och en kontakt skapades. Resten av vårdtillfället tycktes det som att jag var en trygg punkt för denna patient.

I dagens pressade vård möter patienter ny personal var och varannan dag. Det är mer regel än undantag att det som på­börjas av den ena slutförs av den andra.

“Vården är och bör inte vara ett löpande band i en bilfabrik”

Men vården är och bör inte vara ett löpande band i en bilfabrik. En bil som tvättas omsorgsfullt reagerar inte annor­lunda. Med patienter påverkas en mängd faktorer av den kontakt vi lyckas skapa. Förtroende, följsamhet, mängd återbesök och antal vårdkontakter, för att nämna några. För att kunna skapa en god kontakt måste det finnas en viss mängd luft i systemet. Det måste kanske finnas tid till att hämta den inlåsta saxen och göra den där årliga klippningen. Tillgång till empati och medmänsklighet försvåras av underbemanning, dålig schemaläggning, ineffektiv och överdriven administration, trilskande it och dålig arbetsmiljö.

Av patienter har man fått höra kommentarer som ”jag förstår inte hur ni kan arbeta i det här kaoset”. Eller som i psykiatrin märkbart förvånade inspekterar sönderslagna vårdrum med hål i väggar och förstörd inredning, och som med stor skepsis tar plats i min vardag.

När man stannar upp för att tänka efter hopar sig frågorna. Kan jag arbeta som jag borde i ett hav av britsar där jag måste vänta på britsarnas tidvatten innan jag kan ta mig till patienten? Kan jag verkligen skapa den där kontakten som krävs för att fråga om suicidtankar med hål i väggen och hängande elkablar bakom mig? Vad skapas det för förtroende när patienten åter måste rekapitulera sin historia då åtkomst till vårdcentralsjournalen saknas? Och hur utvilad är sjuksköterskan efter att ha kommit hem klockan tio och gått upp klockan fem?

Frågorna är enkla att besvara. Ändå tycks det i realiteten alltid handla om att flytta gränserna. Att blunda och hålla för öronen lite till. 

Kommentarer